rikanerne ej erkänna dess riktighet i det abstrakta, så skola de säkert förstå det bättre, då jag tillägser, att deras rättighet att försvara sitt eget oberoende mot Brittanniens vapen ensamt grundade sig på menniskans oförstörbara och ofrånskiljeliga ätt att skaffa sig rättvisa af sina medmenniskor; att Grekernes rättighet att afkasta det turkiska oket, för hvilken handling Amerikanerne ådagalade en så stark sympathi, hvilade på samma grund, och att det eröfrade franska Canadas rättighet att af England yrka sin frihet, hvilket Amerikanerne hjertligt gillade, ej kan försvaras genom någon annan moralisk eller förnufts-grund. Den lag, som förklarade negern för egendom, beröfvade honom ej egenskapen af menniska; och i det faljet kunde den ej tillintetgöra hans menskliga rättigheter. I alla de argumenter till slafveriets försvar, hvilka jag läst, synes man hafva begått det hufvudfelet att antaga, det negrer ej äro menniskor, utan blott gods och boskap. Då Hr Clay sälter det faktum, att lagen i 200 år ansett ne;rerna för egendom, emot hvad ban kallar den teoretiska och visionära försäkran, att de äro menniskor, så sätter han blott erkännandet af någonling orätt emot den moraliska grundsats, som fördömer det. Hr Clay tager för afgjordt, att, om slafveriet afskaffades, ett utrotelsekrig skulte uppstå emellan racerna, hvilket skulle leda till större olyckor, än dem, som slafveriet alstrar. Detta är den hvite mannens, herrens, argument, i hvilkens ögon hans egna förluster eller lidanden äro tunga som guld, men tre millioner negrer lätta som fjäder. Fråga negrerne om deras tanka rörande det bestående systemets elände, och jemnför detta med de olyckor, som de hvita vänta af emancipationen, och afgör sedan hvilket som är värst. Innan jag fick tillfälle att studera negrernes karakterer och hjerna, hyste jag samma tanka som herr Clay, att ett utrotningskrig skulle blifva följden af omedelbar frigifning; men noggrannare och vidsträcktare undersökningar hafva förmålt mig att ändra min åsigt. Jag skall på förhand berätta en sak, som i kronologisk ordning tillhör en något sednare tid, nemligen, att jag studerat nordamerikanska indianers och negrers cranier i åtskilliga delar af Förenta Staterna och äfven be: traktat deras hufvuden, lefvande, samt kommit till följande slutsatser: De nordamerikanske indianerne hafva stridt emot de hvita och fallit för dem, men aldrig blifvit tvungna hvarken till na tionell eller personlig träldom. Deras bjernor visa stora förstörings-, tysthets-, slughets-, högmodsoch ståndaktighets-organer, men föga utvecklade välvilje-, rättviseoch omdömes-organer. Dels antyder en karakter, som af naturen är stolt försigtig, listig, grym, hårdnackad, hämndgirig och föga förmögen till eftertanka och omdöme. Negerns hjerna i allmänhet (ty det finnes många varieteter af den afrikanska racen, och individuella undantag äro mycket talrika), visar jemnförelsevis mindre förstöring, slughet, högmod och ståndaktighet, samt större välvilja, rättvisa och omdömesförmåga, än den ursprunglige amerika. nens. I korthet sagdt, de moraliska och intellektuella organerna i negrens hjerna äro större, förhållande till de nyss uppräknade sinliga böjel serna, än i indianens. Negern är derföre natur ligtvis ödmjukare, läraktigare, förståndigare, tåligare, pålitligare och tillgängligare för ömma kän slor, samt mindre grym, listig och hämndgirig än den andra racen. Dessa olikheter i deras naturliga egenskape kasta något ljus öfver olikheten i deras öden Den amerikanske indianen har undgålt slafveriet förnedring, emedan han är en obändig, hämnd girig, listig, otämjelig vilde, för farlig, att de hvit: skulle kunna förlita sig .på honom: under sam hällelig gemenskap med honom, och dessuton för slö och ohandterlig att vara värd den möda det skul!e kosta att göra honom till slaf. Enlig herr Clays åsigt, har man beröfvat afrikanen fri heten och gjort honom till egendomp, emedar han af naturen är en tam menniska, ödmjuk, till gifven, förståndig och läraktig. Han är så lite grym, listig, blodtörstig och hämndgirig, att der hvita mannen kan förtrycka honom långt mer än indiaren skulle tåla, och det oaktadt, anförtra sitt lif och sin förmögenhet åt honom, på samm: gång som han är så förståndig, att hans arbet är värdt att sökas. Den infödde amerikanen ä1 fri, emedan, han är en för farlig och odughg varelse till att hafva något värde såsom slaf Negern ligger i träldom, emedan hans. natur liga böjelser äro vänskapliga. Den ena lik. nar vargen eller räfven, den andre hunden Begge hafva mindre bjerna, isynnerhet hvad dd moraliska och intellektuella delarna deraf be träffa, än den Anglo-sachsiska racen, och hära kommer den sednares naturliga öfverlägsenhet öf. ver de förra; men min öfvertygelse är, att jus! de egenskaper, hvilka göra negern till säker tje nare åt den hvite under slafveriet, skola görs honom oskadlig, då han blir fri. Vore han a naturen stolt, oförsonlig, listig och hämndgirig så skulle han ej vara slaf, och som han icke äl det, så skall friheten ej föda dessa egenskaper : hans själ. Den fruktan man vanligen hyser, at negern, Om han emanciperades, skulle begynn: TE SEN ETT NG RNE PET RC DNS TE