arbeta förslag till strafflag, har han gjort sig förtjent i synnerhet för kriminalproceduren. I början syntes hans återväljande i Zipserkomitatet tvifvelaktigt, hvilket väckte allmänt missnöje; sedermera röstade man dock enstämmigt på honom. En icke mindre vinst för riksdagen är återväljandet af. Georg Maylätt den yngre, son af öfverlandtdomaren och förste vicegespanen för Baranayerkomitatet; ehuru ännu ung är han icke destomindre ovanligt skicklig, och det är honom man i synnerhet har att tacka för att beskattningsfrågan gick igenom utan motstånd i konservativa komitatet, Man skulle kunna nämna ännu flera, hviika ailmänna opinionen gerna skulle sett återvalde, men för närvarande vill man dock för korthetens skull öfvergå till de nyvalde. De ffeste afdessa ha endast haft en politisk betydelse i municipålkretsarne, hvilka de nu representera, och äro derföre ännu alltför litet bekanta, för att man skulle kunna öfver dem fälla ett tillförlitligt omdöme, hvarföre man här endast vill nämna dem, som äro kända såsom författare, nemligen Bartholomeus Szemere, deputerad för Borsoderkomitatet, ansedd skriftställare, ledamot af Ungerska akademien, författare af en intressant resebeskrifning, i hvilken han granskar Tysklands, Frankrikes, Englands och Schweitz institutioner, i synnerhet fängelsesystemet och folkundervisningen, allt med afseende på motsvarande förhållanden i Ungern; äfven bar han författat en prisskrift om strafftheorierne, hvilken 1844 belönades med 400 dukater af Ungerska akademien. Jemte Paloesy, hans meddeputerade, var han älvenledes så lycklig att genom kraften af sitt tal vinna den emot beskattningsfrågan uppvigglade lägre adeln att rösta för densamma. Men äfven i detta komitat förkastades genom förnyade machinationer frågan kort förr än riksdagen öppnades; detta oahktadt blefvo ändå begge dessa valde. — Ignaz Zsoldos, äfvenledes medlem af akademien och förste notarie i Veszprimerkomitatet, en utmärkt jurist, författare till flere populära och kommenterande verk öfver nyare lagar, äfvensom till ett grundligt arbete öfver de serskilda komitaternes invecklade administation. Han bör till reformpartiet.: Vidare kan man nämna förste vicegespanen för Sohlerkomitatet, Anton Radvänszky, en mingsidigt bildad man; ledamoten af öfverdomstolen för Temeserkomitatet, Sabbas Vukovices, en eldig och vältalig vän af alla reformideer; med flera andra talangfulla och frisinnade män. Utaf de återvalde städernas deputerade är Georg Tretter, representant för Pesth, den mest pbetydande kapaciteten. Såsom advokat i yngre åren har han genom sina tyska sånger, som förråda mycken poetisk. flygt, och uti hvilka han besjungit Ungerns politiska utveckling och de genom gref Szechenyrs skrifter anslagna reformideerna gjort uppseende och aflagt prof på en poetisk talang. Sedermera har han innehaft stadstjenster, hvarifrån ban gradvis stigit och genom sin skicklighet ernålt stadsdomareplatsen. Redan under förra riksdagen var han representant för Pesth, då han med ifver och ståndaktighet kämpade för virilrösternas medgifvande åt städerna. Det var han, som framkallade och ledde den så skarpt markerade oppositionen emellan städernas deputerade och komitaterna: Man får också tillstå, stt stödernas ställning, vid riksdägen är för dem och hvarje vän af billighet nedslående och anstötlig, och att!om komitaterna skulle vägra dem ett billigare och större röstantal, hvarigenom nuvarande ställning skulle fortvara, skammen derför måste falla på dem, som satt sig emot en så rättvis princip; och så till vida kunde det nästan fiendtliga uppträdandet under förra riksdagen emot komitaterna, hvars majoritet icke tog ett enda steg till städernas fördel, vara såsom en demonstration rådlig, och till och med loflig. Men att nu, då komitaternas pluralitet, Medgilfvit städerna en betydligt större rösträttighet, framhärda i samma fiendtliga ställning, och med förkastande af denna förmedling stödja sig på en föråldrad lag, hvilken i lyekhigasteTallet; hvad rösträttigheten beträffar komme alt försätta dem i, samma belägenhet som förr, sådant skulle å städernas representanters sida vara den största politiska oktokhet, och det värsta streck emot deras eget intresse, en omständighet hvilken man lika litet kan vänta af den snillvikesTretuter) som af hans aktningsvärde medbröder. Blarid de nyvalde städernas representanter, ser man med nöje tvänne Ungerns litterärs celebriteter, neml. Ladislaus Szalay och Augus Trefort. Begge ledamöter af Ungerska. akademien intaga i vettenskaäpligt hänseende, hvar och en i sin sak, första rangen bland sina landsmän; den förre såsom jurist och den sednare såsom national ekonom; begge komma att Jända riksdågen till stor nytta; den ene då strafflagenskall diskuteras, och den andre vid alla statsekonomiiska och kommer