ro ———L PRE ken som visade sig midt framför honom heidade honom ej ett ögonblick. Med en orms smidighet gled hän genom en trång öppning, som endast en säker kännedom om stället kunde utmärka för honom, midt i mörkret, och han befann sig straxt derefter vid parkens inhägnad. Det ställe, der Servian utan betänkandeträngde sig igenom, ägde här i trakten en sorglig märkvärdighet, förorsakad af en ohygglig tilldragelse, som händt der tjugufyra år förut, och hvilken det förflutna fjerdedels seklet ej kunnat utplåna ur minnet. Under det fiendtliga infallet år 4844 blef en rysk soldat, som var ingvarterad på öfverstens egendom och gjort sig skyldig till något af de brott, för hvilka krigslagarna uti hans land ansågo knutstraff för ringa, arkebuserad just på denna plats; han blef derefter begrafven ien förut gräfd håla, utan mera ceremoni, än hvad som behöfs vid nedgräfningen af en hund eller en häst. En liten upphöjning på jordytan, två eller tre rispor af musköttkulor i barken al en ek, vid hvars fot delinqventen måste knäböja, utgjorde de enda spåren efter denna blodiga afrättning. Långt ifrån att erbjuda ett sorgligt utseende, tycktes dock kossackens graf, åter bevext med en frisk grönska och beskuggad af ett hundraårigt träd, inbjuda vandrande att nedsätta sig på dess grönskande kulle. En parisare skulle väl på ljusa dagen kunnat nalkas detta ställe utan den minsta rörelse, men landtfolkets vidskepelse, detta envisa töcken, som århundradets upplysning ännu ej kunnat förskingra, afbåller för det mesta innevånarna i granskapet ifrån att nalkas denna, i deras inbillning fruktansvärda plats. Om man skall tro,