skapets ogillande af tdennassföga passande fråga Den unga flickan kastade pi Irågaren en blick full af rättvis ovilja, och Svarade? z Min. herre! en; fader är aldrig bröttslig i sir dotters ögon, och min är. oskyldig. Då hon berättade detaljerna af sin historia och utan att tänka derpå, utvecklade sin goda karakters alla egenskaper, vår hon aldrig lifvad af der entusiasm, som hon. ingaf-sina, åhörare. Hon be svarade endast de frågorozsman gjorde henne Hennes svar voro alltid dikterade?af en känsla a lydnad, aldrig af önskan att vilja lysa eller in tressera någon. De loford, man slösade på henne väckte hennes förvåning, och hennes missnöj visade sig tydligt, då de voro öfverdrifna oct osmakliga. . Den tid hon passerade i hufvudstaden, unde afbidari af fadrens återkallelsedekret, erbjöd hen ne oräkneligas njutningar. AHt var nytt fö benne, allt intresserade henne. De personer, sor hörde henne, beundrade hennes Kloka omdöme öfver de serskilda föremål, hvarpå hennes upp märksamhet fistades. Två damer vid hofvet, fö hvilka hon fattat en serdeles tillgifvenhet, gre! vinnorna W, föreslogo henneen, dag, att s det inre af kejserliga palatset och.roade sig myc ket åt den öfverraskning, som hvarje steg inor dessa stora salår förorsakade henne. Då hon in trädde i den praktfulla St. Georgs-salen, gjord hon korstecknet,: i den förmodan, att hon ir trädde i en kyrka. Någon tid derefter förde samma damer her ne till eremitaget. Detta praktfoila palats, hva! rikedomar och glans likna ett trollslott, förorss kade henne större nöje än allt annat. Här så