DEN UNGA SIBERISKAN ).
AF XAVIER LE MAISTRE.
Dagen derpå infann sig Prascovia åter i trappa:
och lemnade sin supplik åt hvem som beldst son
kom, för att icke låta någon senator gå förbi sig
ty ännu hyste hon något tvifvelsmål om dessa
utseende och egenskaper. Men ingen ville tag
emot skriften- Ändtligen såg hon en stor her
ankomma, med rödt band, röd uniform och stjer
nor på begge sidor af bröstet samt värja vi
sidan.
Denna gång,, tänkte suppleanten, har jag vi
träffat ut för en senator, eljest fins det icke några.
Hon nilkades denne och framlemnade sitt par
per, i det hon bad honom fästa uppmärksambete
derpå- Som hon under detta stängde vägen fö
honom, framkom lakejen och sköt benne varsam
åt sidan, och bans herre, som trodde, att ho
begärde en allmosa, sade blott: Gud välsign
dig och gick uppför trappan.
Prascovia återkom till senaten under mer ä
fjorton dagar, utan att erbålla någon framgån
Öfta tog hon, uttröttad att stå, sig plats på d
kalla och fuktiga trappstegen, och kröp ihop
ett hörn, för att värma sina stelnade lemma
under det hon i de förbigåendes ansigten sökt
upptäcka några spår till medlidande och välvilj:
som de säkert skulle hyst, om de känt till her
nes ställning.
Sådant är samhället i de större städerna: elär
det och makten, lyckan och olyckan korsa hva
andra utan uppehåll och sammanträffa utan a
) Se A. B. MM 154, 152, 153, 154 och 155.