svarades, ait man i detta hänseende kunde bestäm: ma ingenting, förrän Hans Excellens, -ministern fått yttra sig derölver; och sedan hördes aldrig något aln Förlattarens besvär emot mig i detta hänseende äro dessutom alltför mycket sökte, då hvar man vet, att Hemliga utskottets ledamöter erhöll!o formlig antydan alt förkunna allt hvad de om Kabinettskassan fått erfara; hvarföre min återhållsamhet i denna del var utan den ringäste inverkan på saken. Förlattaren klandrar oppositionen för dess tvifvel om greve Posses allvarliga mening med de löften, han yifvit Riksdagsmännen; sägandes: att delta ivijvel bevisade brist på begrepp om den rälta statskonsten, och att det var onödigt, då genom troendet ingenting äfventyrades. I anledning häraf måste jag åter upprepa, att jag aldrig af grefve Pusse fick, eller emottog några löften: att jag icke vet hvem, som emottog dem: att grefve Posses politiska antecedentia för ingen del lemnade nårra så beskaffade garantier för förändring i styrelsesystemet, att oppositionen, utan all besinning, kunde eller borde kasta sig iarmaro: att grefve Posses sätt att isolerad, mig vetterlig förezången rådplägning amgsbrytning inom representationen rde, ingå i ministeren, dagen efter det friberre Nordenfalk definitift undanbedt sig uppdraget, tydligen visade, att grefve Posse icke förmått eiler inahända icke ens satt i fråga, att i afseende på styrelsesystemet betinga några vilkor: alt grefve Posses brist på inflytande inom konseljen oförtöfvadt visade sig i landshöfding Wingårds utnämnande tll statsråd, hvarom grefve Posse först fick underrättelsen vid konseljbordet, genom sjelfva näimningen, då jag likväl händelsevis kände den förut. Det är troligt att grefve Posse ingick i ministeren med minga och stora sympatier inom Hidderskapet och Adelns majoritet, den han alltid itlbört; men lika säkert är det, att han inom Borgareoch Bondeståndets majoriteter icke esde nagra; och att det såg tvifvelaktigt ut, buru fö adet kunde vara inom sjelfva Presteståndet, då erkebiskopen omisskänneligen inlade prof af en ganska utbildad statskonst, som, herr justitieministern alldeles oåtspord, påförde honom sin herr broder såsom kollega inom Statsrådet; hvilket stex desto mindre var egnadt att ingifva opposit:onen något förtroende till grefve Posses ministere. som det aldrig kunde eller borde af oppositionen betraktas annorlunda, än som ett manifest ifrån Konungen, att ingen måtte inbilla sig, det grefve Posse var inkommen i ministeren för att der utöfva något inflytande. När grefve Posse, vid en såda. anledning icke resignerade, så borde ban finna belt naturligt, att oppositionen vid honom icke föstade några förhoppningar, i afseende på de reformer, som hon i fåderneslandets namn så länge yrkat. Ofver grefve Posses förklaring ne på honor utan någor till allmänheten rörande orsaken till hans resignation, undviker jag gerna att yttra mig. Dennal akt, jemiörd med förhållandena, bevisar ganska mycket; den utgör ett märkvärdigt bidrag till vår administrations historia.x orem——-——— 2