rikanerne ej erkänna dess riktighet i det abstrakta,
så skola de säkert förstå det bättre, då jag tilläg-
ser, att deras rättighet att försvara sitt eget obe-
roende mot Brittanniens vapen ensamt grundade
sig på menniskans oförstörbara och ofrånskiljeliga
ätt att skaffa sig rättvisa af sina medmenniskor; att
Grekernes rättighet att afkasta det turkiska oket,
för hvilken handling Amerikanerne ådagalade en
så stark sympathi, hvilade på samma grund, och
att det eröfrade franska Canadas rättighet att af
England yrka sin frihet, hvilket Amerikanerne
hjertligt gillade, ej kan försvaras genom någon
annan moralisk eller förnufts-grund. Den lag,
som förklarade negern för egendom, beröfvade
honom ej egenskapen af menniska; och i det fal-
jet kunde den ej tillintetgöra hans menskliga rät-
tigheter. I alla de argumenter till slafveriets för-
svar, hvilka jag läst, synes man hafva begått det
hufvudfelet att antaga, det negrer ej äro menni-
skor, utan blott gods och boskap. Då Hr Clay
sälter det faktum, att lagen i 200 år ansett ne-
;rerna för egendom, emot hvad ban kallar den
teoretiska och visionära försäkran, att de äro men-
niskor, så sätter han blott erkännandet af någon-
ling orätt emot den moraliska grundsats, som för-
dömer det.
Hr Clay tager för afgjordt, att, om slafveriet
afskaffades, ett utrotelsekrig skulte uppstå emellan
racerna, hvilket skulle leda till större olyckor, än
dem, som slafveriet alstrar. Detta är den hvite
mannens, herrens, argument, i hvilkens ögon hans
egna förluster eller lidanden äro tunga som guld,
men tre millioner negrer lätta som fjäder. Frå-
ga negrerne om deras tanka rörande det bestå-
ende systemets elände, och jemnför detta med
de olyckor, som de hvita vänta af emancipatio-
nen, och afgör sedan hvilket som är värst. In-
nan jag fick tillfälle att studera negrernes karak-
terer och hjerna, hyste jag samma tanka som herr
Clay, att ett utrotningskrig skulle blifva följden
af omedelbar frigifning; men noggrannare och
vidsträcktare undersökningar hafva förmålt mig
att ändra min åsigt. Jag skall på förhand be-
rätta en sak, som i kronologisk ordning tillhör
en något sednare tid, nemligen, att jag studerat
nordamerikanska indianers och negrers cranier i
åtskilliga delar af Förenta Staterna och äfven be:
traktat deras hufvuden, lefvande, samt kommit
till följande slutsatser: De nordamerikanske in-
dianerne hafva stridt emot de hvita och fallit för
dem, men aldrig blifvit tvungna hvarken till na
tionell eller personlig träldom. Deras bjernor visa
stora förstörings-, tysthets-, slughets-, högmods-
och ståndaktighets-organer, men föga utvecklade
välvilje-, rättvise- och omdömes-organer. Dels
antyder en karakter, som af naturen är stolt
försigtig, listig, grym, hårdnackad, hämndgirig och
föga förmögen till eftertanka och omdöme. Ne-
gerns hjerna i allmänhet (ty det finnes många
varieteter af den afrikanska racen, och individu-
ella undantag äro mycket talrika), visar jemnfö-
relsevis mindre förstöring, slughet, högmod och
ståndaktighet, samt större välvilja, rättvisa och
omdömesförmåga, än den ursprunglige amerika.
nens. I korthet sagdt, de moraliska och intellek-
tuella organerna i negrens hjerna äro större,
förhållande till de nyss uppräknade sinliga böjel
serna, än i indianens. Negern är derföre natur
ligtvis ödmjukare, läraktigare, förståndigare, tåli-
gare, pålitligare och tillgängligare för ömma kän
slor, samt mindre grym, listig och hämndgirig
än den andra racen.
Dessa olikheter i deras naturliga egenskape
kasta något ljus öfver olikheten i deras öden
Den amerikanske indianen har undgålt slafveriet
förnedring, emedan han är en obändig, hämnd
girig, listig, otämjelig vilde, för farlig, att de hvit:
skulle kunna förlita sig .på honom: under sam
hällelig gemenskap med honom, och dessuton
för slö och ohandterlig att vara värd den möda
det skul!e kosta att göra honom till slaf. Enlig
herr Clays åsigt, har man beröfvat afrikanen fri
heten och gjort honom till egendomp, emedar
han af naturen är en tam menniska, ödmjuk, till
gifven, förståndig och läraktig. Han är så lite
grym, listig, blodtörstig och hämndgirig, att der
hvita mannen kan förtrycka honom långt mer
än indiaren skulle tåla, och det oaktadt, anförtra
sitt lif och sin förmögenhet åt honom, på samm:
gång som han är så förståndig, att hans arbet
är värdt att sökas. Den infödde amerikanen ä1
fri, emedan, han är en för farlig och odughg
varelse till att hafva något värde såsom slaf
Negern ligger i träldom, emedan hans. natur
liga böjelser äro vänskapliga. Den ena lik.
nar vargen eller räfven, den andre hunden
Begge hafva mindre bjerna, isynnerhet hvad dd
moraliska och intellektuella delarna deraf be
träffa, än den Anglo-sachsiska racen, och hära
kommer den sednares naturliga öfverlägsenhet öf.
ver de förra; men min öfvertygelse är, att jus!
de egenskaper, hvilka göra negern till säker tje
nare åt den hvite under slafveriet, skola görs
honom oskadlig, då han blir fri. Vore han a
naturen stolt, oförsonlig, listig och hämndgirig
så skulle han ej vara slaf, och som han icke äl
det, så skall friheten ej föda dessa egenskaper :
hans själ. Den fruktan man vanligen hyser, at
negern, Om han emanciperades, skulle begynn:
TE SEN ETT NG RNE PET RC DNS TE