in extenso intaga ett mycket långt svar på
insänd anmärkning rörande en åtgärd af Strengni
konsistorium angående folkskolorna, dels ock de
uti, att insändaren i Aftonbladet af denna ar
märkning, och som äfven sedan svarat på repl
ken i Samlaren, uti detta svar begått den fasli;
synden, att hafva tagit Samlaren sjelf för hufvi
det för vissa uttryck, ehuru dess artikel var ir
sänd. För detta sistnämnda misstag anhåller Re
af Aftonbladet, på Hr S:s vägnar, som nu ej :
tillstädes, om benägen ursäkt, men tycker likvä
att missgerningen ej kan anses serdeles himmel
skriande, så vida tonen i Samlarens insända arti
kel och den vanliga i dess eget namn något nä
likna hvarandra såsom två bär på samma busk
För öfrigt är det en fordran, som väl aldrig nå
gon tidning i verlden ansett sig skyldig att efter
komma, att in extenso intaga allt, hvad en mot
ståndare behagar debitera. Om det t. ex. tillät
oss, att på detta sätt ställa uppmaningar till Sam
laren sjelf eller andra konservativa tidningar, s
vore detta för oss visserligen ett ganska beqväm
sätt att få en större cirkulation för utvecklinge
af våra åsigter; men vi äre öfvertygade, att Sam
laren då skulle vända till det döfva örat. Imed
lertid vilje vi för denna gången i utdrag med
dela allt det hufvudsakliga af Samlarens artikel
Hr Ekmarck har åtminstone framför mång
andra på samma sida den förtjensten, som vi äf
ven flere gånger låtit vederfaras rättvisa, att han
i sin polemik alltid befinnande sig på kokpunkter
af feberaktighet, menar uppriktigt i sin fanatism
man skulle nästan kunna kalla honom den siste
urfosforisten! och det närvarande stycket är in.
gen dålig profbit härpå. Vi hafve redan nämnt
att han ställer sitt tal till insändaren S. i Afton-
bladet.
Frågas då, huru Tit. S. kan beskylla mig (Samla-
rens Redakt.) att fortsätta min gamla rol, att o-
upphörligt nedsälta de liberala Bladen samt dem
som yrka Fäderneslandets rätt till en medborgerlig
uppfostran och tidigare bildning, då intet enda be-
vis för detta påstående kan i de utkomna, af mig en-
sam redigerade, 13 årgångarna af Samlaren upp-
letas, men deremot många bevis på motsatsen? I-
frågavarande beskyllning är så mycket oärligare, som,
såsom skäl att förmoda, Tit. känner mig personligen
och vet hvad jag efter min förmåga uppoffrat och sökt
verka till befordrande äfven af den upplysning, som
kan hinna bibringas den af näringsomsorger mest upp-
tagna arbetsklassen, så vida fråga är om, att lärjun-
garne verkligen skola lära det, hvaruti de undervisas?
— och torde Tit. hafva ganska lätt att, genom en
här vistande, i närmaste beröring med Tit. stående,
person erhålla färska bevis på hvad jag sökt och sö-
ker i denna väg uträtta.
Då Tit. beskyller Samlaren för att hafva begagnat
en kärkommen anledning, att benämna folket såsom
rått, okunnigt och obändigt, så vore kuriöst att få
uppdagadt, hvar någon så sårande beskyllning af Sam-
laren står att läsa eller när någon blå dunst spridt
sig ifrån den til allmänhetens förvillande och förblin-
dande?
Då Tit. mot mig, liksom mot alla blad, som icke
instämma i de ultra-liberalas åsigter, förnyar den o-
upphörligt idisslade beskyllningen, att Samlaren är
salarierad och servil, och dermed måste menas ett
blad, hvars Red. läter på ett eller annat sätt veder-
gälla sig, för att kunna begagnas till kringspridande
af falska läror, som stå i strid med Fäderneslandets,
d. v. s. Folkets, väl, och med liknöjdhet eller under-
dånig ödmjukhet låter använda sig till redskap för
låga maktspråk och afsigter, — så trotsar jag icke al-:
lenast Tit., utan ock alla sanna fosterlandsvänner, alt
i mitt blad uppsöka något exempel derpå eller ett en-
da drag hos mig, som står i strid med vår besvurna
Konstitution och Religion, eller i något hänseende
med hvad jag bör hafva skäl att hoppas skall befräm-
ja folkets sanna både intellektuella och materiela bä-
sta. Den, som med berådt mod arbetar mot Fäder-
neslandets väl — han må kallas salarierad och ser-
vil eller ultraltbera! — anser jag för så stor skurk,
att han kan sättas i bredd, om ieke öfver, sjeliva fa-
dermördaren. Under all min både ynglinga- och man-
naålder har jag derföre af hela min själ afskytt såda-:
na skriftställare och deras medbjelpare, om hyilka den!
fromme och erfarne Scriver säger: De åstadkomma!
icke allenast förargelse och hjelpa DPjefvulen att ut-
vidga sitt rike medan de lefva, utan de göra det äf-
pen efter sin död. Så ofta som itt stackars menni-
skohjerta genom deras skrifter besmiitas och förfö-
res, så ofta måste ock den helige och rättfärdige
Gudens vrede öfver dem likasom ånyo väckas och
örökas. Förbannadt är det hufvud, som varit en
örargelsens och förförelsens verkstad! förbannad är
len hand, som tecknat dess verk på papperet! för-
jannad är den, som för snöd vinning skull):
vefordrat deras tryckning och utspridning! och för-)
s
annad är den rikedom, hvartitl de varit en källa !
Detta torde vara ord, för hvilka till ceh med sjelf-
a hedningen — om han ännu har någon känsla för
nenniskoslägtets sanna väl qvar i bröstet — måste
larra, så vida han yet med sig något uppsåtligt brott
mot Fäderneslandet, — och ve honom, om han icke
Jå, medan tid är, besinnar hvad hans eviga frid till-
örer!n 25
MÅTTLIGHETSFÖRENINGAR OCH FOLK- !
NÖJEN. i
Titt hraf från Thiminacan si NDantcanha ÅAllaaraasinaA