dessa magiska produktioner, vilja peka Ul, act ICKE
systemet är den störste taskspelare, som hittills vi
sat sig åtminstone i vårt land ?
BOKHANDELS-BULLETIN.
Den gamla Vattenboken, eller nyttiga anmärk-
ningar öfver vatten, dess fördelaktiga egenskaper
att förekomma och bota mångahanda sjukdomar
af John Smith C. M., öfversatt för mer än 100
år sedan af N. Boy D. M. — Fjerde upplagan
utgifven af Carl Didrik Graan, samt försedd med
förord af Dr C. U. Sonden.n
Denna gengångare från förra seklet synes hafva
väl valt tiden för sin återuppståndelse. Vatten-
vännerne kunna af honom få veta, att vattnet
icke är något nu först upptäckt, ofelbart arka-
num, hvilket man utan urskillning blott behöfver
slå i sig eller på sig, för att bota allt hvad sjuk-
dom heter och fördrifva sjelfva döden, och vat-
tenhatarne böra deraf få anledning till bättring,
så vida eljest rike mannens förmenande, att det
skulle göra stort intryck på de lefvande om de
döda uppstode och predikade, egde någon grund.
Om denna boks historia m. m. låna vi det
omdöme herr doktor Sonden deröfver lemnat i
Förordet, så lydande:
Af en aktningsvärd man, som beslutat att för
ett välgörande-ändamål besörja en ny upplaga af
denna på sin tid högt värderade bok, anmodad
att lemna eit förord, torde jag knappt behöfva
mer än meddela bokens historia, för att derå
fästa en förtjent uppmärksamhet.
Författaren J. Smith, en berömd engelsk lä-
kare, utgaf sin bok år 4724. Den blef flera gån-
ger upplagd och öfversatt på flera europeiska språk,
och bidrog ej litet att öka förtroendet till de, för-
nämligast genom Floyers ryktbara arbete pHalla
Badens HBistoriax, då i rop komna vattenkurerna.
På Svenska öfversattes den af en ansedd Läkare
i Stockholm, Doct. N. Boy, och har från 4731
till 4784 upplefvat tre upplagor. Hvilket afse-
ende den här tillvann sig, kan man finna af hvad
Sacklen anförer i sin Sveriges Läkarehistoria, der
det heter: pDen gaf anledning att vattendrickande,
åtminstone i de förnämare husen, blef nästan all-
mänt i Stockholm.,
Att denna lilla bok också eger ett varaktigt
värde, som sträcker sig utöfver den tid, för hvil-
ken den skrefs, bevisar bland annat följande korta,
men värdefulla omdöme af en Tysk Läkare år
4840. Hirschel, som skrifvit en fullständig Vat-
tenmedicinens Historia, yttrar nemligen: Hvad
Smith i sin afhandling sagt om vattnets läkekraft,
förtjenar endast beröm.n
Utan att i allmänket billiga det kalla vattnets
användande såsom universalmedel, hvartill man
nu ånyo synes vilja göra det, utan att heller un-
derkänna dess verkligen vidsträckta an vändharhet,
kan jag dock serskildt om denna bok våga det
omdöme, att den, sådan den utgafs 4724, ännu
1843 försvarar sin plats bland en mängd dylika
skrifter, som i sednare tider utkommit. Dess för-
tjenst är, att endast stödja sig på en mångsidig,
af utmärkte läkare bevittnad erfarenhet, utan att
förlöpa till orimlig och skadlig öfverdrift eller all-
männa, af ingen bestyrkta förklaringar och giss-
ningar, som det så ofta händer i våra vattenlä-
kares skrifter. Dess brist är, i likhet med de
flesta andras, alt den ej uppgifver bestämda före-
skrifter för kurens användande i serskilda fall,
eller de försigtighetsmått, som ofta äro af nöden
att iakttaga.
Här kan med skäl anmärkas, huru osannfärdigt
de, både uti medicinen och dess historia vanligen
olärde, samtidens vattenifrare gå till väga, hvilka
påstå, att läkare icke vårdat sig taga kännedom
om valtenkuren. Smith kunde redan för 400 år
sedan åberopa nära 30 äldre läkares erfarenhet
derom; och Hirschel redogör i sitt nyssnämnde
arbete för hundradetals skrifter öfver samma ämne
af sednare tiders Läkare.
Slutligen bör jag-icke släppa detta tillfälle ur
bänderna att varna allmänheten för ett oinskränkt
och oförsigtigt efterföljande af alla de populära
föreskrifter om vattenkuren, som nu öfverhopa
oss. De flesta äro endast lumpna försök att locka
lättrogna köpare, medan saken ännu är på modet,
och utan verkligt värde, hvadan de endast kunna
leda till misstag och förderf; och de få duglige
deribland äro af.samma art, som andra skrifter!