är ock klart, att detta stadgande blott är en följd
eller ett ahnat uttryck af en och samma princip, på
grund af hvilken de icke kunna utöfva embetsmanna-
eller riksdagsmannavärf.
Bessutom — och detta är den andra väsendtliga
omständigheten, hvarpå jag trott mig mu böra fästa
uppmärksamheten, — kan, efter min öfvertygelse, stad-
gandet uti 2 möm. af ofta åberopade författning af
d. 9 Jan. 1772 om val till: borgerskapets 350 äldste
och taxeringsmän, hvilket besväranderne, sjelfve -med-
cifva ej vara uttryckligen äterkalladt, ingalunda hän-
föras till kategorien af sådane lagar, de der, på sätt
besväranderne förmena, enligt en i lagtolkningsläran
vantagen regel böra anses af sig sjelf förfallne, då de
inrättningar, hvarpå de grundades, under tidenslängd
ombytt sitt förra skick, eller då de grundvalar, hvari-
från de utgått, blifvit genom en sednare lagstiftning
upphäfne.n
Det vore visserligen beqvämt för besvärandernes å-
sigter om, med stöd blott af en så löslig argumentation,
den lag, hvilken utstakar huru och efter hvilka grun-
der Stockholms borgerskaps kommunala representan-
ter och taxeringsmän skola väljas, kunde få anses af
sig sjelf förfallen. Men den saken hafver sig icke så
lätt. Nu gällande lagstiftning, rörande medlemmarnes
af judiska nationen ställning till samhället, hvilar än-
nu i allt hufvudsakligt på samma grundvalar, som till-
förene, på sätt jag ofvanföre korteligen ådagalagt, öm
den ock i ätskilliga mindre väsendtliga delar blifvit
modifierad, och derifrån kan således något giltigt skäl
alldeles icke hemtas för påståendet, att bestämmelsen
i 4 mom. af 1772 års författning, till följd af hvilken
judiska nationens medlemmar äro uteslutna ifrån del-
tagandei Stockholms borgerskaps kommunala val, skul-
Ile hafva af sig sjelf förfallit.
Och ej eller lärer det
i allmänhet kunna till förmån för en slik slutsats med
fog påstås, att städernas kommunala institutioner skul-
le under tidernas längd hafva till den grad ombytt
sitt förra skick), att det numera vore fullkomligen lik-
giltigt af hvad religionsbekännelse de delegerade äro,
åt hvilka ombesörjande af borgerskapets kommunaia
angelägenheter uppdrages. Antoges en dylik förutsätt-
ning, så borde ock, i fullkomlig öfverensstämmelse der-
med, hedningar och mahomedaner, om sådana här
funnos, ej stängas från rättigheten att kunna välja
och väljas till borgerskapets kommunala representan-
ter och taxeringsmän; och gäller den i 4 mom. af
1772 års förordning stadgade generella principen icke
emot bekännarne af mosaiska religionen, så ser jag
sannerligen ej eller något rimligt skäl, hvarföre den
skulle tillämpas mot bekännarne af Mahomets och
Dåeiai Lamas.
Slutligen bör jag anmärka, att det är faktiskt orik-
tigt hvad besväranderne anfört, det fabrikör Schöck
skulle hafva varit fabrikssocietetens ordförande, om
dermed menas att han varit ordförande för fabriks-
societetens deputerade. Fabrikanten Schäck ilifstiden
var visserligen, såsom deputerad för den societet han
tillhörde, medlem af samtlige societeternas deputerade,
och äfvenså ledamot af fabriks-fattigkasse-direktionen;
men det är en himmelsvid åtskillnad emellan att, så-
som deputerad för en bland Borgerskapets societeter,
deltaga i värden om denna societets enskilda angelä-
genheter och intressen, och att såsom täxeringsman
eller medlem af Borgerskapets Femtio Aldste, utöfva
en kommunal-autoritet och deltaga i besörjandet af
Borgerskapets allmänna angelägenheter. Den slut-
satsen besväranderne velat för den här omhandlade!
frågan hemta ifrån de enskilda förtroende-uppdrag,
framlidne fabrikören Schöck innehaft utaf den söcie-
tet, hvaraf han var medlem, förfalla följaktligen af
sig sjelfve. — —
I sammanhang härmed uppläste och aflemnade Hr
ordföranden Frodell ett ytterligare, så Tydande anfö-
rande:
Om medlemmar af judiska nationen kunde vinna
inträde såsom ledamöter bland de 350 äldste, så blef-
ve, efter min tanke, en naturlig följd, att desamme i
framtiden äfven fingo rättighet att deltaga i de för-
måner och inrättningar, som Borgerskapet genom si-
na förfäder grundlagt oca allt hittils blifvit af Bor-
zerskapet underhållne och lörkofrade. Jag såger till
exempel Borgerskapets Enke- och Gubbbus, Allmänna
Barnhuset, inrättningar, hvilkas fonder, under de mest
tritiska tider, då bröd och mynt föga funnos ilandet,
lessa med flera fonder ändock hållits beliga, och jag
frågar, månne detta skett för att, som nu tyckes vi-
sa sig, obehörigt delas och uppoffras för ändamål, hvil-
ka, hvarken på grund af religion eller samvete, man
kunnat föreställa sig bordt ifrågakomma? Denna frå-
za besvarar min öfvertygelse med nej, äfvensom, jag
tror och är fullkomligt öfvertygad derom, att vår nåd.
ildrige Konung, som vi hafva att tacka för räddnin-
gen af de spilror, som ännu återstå af Borgerskapets,
ättigheter, icke skall tillåta eller godkänna ett så
ljupt och våldsamt ingrepp uti Borgerskapets gamla
och heligaste stiftelser.
M. H! vi äro legaliter förbundne, på grund af den
ed vi svurit, att med lif och blod försvara Konung
och fädernesland; vi äro ock moraliter förbundne
att efter bästa förmåga försvara de rättigheter vi af
förfäder emottagit, i synnerhet då det gäller en ny
grens inympande på den gamla, jag vågar tillägga
redbara, urstammen. Detta blir ett ytterligare stöd
ör bestridandet af den sökta rättigheten. — —
Tillkännagifvande herr ordföranden, att meningen
ned dessa hans anföranden ingalunda vore, att de-
anima skulle tjena såsom någon ovilkorlig grund för
Herrar Äldstes utlåtande, utan endast till ledning vid
letsammas författande; anhållande likväl herr ordfö-
randen, att protokollet i sin helhet måtte få utlåtan-
det medfölja.
Uti dessa anföranden yttrade sig flere instämma.
Hr BRINCK: Jag instämmer äfven uti herr ordfö-
andens sednare anförande och hemställer, om icke
le öfrige, som yttrat sig i hans anföranden instämma,
behagade låta sig i protokollet anteckna.
I anledning häraf anmälde sig med herr ordföran-
len instämma herrar Almgren, Spångberg, Söderholtz,
Söderström, Westin, Boström, Söderberg, Gustafsson,
Ingström, Nisser, Lundelius, Winge, Norman, Vogel,
Töckert, Lychou, Henric Hartman, Niclas Hartman,
schmidt och Nylen.
Diskussionen ansågs slutad,
ramställde den propositionen:
och herr ordföranden
huruvida Herrar Ald-
SS Ra RR JR An EA RN VR FARM KR