slafveri, men alla dess afkomlingar, födda efter en; viss dag, skulle blifva fria vid tjuguålta års ålder! och under tiden erhålla förberedande undervisning! för att sätta dem i stånd att rätt njuta af friheten. Förslaget till en gradvis skeende emancipation gick ej igenom i Kentucky, men det under stöddes af en stor och aktningsvärd minoritet. Denna minoritet hade ökats och ökades, till dess abolitionisterne började sina operationer, hvilka baft den verkan, att man för närvarande icke bar några utsigter alls till någon plan att emancipera slafvarna, hvarken småningom eller på annat sätt. Före abolitionsoroligheternas början egde en tilltagande förbättring rum i slafvarnes belägenhet, i alia slafstaterna. Denna är nu hämmad. Om det vore möjligt att besegra de oöfvervinnerliga svårigheter, vi nu beskrifvit, så skulle de svartas utrotande, eller deras välde öfver de hvita blifva det enda alternativet. De emanciperade svarte skulle öfversvämma de fria staterna för att söka arbete, nedsätta arbetslönerna och sprida e-l lände bland den hvita arbetande befolkningen. Jag har med ledsnad, sorg och förvåning sett abolitionisternes bestämda motstånd mot kolonisationsförslaget. Planen bär karakteren af oblandad välvilja och nytta. Hvadhelst abolitionisterne än säga, måste de likväl vara böjda för amalgamation. Det har behagat Försynen att göra den svarta mannen svart och den hvita mannen hvit, samt att åtskilja dem genom andra frånstötande olikheter i kroppsligt bänseende. — — De, hvilka Gud skapat olika, och genom deras fysiska bildning och färg förklarat böra hållas skiljda, få ej sammanföras genom något slags amalgamationsPprocess.n aDet frågas ofta: Hvad skall blifva af den afrikanska racen bland oss? Skall den för evigt förblifva i träldom? Det rätta svaret är, att samma Försyn, som hittills styrt och ledt oss, samt afvändt alla olyckligare följder af den bestående förbindelsen mellan de begge racerna, skall styra och leda våra efterkommande. Vi hafva hittills haft ondt nog deraf. — — Och om vi beräkna de begge racernas tillväxt, så finna vi, att den europeiska, eburu långsamt, vinner på den afrikanska. Detta faktum bevisas af vår befolknings periodiska fördubbling. — — Om etthundra femtio e!ler tvåhundra år skola få spår af den svarta racen återstå bland våra efterkommande ) — — Jag föredrager mitt fäderneslands frihet framför hvarje annat folks, och mitt eget slägte framför hvarje annat slägtes; och Afrikas barns frihet i Förenta Staterna är oförenlig med de europsiska afkomlingarnas säkerhet och frihet. Detta är en kort, men trogen resumå af herr Clays försvar för slafveriets fortsatta tillvaro, (ty han förklarar sig vara emot dess första instiftande), och jag måste bekänna, att det ej ingaf mig samma höga tanka om hans förmåga såsom statsman och talare, som det synes hafva uppväckt hos Amerikanarne i allmänhet. Den första och förnämsta frågan är, om någon lag kan göra slafvarne till egendom. Kan den det, så har Hr Clay rätt; kan den det icke, så är hela hans tal en byggnad utan grund. Denna fråga leder oss naturligtvis tillbaka till en undersökning rörande grunden till all lag. Om styrkan är ursprunget till lagen, så kunna slafvarna göras till egendom; ty genom en högre organisation och bildning har den hvita racen de facto underkufvat sina afrikanska bröder och pålagt dem träldomens ok. Men, enligt denna grundsals, blefvo de hvita menniskor och deras alfkomlingar, hvilka sjöröfvarena i Berberiet tillfångatogo och gjorde till slafvar, laglig egendom så snart de fördes inom Algiers, Tripolis och Tunis lagars domvärjo, och dessa lagar voro mycket äldre än 200 år. Men alla kristna nationer erkänna såsom en grundprincip, att makt icke utgör rätt. Ett stadgande måste i sig sjelft vara rätt, innan någon mensklig förordning kan göra det lagligt bindande för dem, hvilka det piålägges. Om Hr Clay, med det förstånd och de kunskaper han äger, skulle byta ställning med en af sina egna negerslafvar, och man sade honom, att lagen hade gjort honom till andras egendom, så skulle hela det argument, han nu framfört med en så tydlig sjelfförnöjelse, synas honom svagt som en spindelt:åd. Med stöd af kristendomens och naturens lagar, skulle han segrande bevisa, att han eller hans förfäder blifvit sänkta i träldom först genom svek eller makt, och att inga påbud, hvarken af röfvarena eller dem, som köpt deras rof, eller af någonderas afkomlingar, kunde förvandla orätt till rätt eller beröfva honora hans rättighet till friheten. Frenologiska iakttagelser förvissa mig, att den styrka, hvarmed detta argument verkar på menniskors sinnen, blir olika efter storleken af rättvisans och välviljans organer i jemförelse med förvärfningens och högmodets i deras hjernor, likväl i någon mån modifierad genom deras ställning och uppfostran. Om Ame) Hr Clay syftar i sitt tal på sin tryekta framställning af sättet huru detta skalb utföras. Jag har ej sett denna framställning, men man berättade: mig, det han föreslår, att de unga qvinnorna skola föras till Afrika, med bistånd af kolonisationssällskanet. hvars President han är. (Not af Combe.)