SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS SAMMAN.
KOMST, DEN 314 JUNI 41843.
Generalkonsuln i Montevideo hr John Tarras hade
till Kongl. Akademien inlemnat en berättelse om In-
dianstammarne i Plata- och Orienlal republikerna,
hvilken upplästes af hr 4. Relztus, och förevisades
derjemte en omkring 42 år gammal Pampasindian-
flicka af stammen Puelches, tagen jemte flera tusen-
de andra fångar, under det krig som Presidenten Ro-
sas förde år 1832 emot de vilda stammarne i Plata-
republiken. Hr Retzius lemnade en kort öfversigt rö-
rande craniiformerna hos de olika folkstammarne i
södra Amerika, så vidt dessa voro närmare kände, vi-
sade öfyerensstämmelsen emellan den ifrågavarande
flickans cranium och Charruas samt Araukanernes.
Karaktererne voro: kort hufvadskål, hög nacke som,
sluttande bakåt, öfvergick i en, liksom hos Lapparne,
lågt sittande bred nackknöl, framåt sluttande låg pan-
na, hvilkens nedra del såväl som ögongroparne voro
liksom tillkakaträngde, platt bred näsa, utstående kind-
ben, stora framstående aplika käkar med stora lappar;
svart, glänsande, greft, nästan tagellikt hår, som på
sidorna af pann n öfvergick i ögonbrynen samt fort-
satte sig nedåt tinningarne framom öronen, nedpå vin-
keln af underkäken; ögonen små, svartbruna, ku-
dens färg gråaktigt ljusbrun, växten liten.
Hr Retzius ansåg, till följe af hufvudskålens bild-
ning, att stammen Puelches liksom Charruas och A-
raukanerne tillhörde de felkslag, som ban kallat Gen-
tes Brachycephale prognrathe, hvilka, såväl genom
craniets bildning, som deras kända förfarande mot de-
rås grannar, äro utmärkte för elakhet och lömskhet.
Friherre Berzelius fästade Akademiens uppmärk-
samhet på den mer än vanligt läga vattenhöjden i
Östersjön. Denne hade redan under förliden sommar
sänkt sig mer än vanligt och fortfarande afteagit, utan
att under loppet af ett helt år återkomma till sin för-
ra medelhöjd. Vattenytan i Östersjön stiger och fal-
ler vanligen, men hvarken så mycket eller förblifver
för längre tid ovanligt låg. Det är bekant, att sven-
ska vallen så småningom höjer sig, men det är icke
med säkerket kändt, om detta sker likforrmigt eller
tidtals i ett större förhållande. Den förmodan blifver
nu sannolik, att det sednare är fallet och att Öster-
sjöns vattenhöjd möjligen icke torde återgå till dess
medelhöjd för 1846 och 18414.
Kammarjunkaren Wilh. ven Whrigt, som nu var
närvarande, anmärkte härvid, att under en resa, som
han nyligen på ett uppdrag af regeringen företagit i Be-
husländska skärgården, fiskare fästat hans uppmärksam-
het på et förut aldrig öfver vattenytan synbart grund.
vid den så kallade Malöström vid Oroust, hvilket sy-
nes intyga hvad Friherre Berzelius nu anfört om Skan-
dinaviska vallens hastigare lyftning under näst föregår
ende år, då vattnets sänkning i Nordsjön icke är tänk-
bar.
Frikerre :Berzelius uppläste vidare en skrifvelse från
hr Bursen i Marburg, nu vistande uti Italien, inne-
hållande åtskillga vetenskapliga underrättelser, bland
annat den af konom gjorda geologiska iakttagelse att
den inre ;jordtemperaturer höjer sig på djupet i ett
vida större förhållande än i andra länger och att den-
na höjning :tilltager, ju mera man närmar sig någet
af de ställen, der ständiga volkaniska fenomen visa
sig. Den är till ex. ganska märkbar på flera mils af-
stånd ifrån Borsyresjöarne, der borsyra jemte vat-
tenångor, genom de så kallade Soffioni, med häftig-
het utblåses.
Kammarjunkaren W. -von Whrigt uppläste några
interessanta iakttagelser i afseende på sillfisket i Bo-
hus län, och torde vi komma i tillfälle att framdeles
närmare redogöra härför. (S. B.)
— —EEE AAA 10 -