SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS SAMMAN. KOMST, DEN 314 JUNI 41843. Generalkonsuln i Montevideo hr John Tarras hade till Kongl. Akademien inlemnat en berättelse om Indianstammarne i Plataoch Orienlal republikerna, hvilken upplästes af hr 4. Relztus, och förevisades derjemte en omkring 42 år gammal Pampasindianflicka af stammen Puelches, tagen jemte flera tusende andra fångar, under det krig som Presidenten Rosas förde år 1832 emot de vilda stammarne i Platarepubliken. Hr Retzius lemnade en kort öfversigt rörande craniiformerna hos de olika folkstammarne i södra Amerika, så vidt dessa voro närmare kände, visade öfyerensstämmelsen emellan den ifrågavarande flickans cranium och Charruas samt Araukanernes. Karaktererne voro: kort hufvadskål, hög nacke som, sluttande bakåt, öfvergick i en, liksom hos Lapparne, lågt sittande bred nackknöl, framåt sluttande låg panna, hvilkens nedra del såväl som ögongroparne voro liksom tillkakaträngde, platt bred näsa, utstående kindben, stora framstående aplika käkar med stora lappar; svart, glänsande, greft, nästan tagellikt hår, som på sidorna af pann n öfvergick i ögonbrynen samt fortsatte sig nedåt tinningarne framom öronen, nedpå vinkeln af underkäken; ögonen små, svartbruna, kudens färg gråaktigt ljusbrun, växten liten. Hr Retzius ansåg, till följe af hufvudskålens bildning, att stammen Puelches liksom Charruas och Araukanerne tillhörde de felkslag, som ban kallat Gentes Brachycephale prognrathe, hvilka, såväl genom craniets bildning, som deras kända förfarande mot derås grannar, äro utmärkte för elakhet och lömskhet. Friherre Berzelius fästade Akademiens uppmärksamhet på den mer än vanligt läga vattenhöjden i Östersjön. Denne hade redan under förliden sommar sänkt sig mer än vanligt och fortfarande afteagit, utan att under loppet af ett helt år återkomma till sin förra medelhöjd. Vattenytan i Östersjön stiger och faller vanligen, men hvarken så mycket eller förblifver för längre tid ovanligt låg. Det är bekant, att svenska vallen så småningom höjer sig, men det är icke med säkerket kändt, om detta sker likforrmigt eller tidtals i ett större förhållande. Den förmodan blifver nu sannolik, att det sednare är fallet och att Östersjöns vattenhöjd möjligen icke torde återgå till dess medelhöjd för 1846 och 18414. Kammarjunkaren Wilh. ven Whrigt, som nu var närvarande, anmärkte härvid, att under en resa, som han nyligen på ett uppdrag af regeringen företagit i Behusländska skärgården, fiskare fästat hans uppmärksamhet på et förut aldrig öfver vattenytan synbart grund. vid den så kallade Malöström vid Oroust, hvilket synes intyga hvad Friherre Berzelius nu anfört om Skandinaviska vallens hastigare lyftning under näst föregår ende år, då vattnets sänkning i Nordsjön icke är tänkbar. Frikerre :Berzelius uppläste vidare en skrifvelse från hr Bursen i Marburg, nu vistande uti Italien, innehållande åtskillga vetenskapliga underrättelser, bland annat den af konom gjorda geologiska iakttagelse att den inre ;jordtemperaturer höjer sig på djupet i ett vida större förhållande än i andra länger och att denna höjning :tilltager, ju mera man närmar sig någet af de ställen, der ständiga volkaniska fenomen visa sig. Den är till ex. ganska märkbar på flera mils afstånd ifrån Borsyresjöarne, der borsyra jemte vattenångor, genom de så kallade Soffioni, med häftighet utblåses. Kammarjunkaren W. -von Whrigt uppläste några interessanta iakttagelser i afseende på sillfisket i Bohus län, och torde vi komma i tillfälle att framdeles närmare redogöra härför. (S. B.) — —EEE AAA 10