dessa magiska produktioner, vilja peka Ul, act ICKE systemet är den störste taskspelare, som hittills vi sat sig åtminstone i vårt land ? BOKHANDELS-BULLETIN. Den gamla Vattenboken, eller nyttiga anmärkningar öfver vatten, dess fördelaktiga egenskaper att förekomma och bota mångahanda sjukdomar af John Smith C. M., öfversatt för mer än 100 år sedan af N. Boy D. M. — Fjerde upplagan utgifven af Carl Didrik Graan, samt försedd med förord af Dr C. U. Sonden.n Denna gengångare från förra seklet synes hafva väl valt tiden för sin återuppståndelse. Vattenvännerne kunna af honom få veta, att vattnet icke är något nu först upptäckt, ofelbart arkanum, hvilket man utan urskillning blott behöfver slå i sig eller på sig, för att bota allt hvad sjukdom heter och fördrifva sjelfva döden, och vattenhatarne böra deraf få anledning till bättring, så vida eljest rike mannens förmenande, att det skulle göra stort intryck på de lefvande om de döda uppstode och predikade, egde någon grund. Om denna boks historia m. m. låna vi det omdöme herr doktor Sonden deröfver lemnat i Förordet, så lydande: Af en aktningsvärd man, som beslutat att för ett välgörande-ändamål besörja en ny upplaga af denna på sin tid högt värderade bok, anmodad att lemna eit förord, torde jag knappt behöfva mer än meddela bokens historia, för att derå fästa en förtjent uppmärksamhet. Författaren J. Smith, en berömd engelsk läkare, utgaf sin bok år 4724. Den blef flera gånger upplagd och öfversatt på flera europeiska språk, och bidrog ej litet att öka förtroendet till de, förnämligast genom Floyers ryktbara arbete pHalla Badens HBistoriax, då i rop komna vattenkurerna. På Svenska öfversattes den af en ansedd Läkare i Stockholm, Doct. N. Boy, och har från 4731 till 4784 upplefvat tre upplagor. Hvilket afseende den här tillvann sig, kan man finna af hvad Sacklen anförer i sin Sveriges Läkarehistoria, der det heter: pDen gaf anledning att vattendrickande, åtminstone i de förnämare husen, blef nästan allmänt i Stockholm., Att denna lilla bok också eger ett varaktigt värde, som sträcker sig utöfver den tid, för hvilken den skrefs, bevisar bland annat följande korta, men värdefulla omdöme af en Tysk Läkare år 4840. Hirschel, som skrifvit en fullständig Vattenmedicinens Historia, yttrar nemligen: Hvad Smith i sin afhandling sagt om vattnets läkekraft, förtjenar endast beröm.n Utan att i allmänket billiga det kalla vattnets användande såsom universalmedel, hvartill man nu ånyo synes vilja göra det, utan att heller underkänna dess verkligen vidsträckta an vändharhet, kan jag dock serskildt om denna bok våga det omdöme, att den, sådan den utgafs 4724, ännu 1843 försvarar sin plats bland en mängd dylika skrifter, som i sednare tider utkommit. Dess förtjenst är, att endast stödja sig på en mångsidig, af utmärkte läkare bevittnad erfarenhet, utan att förlöpa till orimlig och skadlig öfverdrift eller allmänna, af ingen bestyrkta förklaringar och gissningar, som det så ofta händer i våra vattenläkares skrifter. Dess brist är, i likhet med de flesta andras, alt den ej uppgifver bestämda föreskrifter för kurens användande i serskilda fall, eller de försigtighetsmått, som ofta äro af nöden att iakttaga. Här kan med skäl anmärkas, huru osannfärdigt de, både uti medicinen och dess historia vanligen olärde, samtidens vattenifrare gå till väga, hvilka påstå, att läkare icke vårdat sig taga kännedom om valtenkuren. Smith kunde redan för 400 år sedan åberopa nära 30 äldre läkares erfarenhet derom; och Hirschel redogör i sitt nyssnämnde arbete för hundradetals skrifter öfver samma ämne af sednare tiders Läkare. Slutligen bör jag-icke släppa detta tillfälle ur bänderna att varna allmänheten för ett oinskränkt och oförsigtigt efterföljande af alla de populära föreskrifter om vattenkuren, som nu öfverhopa oss. De flesta äro endast lumpna försök att locka lättrogna köpare, medan saken ännu är på modet, och utan verkligt värde, hvadan de endast kunna leda till misstag och förderf; och de få duglige deribland äro af.samma art, som andra skrifter!