europeiska handeln, förminskas uhder de kommande åren, ju mera silkesodlingen i Europa tilltager. Utförseln af tå, hvilken kan uppskattas till äåtminstone sjullio millioner skålpund om året, skall utomordentligt ökas under den nästkommande tiden, de nya lättnader, som beredts för handeln, genom hvilka teet kan uppköpas ej långt från de ställen, der det växer, skola hafva till följd, att alla slag deraf falla åtminstone femton till tjugu procent. Men ju mera det blir de fattigare klasserna i Europa och den nya verlden och de europeiska kolonierna i jordens serskilda länder möjligt, att förskaffa sig niutningen af tedrycken, i samma mån skall efterfrågan efter denna produkt stiga. Chinarot, rhabarber, drakblod och några andra läkemedel uppköpas många år i stora massor; men behofvet af dessa varor kan icke växa i mån, som införseln af de europeiska produkterna förökas. Utförseln af de papperssorter, hvilka man i China förfärdigar af barken på träd, isynnerhet bambuträd, al de konstrika arbeteno i elfenben och perlemor, vidare af alla slags lackerade arbeten, af hvilt bly och hvit koppar, en metall, som är alldeles egendomlig för China, skall säkerligen äfven stiga. Nankingstyger, hvilka hafva namn af Nanking, äro äfven ännu en exportartikel, men likväl i vida mindre skala, än som förut var fallet. Oaktadt alla dessa föremål för utförsel, saknas dock sedan flera år fördelaktig återfrakt, hvilket naturligtvis måste ännu mer blifva fallet, då en betydlig ökning i införseln kommer alt exa rum. Man ser af denna framställning, att de stora förhoppningar, hvilka man i Europa och Amerika hyst och hyser om den fria handeln med en befolkning af 400 millioner menniskor, ej så snart kunna förverkligas. Nya föremål för export måste utfinnas eller Chinas ädla metaller förökas, innan en betydligare tillvext af den aktiva bandeln med detta land kan ega rum med fördel för de vesterländska köpmännen. Dertill kommer, alt de driftige chineserce utan tvifvel sjelfva skola taga stor del i det östra Asiens handel, och att antalet af de dschonker, hvilka årligen segla från och till de europeiska hamnarna på öarna i den asiatiska arkipelagen, skall betydligt ökas. Redan detta år vänta de chinesiska kolonisterna på Singapore en mycket större mängd af sina landsmän dit, än på flera år varit fallet. Dessa inhemska kofferdifarare äro mycket farliga medtäflare; de lefva och bygga sina fartyg för mycket bättre pris, och de förstå sig naturligtvis äfven bättre på sina landsmäns smak, än de fremmande köpmännen. De driftiga kustboerne äro al sin egen regering förbjudna ått utföra tö och silke; dessa och andra varor kunna endast i hemligket föras ur landet. Om regeringen i Peking hade klokhet nog att upphätva dessa och andra inskränkningar, så skulle utan tvilvel en ganska stor del af Chinas aktiva och passiva handel öfvergå i landets invånares händer, ty detta rikes utländska handel medelst dschonken är ingalunda obetydlig, oaktadt de bestående högst tryckande förhållanderna. Väl är utrikes handel och nedsättning på fremmande ort icke, såsom vanligen påstås, rentaf förbjuden för inbyggarne i medelpunktens rike, utan tvertom draga årligen öfverhufvud omkring 40,000, med holfvets i Peking vetskap, från kretsarna Kiangsi och Kiangnan, Tschekiang, Fokien och Kuangtong, till Asiens öar och fasta land; ytterligare fingo invånarne i kretsarna Fokien och Kuangtong, genom serskilda kejserliga förordningar, utfärdade under Jonetsching och stadfästade af bans efterträdare, tillåtelse att idka utrikes handel, emedan de ej kunde lifnära sig på annat sätt. Men alla dessa friheter äro, som sagdt, förknippade med högst tryckande vilkor. Då invånarne på en ort vilja deltaga i utrikes handel, så åligger det dem , att derom underrätta ståthållaren öfver kretsen. Denne bestämmer antalet af de dschonker, hvilka få drifva handel, samt hvilka artiklar de få utoch införa. Bessa dschonker måste erlägga viss tull för det utoch införda, samt gifva mandarinerne skänker, hvilka båda äro olika i ehinesiska rikets serskilda bamnar. Kusthandeln med inländska varor är icke underkastad några afgifter; likväl njuta endast ae fartyg, hvilka 1 allting, i hela konstruktionen, i master, i seglens utvecklande och refvande, följa chinesiska rikets, sedan äldsta tider brukliga former och föreskrilter, dessa företräden. Om de inhemska sjöfararne företaga den ringaste förändring 1 detta afseende, så utsätta de sig för faran att blifva behandlade såsom fremmande skeppare, ja, tillträdet till landet kunde till och med nekas dem. Drägtigheten hos dessa dsehonker, hvilkas antal tillsammans torde uppgå till 3657), är ganska olika. De ) Hittills bafva årligen gått till Japan 70, till Philippinerna 43, till Sulu-öarna 4 till Celebes 2, till Moluckerna 7, till Borneo 44. till Java 3, till Sumatra och Banka 3, Singapore och Penang 43, till de åtskillica hamnarna på malayiska halfön 6, Siam