Dess beslut är öfverklagadtf och ingen lärer väl tvifl att en myndighet med något allvarligare begrepp on sina embetspligter, och som icke besväras af medve tande om eget vållande till oredan; helt simpelt föl jer lagens bokstaf utan att låta störa sig af nägra si doinflytelser. I sådant fall och om fördämningen kom. mer att borttagas innan upprensningen af Östens ut: lopp hunnit fulländas, blifver verkan deraf, att arbe tet med ens måste afstanna och troligen icke på lång tid kan fortsättas. Kostnaderne och olägenheterns häraf äro svåra att beräkna, men nog kan man med säkerhet förutse, att de blifva kännbara, kanske på et! sådant sätt, att menighetens ståndaktighet för arbetets fulländande torde svårt rubbas, ehuru nyttigt och angeläget detta arbete är. Tillförlitligheten af Mariestads veckoblads uppgift, att de olägenheter, som genom Kungsådrans stängning träffat egarne af vattuverken, icke varit stora, torde redån någorlunda kunna bedömas efter hvad som är upplyst om antalet och beskaffenheten af dessa verk, då dertill lägges, att de under 10 dygns tid varit satte i fullkomlig overksamhet och än i denna stund icke erhålla allt det vatten, som dem bordt tillkomma, och som erfordras för deras jemna gång. Hvad pappersbruket angår, har dessutom inträffat, att innehafvaren deraf kort förr än den oförväntade stängningen skedde afslutat kontrakt om en större papperslefverans, som inom kort bordt göras färdig, men nu icke kunnat åstadkommas. Men vida mera ömmande är dock en annan art af lidande, hvaråt ingen betraktelse fått rum i Mariestads veckoblad. Det har träffat den fattige arbetaren och har således icke lämpat sig till hofspråket. Utan -öfverdrift, kan man beräkna folkmängden till 45,000 inom den ort, som icke eger annat tillfälle till förmalning af sin brödsäd än vid de ifrågavarande qvarnarne, serdeles nu då så många åndra qvarnar stannat af vattubrist till följd af den långvariga torkan. Den del af denna folkmängd, hvars vilkor medgifva några egenteliga förlag af munförråd, är visserligen icke stor. Största delen är icke försedd med bröd eller mjöl för veckan, atan måste, i mån af den dagliga arbetsförtjensten, uppköpa den nödtorftiga spannmålen, på hvars skyndsamma förmalning således beror, huruvida de skola förskonas från hungersnöd. Till deras hugsvalelse länder förmodligen att de, under den tid qvarnarne varit stängde, haft ett förträffligt tillfälle att undergå svältkur, och imedlertid besparat spannmålen, som de annars förtärt, likasom qvarnägarne, enligt Mariestads Veckoblad, haft tillfälle att reparera sina qvarndammar, fått behålla mäldtillgången och ändock hafva tillgodo det qvarhållna vattnet. Om svältkuren varit behöflig eller hälsosam, kommer naturligtvis lika litet fråga, som behofvet af reparation å qvarndammarne, eller i bvad mån reparationstillfället kunnat begagnas, då inga förberedelser dertill kunnat vara vidtagne i saknad af all föregången underrättelse om stängningen. Det är också icke sannt, att qvarnarne hvar för sig fått behålla sin mäldetillgåeg, ty det är fullt bevisligt och dessutom temligen lättfattligt, att, i den mån de mäldsökande haft förmåga att bekosta en aflägsnare transport, hafya de begagnat denna utväg för att få behofvet albjelpt, utan ett uppehåll, hvars långvarighet icke på förhand kunde beräknas. Hvad det besparade vattnet beträffar, lärer väl en hvar förstå, att öfverflöd på vatten vid ett tillfälle icke ersätter bristen vid ett annat. ——2!22