Kontraktet hölls alldeles hemligt och grannarne kun-
de derför icke begripa, hvad det kommit åt Mac D:s
slafvar, att de voro så mycket bättre än alla andra.
Bland slafvarne befann sig en murare vid namn Jine.
En af grannarne, mr Parker, som steg tidigt upp
om morgnarne och alltid fann Mac Donoughs slafyvar
före sig vid arbetet, ville nödvändigt köpa Jine och
ökade köpesumman gång efter annan, ända till 5,00G
dollars. Men Jine var icke till salu, och först när
slafvarne förvärfrat sin frihet, fick Parker veta hvar-
före icke. Dåsde frigifne i afresans ögonblick stodo
på däcket af fartyget och Mac Donoughs tjenstefolk
på stranden, för att säga dem farväl, ropade de förre
oupphörligt till det sednare: Fanny, var mycket rädd
om vår husbonde! James, var mycket beskedlig mot
vår husbonde! Varen beskedliga mot vår husbonde,
såsom j lofvat oss; viskola mötasi himmelen! Glöm-
men icke att vårda vår älskade husbonde!
— ÅTER MILL RACHEL. En tysk tidning inne-
håller följande bref om den ryktbara skådespeler-
skan mil Rachels uppträdande i Marseille, hvil-
ket lemnar ett nytt bevis på den nästan öfver-
drefna hyllning, som i vår tid framför allt annat
skänkes åt konstnären, när den kommer i ropet
och hinner till lejonrangen.
M:ll Rachel har uppträdt här flera gånger såsom
Camille i Horatierna, Roxane i Bajazet, Maria
Stuart och Phedra samt i afton slutat sina represen-
tatlioner på stora teatern med det sednare stycket.
Konstnärinnan skall likväl, hufvudsakligen för deras
skull, hvilka af religiösa åsigter afhållas från att be-
söka de verldsliga skådespelen, utföra Paulines roll
i Corneilles Polyeucte le martyr på en af teatrarna
i förstaden, hvilken ännu ej träffats af någon. prester-
lig förbannelse. Konstnärinnan har erhållit 2,000 fr.
för hvarje gång hon uppträdt och 400 fr. för hvarje
dag, då hon icke spelat. Utom detta bör hon hafva
funnit en vacker belöning för sitt uppträdande i det
sätt, hvarpå man här emottagit henne. För att hålla
det orantliga tilloppet af skådelystaa i ordning måste
man uppställa egna ställningar (stalles) utanför ingån-
gen till teatern, liksom i Paris; tjugu till trettio sol-
dater posterades vanligen der för att bibehålla ord-
ningen; med undantag af logerna, voro alla platser i
parterren, första raden o. s. v. besatta nära två tim-
mar före spektaklets början, Lagerkransar och blom-
sterbuketter nedföllo under spelet för förtrollerskans
fötter, ja, en bukett, och det en ganska stor, träffade
nyligen hennes ansigte. Hennes byst, hennes porträtt,
hennes biografi äro i tusen händer. Modekrämerskor
hafva gifvit toilettsartiklar, sockerbagarne kakor och
tårtor hennes namn. Man trängdes om tillträdet till
ennes salong, man firade henne på alla sätt. Man
såg henne, ledsagad af Louis Mery och af den för
några dagar sedan för död ansedda, från Italien an-
komne, Alexander Dumas, promenera i Prado, på
hafsstranden m. fl. st. Prefekten gaf stor middag och
en lysande soir till hennes ära. Unga män af de
lägre klasserna, utmärkta vetenskapsidkare gåfvo hen-
ne bevis af sin aktning; våra litteratörer och trubadu-
rer uttömde all sin förmåga för att på vers och prosa
uttrycka siaa outsägliga känslor för den 24:åriga flic-
kan barnet, såsom nägra kallade henne. Från sitt
kyska bjerta, så utlät sig i går en af dessa herrar,
från sitt gudomliga snille utgjuter hon strömmar af
poesi; likt den majestätiska örnen höjer sig hennes
stolthet; dof såsom himmelens åska är hennes vrede.
Öfversvinnelig glädje intager våra bjeltediktare (Racine
och Corneille), hvilkas tolk hon är, i deras grafvar;
de resa sig upp, böja sig emot henne, ropa: tack! tack!
tack! och bilda nu en dramatisk treenighet med den
unga Melpomene., Må efterverlden upprepa det!
M:ll Rachel eger visst en betydande talang, hon fram-
ställer kärlek och hat, och hämnd och svartsjuka, stri-
den mellan motsatta lidelser i ett bröst med glödan-
de, ofta alltför glödande färger och toner. Hon gör
stor effekt, hon tvingar åskådaren till deltagande.
Men — om vi icke mycket misstage oss, så herrskar
i alla hennes roller alltför starkt typen för den fran-
syska, öfver höfvan lifliga, retliga, ofta krampaktigt
upprörda, men på all djup känsla blottade qvinlighe-
ten. Konstnärinnan synes ännu icke hafva rätt fattat
ideen af det antika, det sköna öfverhufvud, hvilket äf-
ven vid den högsta inre rörelse vet att hålla en viss
måtta, ej ett ögonblick förlorar höghet,! ädelhet, vär-
dighet. Detta är också svårt i det rökelseqvalm, hvari
man insveper barnet. Detta är vår enkla åsigt;
den är lika fast hos oss, som den öfvertygelsen, att
ZEschylus och Sophokles ingalunda upphinnas, än min-
dre öfverträffas a! hjeltediktarne,, oaktadt man i
Frankrike antager detta för en afgjord sanning.