föra vapen; han har aldrig varit i tjenst, de enda
tillfällen då han kunnat lossa skott.
— Jag ber er; försök inte att urskulda honom,
afbröt Estelle med otålighet. Min mening är o-
återkallelig. Jag nekar inte, att före denna löj-
liga händelse hade jag något tycke för honom.
Hans sätt att vara, hans förstånd, hans samtal,
allt behagade mig, och hade jag varit fri, så kan-
hända skulle jag kunnat älska honom, men hvil-
ka olika känslor röner jag ej efter ett profaf detta
slag? Masken har fallit och bjelten är försvun-
nen. Jag känner att jag aldrig skulle kunna äl-
ska en man, hvars karakter ej ingaf mig det för-
troende och den vördnad, som en gift mans rätt-
mätiga företräde ensamt kan tillvinna sig.
— Men jag visste aldrig att herr Caussade var
en Achilles; och likväl gifte du dig med honom.
— Har ni någonsin hört talas om, att en liten
flicka om aderton år vägrar att gifta sig? sade
den unga enkan skrattande; nu är jag ett förnuf-
tigt fruntimmer, och skulle, om jag måste gifta
om mig, vara litet mer nogräknad. Första gån-
gen gifte man mig, den andra vill jag sjelf gifta
mig sjelf, med ert samtycke, min far, tillade
Estelle, för att förmildra det sista uttrycket.
— Du vet, elaka barn, att jag aldrig motsäger
dig, svarade öfversten, i det han med afviga han-
den -slog till henne sakta; om du hade gift dig
med Servian, skulle det gjort mig mycket nöje,
ty han är en hederlig karl och jag är öfvertygad
att han skulle hafva gjort dig lycklig; men efter-
som han icke behagar dig, så tala Vi Ej mer der-
om. Hvad förslaget att resa till Paris angår, så
finner du väl, att det är en barnslighet, som jag
inte kan tillåta. Serviam har förstånd, du har
sjelf erkänt det; han skallsinse att hans närvaro
ej är angenäm för dig, och efter två eller tre
dagar, var säker derpå, skall hån begifva sig här-
ifrån. Allt hvad jag begär af dig tilldess är, att
du är höflig emot honom. Kom ihåg, att han
är min vän och vår gäst.
— Jag går in på förslaget för två dagar, sade
Estelle, i det hon steg upp; men jag säger er
förut, att om han är nog obetänksam att qvar-
blifva här längre, så afträder jag min plats åt ho-
nom. Nu äro vi öfverens, fortfor hon med ett