blick, ryckte yxan till sig och lade den ge-
nast på golfvet i skuggan, som Ibrabims kropp
kastade ifrån sig. Då fångvaktaren åter såg på
honom, var han långt derifrån och fortfor att
dansa. Denna vådliga scen varade knappt nog så
länge som det fordrats tid att berätta den, och
Kascambo, trött att spela, trodde att det fattades
Ivan mod. Fan kastade ösat på den djerfva dan-
sören just som denne gjorde ett hastigt hopp, för
att slå den gam!e röfvaren. Moajorens rörelse var
så stark, alt han lät gitarren falla på sitt knä.
Gubben hade i detsamma lutat sig för att taga
qvistar och lägga på elden; lågan fattade de torra
qvistarne, flammade upp och upplyste kammaren.
Ibrahim återvände för att åter sätta sig.
Om Ivan i detta ögonblick utfört sin föresatts,
hade en strid bröst mot bröst varit oundviklig;
det hade blifvit larm, hvilket han nödvändigt må-
ste undvika; men hans-sinnesnärvaro räddade ho-
nom. Då han såg majorens oro och märkte att
gubben reste sig opp, lade han yxan bakom hugg-
kubben, hvarpå Ibrahim satt, och begynte dansen
på nytt. aSpela för fan, utropade han, ahvad
tänker ni pål Majoren märkte sin oförsigtighet
och bezynte åter sakta spela. Den gamle fång-
vaktaren hyste ingen misstanka, utan såtte sig å-
ter; men han beallte dem upphöra med dansen
och lägga sig. Ivan gick lugnt att taga gitarrfo-
dralet och lägga in gitarren; men i stället att emot-
taga denna af hans herre, som framräckte den, fat-
tade han hastigt yxan bakom gubben och gaf den-
ne ett så förfärligt huzg i hufvudet, att Ibrahim
utan att ens uppgifva en suck föll med det skrynk-
liga ansigtet i elden; hans gråa ssägg fattade eld.
Ibrahim dro3 honom ur spiseln och betäckte ho-
nom med en matta.
De lyssnade för att höra om qvinnan blifvit väckt
af bullret, i detsamma som hon förmodligen, för vå-
nad öfver den hastiga tystnaden, öppnade dörren och
trädde ut. aHvad gör ni här? frågade hon hur
kommer det till att här luktar brändt born?) El-
den hade falnat ut och gaf nästan icke något sken