ke sig rätt bra äfven som klaverpjes. Introduktionen, författad, som vi tro, al arrangören, är dock af alltför knapphändig beskaffenhet — egentligen blott en kadens af det vanligaste slaget. Temat är ganska behagligt, variationerna äro rika på briljanta och effektfulla partier, men ingalunda på sångbara satser. Denna brist är nog märkbar, helst man äfven fåfängt söker encadagiosats, hvilken skulle hafva gifvit pjesen en hållning, som den nu saknar. Dock. motsvarar dem alla fall sitt ändamål, så vida dettäå är,catt på-ett trefligt sätt divertera dilettantverlden, och framför: allt, att i någon mån bevara dem, som ej deltaga i viran, från den ledsnad,; -:som vanligen är sjellskrifven gäst vid Stockholms supåer. Rondo pastoral, compose pour le Piano par F. Kuhlau. — Stockholm, Abr. Hirsch. Prix; 32 sk. de B:que. Uti den trias, som utgör föremålet för närvarande reflexioner, och hvaraf hvarje pjes för sig i en viss grad förtjenar uppmärksamhet, intager den Kuhblauwska Rondon icke det lägsta rummet; tvärtom skulle vi, för vår del, snarare vilja sätta den högst. Uti den musikaliska idyllen har Kublau en synnerlig styrka: hans skildringar äro fulla af lif och friskhet, frie från all sentimentalism. Äfven i denna pastoral återfinnas dessa egenskaper, äfven här igenkänner man den genius, som skapade Lulu — dock endast i en lägre grad: i stället för de stora praktmålningarne gifver han här blott lätta, men med säker hand tecknade konturer. — Pjesen tillhör mera den genre, som tyskarne kalla Unterhaltungsmusik, än den egentigen instruktiva. Likväl har förf. varit betänkt vå, att äfven i detta afseende göra den användvar; de båda motiverna, som bilda hufvudmomenterna, äro behagliga, fast ej egentligen nya, vassagerna smakfulla och väl beräknade för hanlens bildning, stylen allmänt fattlig och ändå älel. Utförandet erfordrar ingen betydligare färlighet. Önskligt vore, då utländsk musik framdeles hos ISS reproduceras, man ville välja flera af denne örfattares äfven för den mognare konstkännaren ntressanta skoloch sällskapsstycken, genom hvilas ökade tillgänglighet den musikaliska ungdonens både tekniska och estetiska bildning i väendtlig mån skulle befordras. —U—