den fällt ;sina löf och likväl hafva viicke bekom
mit något land. Våra hus hafva blifvit oss från
tagna; den hvite mannens piog vänder om vår
fäders ben; vi vågade icke antända våra eldar
och alltid saden J, att vi måste bifva qvar oci
att J skullen gifva oss land. Broder, är detta san
ning? Men vi tro dock att vår store fader kän
ner vår belägenhet. Han skall höra oss. V
likne sörjande moderlösa barn, i vårt land; me
vår fader skall fatta oss i handen. Då han hål
ler sitt löfte, skole vi svara på hans tal. Ha
vill väl, det vete vi. Men nu kunne vi ej tän
ka. Bekymren hafva gjort oss till barn. Då vår
värf väl är afslutadt, då skola vi åter blifva mär
och tala med vår store fader om hvad han nm
har föreslagit Oss.
Broder! Du står i en stor anförares skor; Di
talar ett stort folks ord, och Ditt tal var långt
Mitt folk är litet; dess skugga räcker knappt til
dina knän; det är kringströdt och irrande; då ja
höjer mitt rop, hör jag blott min stämma i sko
garnas djup, men icke något svarande rop. Min
ord äro derföre få. Jag har ingenting mera at
säga, än att åberopa hvad jag sjelf sagt den lång
höfdingen för de bleka ansigtena, hvilkens brode
står vid din sida.n
Webb hade nemligen nyligen varit i Washing
ton och talat vid Presidenten Tyler, hvars bro
var med, såsom en ibland kommissarierne hvwvilk
afsändts till Indianerna.
FESTA