svarades, ait man i detta hänseende kunde bestäm:
ma ingenting, förrän Hans Excellens, -ministern
fått yttra sig derölver; och sedan hördes aldrig
något aln
Förlattarens besvär emot mig i detta hänseende
äro dessutom alltför mycket sökte, då hvar man
vet, att Hemliga utskottets ledamöter erhöll!o form-
lig antydan alt förkunna allt hvad de om Kabi-
nettskassan fått erfara; hvarföre min återhållsam-
het i denna del var utan den ringäste inverkan
på saken.
Förlattaren klandrar oppositionen för dess tvif-
vel om greve Posses allvarliga mening med de
löften, han yifvit Riksdagsmännen; sägandes: att
delta ivijvel bevisade brist på begrepp om den
rälta statskonsten, och att det var onödigt, då ge-
nom troendet ingenting äfventyrades. I anled-
ning häraf måste jag åter upprepa, att jag aldrig
af grefve Pusse fick, eller emottog några löften:
att jag icke vet hvem, som emottog dem: att
grefve Posses politiska antecedentia för ingen del
lemnade nårra så beskaffade garantier för förän-
dring i styrelsesystemet, att oppositionen, utan
all besinning, kunde eller borde kasta sig iarmar-
o: att grefve Posses sätt att isolerad,
mig vetterlig förezången rådplägning
amgsbrytning inom representationen
rde, ingå i ministeren, dagen efter det
friberre Nordenfalk definitift undanbedt sig upp-
draget, tydligen visade, att grefve Posse icke för-
mått eiler inahända icke ens satt i fråga, att i
afseende på styrelsesystemet betinga några vilkor:
alt grefve Posses brist på inflytande inom konsel-
jen oförtöfvadt visade sig i landshöfding Wingårds
utnämnande tll statsråd, hvarom grefve Posse
först fick underrättelsen vid konseljbordet, genom
sjelfva näimningen, då jag likväl händelsevis kän-
de den förut. Det är troligt att grefve Posse in-
gick i ministeren med minga och stora sympa-
tier inom Hidderskapet och Adelns majoritet, den
han alltid itlbört; men lika säkert är det, att
han inom Borgare- och Bondeståndets majoriteter
icke esde nagra; och att det såg tvifvelaktigt ut,
buru fö adet kunde vara inom sjelfva Pre-
steståndet, då erkebiskopen omisskänneligen inlade
prof af en ganska utbildad statskonst, som, herr
justitieministern alldeles oåtspord, påförde honom
sin herr broder såsom kollega inom Statsrådet;
hvilket stex desto mindre var egnadt att ingifva
opposit:onen något förtroende till grefve Posses
ministere. som det aldrig kunde eller borde af
oppositionen betraktas annorlunda, än som ett ma-
nifest ifrån Konungen, att ingen måtte inbilla sig,
det grefve Posse var inkommen i ministeren för
att der utöfva något inflytande. När grefve Posse,
vid en såda. anledning icke resignerade, så borde
ban finna belt naturligt, att oppositionen vid ho-
nom icke föstade några förhoppningar, i afseende
på de reformer, som hon i fåderneslandets namn
så länge yrkat. Ofver grefve Posses förklaring
ne på honor
utan någor
till allmänheten rörande orsaken till hans resigna-
tion, undviker jag gerna att yttra mig. Dennal
akt, jemiörd med förhållandena, bevisar ganska
mycket; den utgör ett märkvärdigt bidrag till vår
administrations historia.x
orem——-——— 2