slafveri, men alla dess afkomlingar, födda efter en;
viss dag, skulle blifva fria vid tjuguålta års ålder!
och under tiden erhålla förberedande undervisning!
för att sätta dem i stånd att rätt njuta af frihe-
ten. Förslaget till en gradvis skeende emancipa-
tion gick ej igenom i Kentucky, men det under
stöddes af en stor och aktningsvärd minoritet.
Denna minoritet hade ökats och ökades, till dess
abolitionisterne började sina operationer, hvilka
baft den verkan, att man för närvarande icke bar
några utsigter alls till någon plan att emancipera
slafvarna, hvarken småningom eller på annat sätt.
Före abolitionsoroligheternas början egde en till-
tagande förbättring rum i slafvarnes belägenhet, i
alia slafstaterna. Denna är nu hämmad.
Om det vore möjligt att besegra de oöfvervin-
nerliga svårigheter, vi nu beskrifvit, så skulle de
svartas utrotande, eller deras välde öfver de hvita
blifva det enda alternativet. De emanciperade
svarte skulle öfversvämma de fria staterna för att
söka arbete, nedsätta arbetslönerna och sprida e-l
lände bland den hvita arbetande befolkningen. Jag
har med ledsnad, sorg och förvåning sett aboli-
tionisternes bestämda motstånd mot kolonisations-
förslaget. Planen bär karakteren af oblandad väl-
vilja och nytta. Hvadhelst abolitionisterne än sä-
ga, måste de likväl vara böjda för amalgamation.
Det har behagat Försynen att göra den svarta
mannen svart och den hvita mannen hvit, samt
att åtskilja dem genom andra frånstötande olik-
heter i kroppsligt bänseende. — — De, hvilka
Gud skapat olika, och genom deras fysiska bild-
ning och färg förklarat böra hållas skiljda, få ej
sammanföras genom något slags amalgamations-
Pprocess.n
aDet frågas ofta: Hvad skall blifva af den
afrikanska racen bland oss? Skall den för evigt
förblifva i träldom? Det rätta svaret är, att sam-
ma Försyn, som hittills styrt och ledt oss, samt
afvändt alla olyckligare följder af den bestående
förbindelsen mellan de begge racerna, skall styra
och leda våra efterkommande. Vi hafva hittills
haft ondt nog deraf. — — Och om vi beräkna
de begge racernas tillväxt, så finna vi, att den
europeiska, eburu långsamt, vinner på den afri-
kanska. Detta faktum bevisas af vår befolknings
periodiska fördubbling. — — Om etthundra femtio
e!ler tvåhundra år skola få spår af den svarta
racen återstå bland våra efterkommande ) — —
Jag föredrager mitt fäderneslands frihet framför
hvarje annat folks, och mitt eget slägte framför
hvarje annat slägtes; och Afrikas barns frihet i
Förenta Staterna är oförenlig med de europsiska
afkomlingarnas säkerhet och frihet.
Detta är en kort, men trogen resumå af herr
Clays försvar för slafveriets fortsatta tillvaro, (ty
han förklarar sig vara emot dess första instiftan-
de), och jag måste bekänna, att det ej ingaf mig
samma höga tanka om hans förmåga såsom stats-
man och talare, som det synes hafva uppväckt
hos Amerikanarne i allmänhet.
Den första och förnämsta frågan är, om någon
lag kan göra slafvarne till egendom. Kan den
det, så har Hr Clay rätt; kan den det icke, så
är hela hans tal en byggnad utan grund. Denna
fråga leder oss naturligtvis tillbaka till en under-
sökning rörande grunden till all lag. Om styr-
kan är ursprunget till lagen, så kunna slafvarna
göras till egendom; ty genom en högre organisa-
tion och bildning har den hvita racen de facto
underkufvat sina afrikanska bröder och pålagt
dem träldomens ok. Men, enligt denna grund-
sals, blefvo de hvita menniskor och deras alfkom-
lingar, hvilka sjöröfvarena i Berberiet tillfånga-
togo och gjorde till slafvar, laglig egendom så
snart de fördes inom Algiers, Tripolis och Tunis
lagars domvärjo, och dessa lagar voro mycket
äldre än 200 år. Men alla kristna nationer er-
känna såsom en grundprincip, att makt icke utgör
rätt. Ett stadgande måste i sig sjelft vara rätt,
innan någon mensklig förordning kan göra det
lagligt bindande för dem, hvilka det piålägges.
Om Hr Clay, med det förstånd och de kunska-
per han äger, skulle byta ställning med en af sina
egna negerslafvar, och man sade honom, att la-
gen hade gjort honom till andras egendom, så
skulle hela det argument, han nu framfört med
en så tydlig sjelfförnöjelse, synas honom svagt
som en spindelt:åd. Med stöd af kristendomens
och naturens lagar, skulle han segrande bevisa,
att han eller hans förfäder blifvit sänkta i träl-
dom först genom svek eller makt, och att inga
påbud, hvarken af röfvarena eller dem, som köpt
deras rof, eller af någonderas afkomlingar, kunde
förvandla orätt till rätt eller beröfva honora hans
rättighet till friheten. Frenologiska iakttagelser
förvissa mig, att den styrka, hvarmed detta argu-
ment verkar på menniskors sinnen, blir olika ef-
ter storleken af rättvisans och välviljans organer
i jemförelse med förvärfningens och högmodets
i deras hjernor, likväl i någon mån modifierad
genom deras ställning och uppfostran. Om Ame-
) Hr Clay syftar i sitt tal på sin tryekta framställ-
ning af sättet huru detta skalb utföras. Jag har ej
sett denna framställning, men man berättade: mig,
det han föreslår, att de unga qvinnorna skola fö-
ras till Afrika, med bistånd af kolonisationssällska-
net. hvars President han är. (Not af Combe.)