genom ett friskt, ett skallande lefve. Lefve Upsala
studenter!
I Stockholm:
M. H. mine kamraters vägnar och å det uni
versitets, hvars medlemmar vi hafva äran vara få
jag framföra vår innerliga erkänsla för den oss visade
uppmärksamhet. Det måste ursäktas, om i ögonblick
sådane som dessa, då den för ögonen stående verk
ligheten. kringgår hvad äfven den mest hänörda en
thusiast vågat hoppas, denna erkänsla cger blott fi
ord för sitt utt:yck. — — — — Jag nämnde der
för ögonen stående verkligheten, och jag tillägger at
jag i den ser den sista och fullkomliga bekrä!telser
på det fulla ernåendet af vår resas ändamål. Hvil-
ket är detta ändamål? Vi hafva rest hemifrån, e;
blott för att under vägen knyta enskilda bekantska-
per, ej blott för att här och der förvärfya oss några
enskilda vänner, det var tfcke blott derföre vilemnade
våra kara ställen der hemma, vår nu grönskande
Lundagård eller popplarne i vår Paradislycka. Vi
äro resenärer i ännu annan betydelse. Vi äro be-
skickade från Nordens universiteter, för att ä deras
vägnar knyta ett. Skandinaviskt fostbrödralag. Det
är högskolorne, Köpenhamns och Lunds, som hafva
proponerat detta fostbrödralag, och det är Christianias,
Upsalas och Helsingors, som broderligen hafva besva-
rat denna proposition; — men nej, det är icke hel-
ler blott högskolorne, som hafva ingått denna när-
mare bekantskap, det är folken sjelfva, folken, som,
beslägtade säsom de förut voro det, nu hafva fått se
och igenkänna hvarandra. Det behöfses icke mera
än att de sågo hvarandra, de skulle igenkänna hvar-
andra. De lika anletsd:agen, sedda, sedan tidens
upplysning hunnit f-ånrycka täckelset, täckelset af för-
dom och ofri nationalitet, skulle påminna dem om
huru nära de stodo hvarandra, skulle upplysa dem
om allt hvad de hade gemensamt, gemensamt att
älska, gemensamt att hata, gemensamt att minnas,
äfvensom att — glömma. — Detta igenkännande
skedde, denna bekantskap gjordes, detta brorlerskap
ingicks — folken drucko brorskål, och klangen af
den stora brorskålen skall ljuda genom Europa! —
— Och på sanningen af dessa tänkesätt skänker denna
stund den fastaste bekräftelse. Om på de ställen,
der vårt student-tåg drog fram, man öfverallt emot-
tog oss med ett hjertligt välkommen, så var detta
smickrande för oss, och det fyllde ynglingarnes hjer-
tan med den liflgaste fröjd; men då, såsom bär, j
sluten eder till oss, delande våra tänkesätt och vära
syften, så är det redan bevisadt, att ideen, hvil-
ken vi älskade, redan burit frukter, långt större,
långt skönare, än vårt utsäde kunnat framskaffa,
då är det redan bevisadt, att denna id hunnit ett,
och det första af sina mål, att öfvergå från en-
skildas till det allmännas, då stå vi icke längre en-
samma, då är det redan icke mera Studenterna,
som -värma, det är sjelfva nationerna, som klart haf-
va sett vår saks nödvändighet och sanning, och der-
före omfatta den. Sverges hufvudstads invånare haf-
va gifvit exemplet — det öfriga riket skall följa det.
I denna mening vilja vi förstå Eder gästfrihet; den
blir oss då dubbelt dyrbar, och sålu:da är det jag
föreslår Eder, J Carolinas söner och Lundagårdens
ättlingar, att för Stockholms invånare, Edra gästfria
värdar, Edra hjertliga vänner, och Edra trogna
bundsförvanc ter, utbringa en hjertlig helsning; ja,
lefve Stockholms ädle invånare!! SIE
RÄTTEGÄÅNGS- OCH POLISSAKER.
— I dag är ett beslag gjort på galeasen Henrits
Söhne, kapten Gänther från Lybeck, af manufaktur-
varor, tillsammans utgörande omkring två tunnsäckar.
De voro instuckna mellan madrasser etc. i kajutan.
Detta lår vara fjerde gången, som kapten Ginhers
fartyg är exponeradt för beslag. Om Thorsdag före-
kominer saken vid Sjötullsrätt.
— En plåtslagaregosse nedföll i går från taket
till ett högre hus vid artillerigården och slog sig till
döds. Han lärer först i Thorsdags hafva kommit i
ära, och förmodligen kommer undersökning att ske
angående omständigheterna vid denna olyckshändelse.
— Ena hamnbuse stal i Lördags förmiddag på
Kornhamnstorget en plånbok, innehållande öfver 200
Rdr, ur ett fruntimmers klädning-ficka. Tjufven er-
tappades snart, men hade då bortkastat p:ånboken.
En qvinna, som upptagit den, lemnade den till upp-
passerskan på en restauration, men hade förmodligen
förut borttagit de deri liggande penningarna, ty då
den sedan öppnades, funnos de ej deri.
LANDSOCRTS-NYHETRER.
— Åt sjuttioåriga enkan Maria Christina Jä-
derlund, som vid Jäders bruk i många år undervisat
barn och varit lärarinna för de flesta af brukets nu
RS EE Lf fasas Lan Datonintisla cillalanat fäörärant