ro ———L
PRE
ken som visade sig midt framför honom heidade
honom ej ett ögonblick. Med en orms smidighet
gled hän genom en trång öppning, som endast en
säker kännedom om stället kunde utmärka för
honom, midt i mörkret, och han befann sig straxt
derefter vid parkens inhägnad.
Det ställe, der Servian utan betänkandeträngde
sig igenom, ägde här i trakten en sorglig märk-
värdighet, förorsakad af en ohygglig tilldragelse,
som händt der tjugufyra år förut, och hvilken
det förflutna fjerdedels seklet ej kunnat utplåna
ur minnet. Under det fiendtliga infallet år 4844
blef en rysk soldat, som var ingvarterad på öf-
verstens egendom och gjort sig skyldig till något
af de brott, för hvilka krigslagarna uti hans land
ansågo knutstraff för ringa, arkebuserad just på
denna plats; han blef derefter begrafven ien förut
gräfd håla, utan mera ceremoni, än hvad som be-
höfs vid nedgräfningen af en hund eller en häst.
En liten upphöjning på jordytan, två eller tre
rispor af musköttkulor i barken al en ek, vid hvars
fot delinqventen måste knäböja, utgjorde de enda
spåren efter denna blodiga afrättning. Långt ifrån
att erbjuda ett sorgligt utseende, tycktes dock
kossackens graf, åter bevext med en frisk grön-
ska och beskuggad af ett hundraårigt träd, in-
bjuda vandrande att nedsätta sig på dess grön-
skande kulle. En parisare skulle väl på ljusa
dagen kunnat nalkas detta ställe utan den minsta
rörelse, men landtfolkets vidskepelse, detta envisa
töcken, som århundradets upplysning ännu ej
kunnat förskingra, afbåller för det mesta innevå-
narna i granskapet ifrån att nalkas denna, i deras
inbillning fruktansvärda plats. Om man skall tro,