föra vapen; han har aldrig varit i tjenst, de enda tillfällen då han kunnat lossa skott. — Jag ber er; försök inte att urskulda honom, afbröt Estelle med otålighet. Min mening är oåterkallelig. Jag nekar inte, att före denna löjliga händelse hade jag något tycke för honom. Hans sätt att vara, hans förstånd, hans samtal, allt behagade mig, och hade jag varit fri, så kanhända skulle jag kunnat älska honom, men hvilka olika känslor röner jag ej efter ett profaf detta slag? Masken har fallit och bjelten är försvunnen. Jag känner att jag aldrig skulle kunna älska en man, hvars karakter ej ingaf mig det förtroende och den vördnad, som en gift mans rättmätiga företräde ensamt kan tillvinna sig. — Men jag visste aldrig att herr Caussade var en Achilles; och likväl gifte du dig med honom. — Har ni någonsin hört talas om, att en liten flicka om aderton år vägrar att gifta sig? sade den unga enkan skrattande; nu är jag ett förnuftigt fruntimmer, och skulle, om jag måste gifta om mig, vara litet mer nogräknad. Första gången gifte man mig, den andra vill jag sjelf gifta mig sjelf, med ert samtycke, min far, tillade Estelle, för att förmildra det sista uttrycket. — Du vet, elaka barn, att jag aldrig motsäger dig, svarade öfversten, i det han med afviga handen -slog till henne sakta; om du hade gift dig med Servian, skulle det gjort mig mycket nöje, ty han är en hederlig karl och jag är öfvertygad att han skulle hafva gjort dig lycklig; men eftersom han icke behagar dig, så tala Vi Ej mer derom. Hvad förslaget att resa till Paris angår, så finner du väl, att det är en barnslighet, som jag inte kan tillåta. Serviam har förstånd, du har sjelf erkänt det; han skallsinse att hans närvaro ej är angenäm för dig, och efter två eller tre dagar, var säker derpå, skall hån begifva sig härifrån. Allt hvad jag begär af dig tilldess är, att du är höflig emot honom. Kom ihåg, att han är min vän och vår gäst. — Jag går in på förslaget för två dagar, sade Estelle, i det hon steg upp; men jag säger er förut, att om han är nog obetänksam att qvarblifva här längre, så afträder jag min plats åt honom. Nu äro vi öfverens, fortfor hon med ett