Sr Imänna sägen, så hafva bönder, som sent färdals utmed parken, mer än en gång, uti nattens mörer, sett den döde kossacken beväpnad med en örfärlig lans uppstiga helt oförmodadt br edvid dem. Fritänkare påstå förgäfves att detta spöke ej är innat än granarna och popplarna planterade vid vägen och vid bäcken, som går omkring parken. Mängden, alltid älskande det öfvernaturliga, antar som trosartikel synerna af den skjutna soldaten, några påstå sig till och med hafva sett honom ridande på sin häst, och galopperande så fort som en trollkar), då han är ute på någon skärtorsdagsfärd; men de mest erfarne i underverk förkasta detta påstående af den orsaken att egenskapen att återkomma ifrån andra verlden endast är förbehållen menniskor, och att djuren ej ega någon dylik förmåga. Alt efter solens nedgång färdas på vägen, som går förbi kossackens graf, ansågs således för någo! så förmätet, att få personer på två mils omkrets deromkring vågade det, så framt de icke voro bestämdt tvungna dertill. Anda hittills, oaktadt det kolsvarta mörkret, hade den resande vägledt sig med en säkerhet som kunde inge tron att hans ögon egde denn: märkvärdiga skaärpsynthet, som är kattögon eger under mörkret. I detta ögonblick tycktes han: klarsynthet ölvergifva honom. Ehuru han nu gick med försigtighet, medan träden voro planterade oregelbundet, så afvek han ändå ifrån den linea som han utstakat åt sig och stötte sig ganska hårdt emot den ek, hvarom vi nyss talat. Här är kossackens graf, tänkte han, då han kände trädets bark sönderswulas i sin hand och jor