DR sn SEE Se — AA A—A!Qmm den höjas under sina fötter; cjag har missräknat mig; allten som förer till boningsbuset är mera till höger. Af fruktan att ännu mer förvilla sig, stannade Servian en stund, och försökte att göra sig säker om nejden; i det ögonblick då han åter började gå, förtog en händelse, lika ovanlig som oväntad, all ovisshet, och utmärkte för honom den väg han borde taga. Åt det håll der han förmodade boningshuset vara beläget, märkte han, helt plötsligt, i allen, som förde i rak linia till öfverstens boning, och på ett afstånd, som mörkret gjorde omöjligt att bestämma, en lysande punkt, hvars något darrande strålar bröto fram genom mörkret, likväl utan tillräcklig intensitet att förskingra det. Detta slags lykta, hvars rörelseorsak ännu förblef osynlig, nalkades hoppande, likt lyktgubbarna, som i kärrtrakter understundom skräma resande. I samma mån den nalkades Servian, ursilde han någonting af ett obegripligt utseende, som det hemlighetsfulla ljuset tycktes draga med sig. Ändtligen såg han det fullkomligt och hade då för sina ögon ett föremål, som kunde uppväcka fasa hos en man med mindre stålsatta nerver än Saint Antide, hvilken pryglade djefvulen hvarje gång denne tillät sig att fresta bonom. Vid åsyn af det okända väsende, som nalkades Servian, skulle det vördnadsvärda helgonet, hvars namn vi hafva inblandat i denna profana berättelse, enligt all sannolikhet, hafva tillagat sina spön för detta obyggliga spöke, ty åtminstone är det omöjligt att satan kan hafva ett förskräckligare utseende än denna nattliga skepnad. Dödlig, spöke eller kanhända demon, var den