och komfortabelt till säte för hela unionens styrelse, och distriktets innebyggare önska det ej, då de icke anse det befordra deras lycka och välgång. Kongressen har derföre ingen rättighet alt afskaffa slafveriet, hvilket här visar sig i sin mildaste form. Vid sista folkräkningen funnos blott 6,119 slafvar bland en folkmängd af 59,834 menniskor, och antalet har sannolikt ej ökats mycket sedan den tiden. Maktförläningens ordalydelse kan möjligen vara tillräckligt vidsträckt för att innefatta makt till slafveriets afskaffande, men deraf följer allsicke, att makten kunde med rätta utöfvas. Vid en riktig tolkning måste man alltid hafva ändamålet för ögonen. Fiorida begränsas på alla landsidor af slafstater och sträcker sig nästan inom tropikerna. Cuba, den närmaste, vigtizare ön på sjösidan, är en slafö. Denna enkla uppzift på dess geografiska läge borde ensam afgöra frågan. Stlafveriet var till der 4849, då det afträddes åt Förenta Staterna, och inbyggarne undfingo försäkran, att de skulle bibehållas vid sin egendom. Att afskaffa slafveriet der, vore att beröfva dem deras egendom, så vida de icke erhöllo lämplig tid att göra sig af med den. Genom den kompromiss, som egde rum i kongressen år 4820, då Missouri intogs i Unionen, öfverenskom man, alt 369 30 nordlig latitud skulle utgöra gränsen mellan de fria och slafstater, hvilka komme att bildas i det land, som afträddes i Louisiana-fördraget; Florida ligger söder om denna gränslinie och derföre inom det område, der slafveriet får existera. Den paragraf i konstitutionen, som gifver kongressen makt att regulera handeln med fremmande nationer, mellan staterna och med indianstammarna, har hittills icke varit använd med afseende på den inre landthandeln mellan. staterna. Denna rättighet öfverlemnades åt kongressen för alt bibehålla fred och enighet mellan staterna. Det är en makt till regulation, men ej till prohidition. Den är upprätthållande, icke jförstörande. Regulation, efter uttryckets betydelse, förutsätter det -regulerade tingets fortfarande tillvaro eller fortsättning. Probibition innebär fullkomligt upphörande eiler tillintetgörelse. Det ögonblick, man medgilver, att negerslafvar äro egendom, gifver lagen egaren rätt att transportera dem från den ena staten till den andra, utan något hinder af kongressen. Men det mål, hvartåt abolitionisterne syfta, är befrielsen af de tre millioner slafvar, hvilka hållas i träldom i Förenta Staterna. Det första hindret för utförandet af denna plan är bristen på all makt bos regeringen till ändamålets uppnående. Denna tillbör uteslutande slafstaterna. Det nästa hindret består i tillvaron af tre milkoner slafvar, spridda öfver landet och införlifvade med vår befolkning. Slafvarne äro här; ännu har ingen praktisk plan för deras förflyttning eller söndring från oss varit uppgjord eller föreslagen, och den rätta frågan är: Hvad är det bästa, man kan göra för deras och vår egen lycka? 1 slafstaterna måste den hvite mannen beherrska den svarte, eller den svarte beberrska den hvite. I flera af dessa stater är slafvarnas antal större, än den hvita befolkningens. Ett omedelbart afskaffande af slafveriet i dem skulle åtföljas af en förtviflad strid om öfverväldet, hvilket skulle sluta med den ena eller andra racens utrotande eller underkufvande. Ar det icke bättre för begge partierna, att saken förblifver i sin närvarande ställning? Ett tredje binder mot abolitionen finner mani det ofantliga beloppet af det kapital, som är nedlagdt i slafegendom. Medelvärdet af slafvar vid denna tid kan, ester måttlig beräkning, uppskattas till 400 dollars för hvarje. Slafvarnes antal är tre millioner, och hela värdet af slafegendomen i Förenta Staterna således 4,200,000,000 dollars. Såväl enkor, föräldralösa, sjuka och svaga, som friska och starka, äro ezare al denna förmögenhet. Den utgör pant, den är anförtrodt gods och utgör grunden för familjeöfverenskommelser, samt i många fall det enda, hvartill kreditorer sätta sin lit. Tror någon klok menniska, att den skulle kunna tillintetgöras utan omstörtning, revolution och blodsutgjutelse? Det finnes en visionär lära, att negerslafvar ej kunna vara egendom. uHvad lagen förklarar vara egendom, det är egendom. Lagar, hvilka bestått i två hundrade år, hafva stadgat och helgat negerslafvarnes egenskap af egendom. Brittiska regeringen erkände dem för egendom då den betalade tjugu tusen pund sterling åt kolonierna i ersättning för den förlust, de ledo. Det faktum, att lagen i två hundrade år erkänt dem för egendom, strider emot teoretici och nyhetsmakares vilda ider, alt de ej äro det. Abolitionisterne borde derför inom sig samla de medel, som behöfvas för att gilva slafvarnes egare skadeersättning, innan de bezära dessas befrielse. Abolitionisternes åtgärder hafva återfört orsakerna till sträfvandet efter emancipationen och ökat lagarnas strängbet mot slafvarne, i de flesta, om icke i alla, slafstater. För fyratio år sedan beredde Kentucky sig på en småningom skeende abolitiony lik den, som beslöts i Pennsylvanien år 4780, på d:r Franklins yrkande, enligt hvilken