Då de ankommo till den första: byn, syntes Kascambo, mera angripen af harm, än af strapaserna, så svag-och utmattad, man att fruktade för hans lif och behandlade: honom mera menskligt. Man lät honom hvila något och gaf honom en häst för den öfriga marchen; men för att ytterligare afvända Ryssarne från efterspaningar, och sätta sjelfva fången ur stånd att underrätta sina vänner om sin vistelseort, förde de honom från by till by, från den ena dalen till den andra, och iakttogo dertill det försigtighetsmått, att flere gånger förbinda hans ögon. De passerade på detta sätt en betydlig flod, som han förmodade vara Soujafloden. Man vårdade honom väl under dessa marcher och gaf honom tillräcklig föda och nödvändig hvila. Men då man uppnått den aflägsnaste byen, den, som var utsedd till hans slutliga vistelseort, förändrade Tcehetchengerna med ens uppförande mot honom, och från denna stund måste han undergå alia yttringar af en elak behandling. Man slog honom i jern till hand och fot; om halsen sattes en kedja med klump. Denchiken behandlades mindre strängt; hans bojor voro icke så tunga oeh man tillät honom passa sin herre upp. Uti denna belägenhet och Vid hvarje ny skymf som man lät honom undergå, kom en, som talade ryska till honom och rådde honom att skrifva till sina vänner, för att erhålia lösen; den man bestämde till 40,000 rubler. Den olycklige fången var oförmögen att betala en så stor penningesumma och egde icke mera något hopp om gu. vernörens beskydd, hvilken några år förut utlös en öfverste, som på ett dylikt sätt fallit i röf rarnes händer. Tolken lofvade att förse honom med papper och framskaffa hans bref; men sedar