Då de ankommo till den första: byn, syntes
Kascambo, mera angripen af harm, än af strapa-
serna, så svag-och utmattad, man att fruktade för
hans lif och behandlade: honom mera menskligt.
Man lät honom hvila något och gaf honom en
häst för den öfriga marchen; men för att ytter-
ligare afvända Ryssarne från efterspaningar, och
sätta sjelfva fången ur stånd att underrätta sina
vänner om sin vistelseort, förde de honom från
by till by, från den ena dalen till den andra, och
iakttogo dertill det försigtighetsmått, att flere gån-
ger förbinda hans ögon. De passerade på detta
sätt en betydlig flod, som han förmodade vara
Soujafloden. Man vårdade honom väl under dessa
marcher och gaf honom tillräcklig föda och nöd-
vändig hvila. Men då man uppnått den aflägs-
naste byen, den, som var utsedd till hans slutliga
vistelseort, förändrade Tcehetchengerna med ens
uppförande mot honom, och från denna stund
måste han undergå alia yttringar af en elak be-
handling. Man slog honom i jern till hand och
fot; om halsen sattes en kedja med klump. Den-
chiken behandlades mindre strängt; hans bojor
voro icke så tunga oeh man tillät honom passa
sin herre upp.
Uti denna belägenhet och Vid hvarje ny skymf
som man lät honom undergå, kom en, som ta-
lade ryska till honom och rådde honom att skrifva
till sina vänner, för att erhålia lösen; den man
bestämde till 40,000 rubler. Den olycklige fån-
gen var oförmögen att betala en så stor penninge-
summa och egde icke mera något hopp om gu.
vernörens beskydd, hvilken några år förut utlös
en öfverste, som på ett dylikt sätt fallit i röf
rarnes händer. Tolken lofvade att förse honom
med papper och framskaffa hans bref; men sedar