Sr
Imänna sägen, så hafva bönder, som sent färdals
utmed parken, mer än en gång, uti nattens mör-
er, sett den döde kossacken beväpnad med en
örfärlig lans uppstiga helt oförmodadt br edvid dem.
Fritänkare påstå förgäfves att detta spöke ej är
innat än granarna och popplarna planterade vid
vägen och vid bäcken, som går omkring parken.
Mängden, alltid älskande det öfvernaturliga, antar
som trosartikel synerna af den skjutna soldaten,
några påstå sig till och med hafva sett honom ri-
dande på sin häst, och galopperande så fort som
en trollkar), då han är ute på någon skärtorsdags-
färd; men de mest erfarne i underverk förkasta
detta påstående af den orsaken att egenskapen att
återkomma ifrån andra verlden endast är förbehål-
len menniskor, och att djuren ej ega någon dylik
förmåga.
Alt efter solens nedgång färdas på vägen, som
går förbi kossackens graf, ansågs således för någo!
så förmätet, att få personer på två mils omkrets
deromkring vågade det, så framt de icke voro be-
stämdt tvungna dertill.
Anda hittills, oaktadt det kolsvarta mörkret,
hade den resande vägledt sig med en säkerhet
som kunde inge tron att hans ögon egde denn:
märkvärdiga skaärpsynthet, som är kattögon eger
under mörkret. I detta ögonblick tycktes han:
klarsynthet ölvergifva honom. Ehuru han nu
gick med försigtighet, medan träden voro plante-
rade oregelbundet, så afvek han ändå ifrån den
linea som han utstakat åt sig och stötte sig gan-
ska hårdt emot den ek, hvarom vi nyss talat.
Här är kossackens graf, tänkte han, då han kän-
de trädets bark sönderswulas i sin hand och jor-