——— —22D8xX
stranden, beväpnad med pistol, tog han till föt-
terna och flydde allt hvad ban förmådde. Häster
var osadlad, men grimskaftet i Mun, i stället föl
ett betsel. De begge flyktingarne begagnade sit
genast af sitt byte, för att passera floden. Dettz
var en stor lycka för dem, ty de sågo snart, at!
det varit dem omöjligt att vada öfver den, såsom
de i första början tänkt. Hästen, eburu belastac
med dem begge två, lyckades komma öfver, oak
tadt flodens häftighet, och de bönno helbregda til
motsatta stranden, som likväl var så hög oc
brant, att kreaturet icke kunde komma wpp. Ival
fattade grimskaftet, för att hjelpa hästen upp
men bäst han drog fick han grimman i hander
Efter mycken ansträngning att släpa sig upp, bort
fördes djuret af floden och drunknade.
Beröfv2de denna resurs, men lugnade för fara
att förföljas, vandrade de åt ett litet berg me
spridda klippor, som de förmärkte på afstånd,
afsigt att dölja sig i Någon klyfta. Efter den be
räkning de gjorde, borde de fredliga Tchetchen
gernas byar icke vara så långt aflägsna; men ir
genting var mera vådligt, än att öfverlemna si
åt detta folk, som så lätt kunde. bedraga dem
Imedlertid var det mycket otroligt, att majorer
i det tillstånd han befann sig, skulle kunna hinn
fram till Tereck utan hjelp. Deras proviant va
förtärd; de tillbragte återstoden af dagen i en dy
ster tystnad, ty de vågade icke ömsesidigt med
dela hvarandra sina bekymmer och oro. Mc
aftonen såg majoren Ivan slå sig för pannan oc
uppge en djup suck. Förvånad öfver dessa, he
honom ovanliga uttryck af förtviflan, — ty änn
hade ieke den raske, oförsagde följeslagaren visa
sådana, — frågade han honom efter orsakerna.