för den olyckliga och löjliga sjukdomen. Eget är, att denna egentligen påkommer, då de beslut, som skola utfärdas, stå mer än vanligt i strid med hvad logikan och svenska folket tro sig hafva rätt att fordra. Det sista profvet af den besynnerliga sjukdomen är det af Statsrådet Lagerbjelke kontrasignerade brefvet, bvaruti Ständernas beslut om saltpetterväsendet genombhäcklas och förkastas. En Stockholms-tidning har dissekerat detta bref och tydligen visat, att det hänger ihop som ler och långhalm. Vi upprepa: o, måtte vår gamle Konung kunna Svenska! Skulle han icke ännu kunna lära sig? Det är väl i barndomen man bör lära språk; men somlige äro ständigt unga och blifva det allt mer och mer, just vid en så framskriden ålder.