——— —22D8xX stranden, beväpnad med pistol, tog han till fötterna och flydde allt hvad ban förmådde. Häster var osadlad, men grimskaftet i Mun, i stället föl ett betsel. De begge flyktingarne begagnade sit genast af sitt byte, för att passera floden. Dettz var en stor lycka för dem, ty de sågo snart, at! det varit dem omöjligt att vada öfver den, såsom de i första början tänkt. Hästen, eburu belastac med dem begge två, lyckades komma öfver, oak tadt flodens häftighet, och de bönno helbregda til motsatta stranden, som likväl var så hög oc brant, att kreaturet icke kunde komma wpp. Ival fattade grimskaftet, för att hjelpa hästen upp men bäst han drog fick han grimman i hander Efter mycken ansträngning att släpa sig upp, bort fördes djuret af floden och drunknade. Beröfv2de denna resurs, men lugnade för fara att förföljas, vandrade de åt ett litet berg me spridda klippor, som de förmärkte på afstånd, afsigt att dölja sig i Någon klyfta. Efter den be räkning de gjorde, borde de fredliga Tchetchen gernas byar icke vara så långt aflägsna; men ir genting var mera vådligt, än att öfverlemna si åt detta folk, som så lätt kunde. bedraga dem Imedlertid var det mycket otroligt, att majorer i det tillstånd han befann sig, skulle kunna hinn fram till Tereck utan hjelp. Deras proviant va förtärd; de tillbragte återstoden af dagen i en dy ster tystnad, ty de vågade icke ömsesidigt med dela hvarandra sina bekymmer och oro. Mc aftonen såg majoren Ivan slå sig för pannan oc uppge en djup suck. Förvånad öfver dessa, he honom ovanliga uttryck af förtviflan, — ty änn hade ieke den raske, oförsagde följeslagaren visa sådana, — frågade han honom efter orsakerna.