nationer. Denna snillrika dam hade tvärtom ett allt-
för upplyst förstånd, för att icke energiskt uttala sig
emot den nya despotismen. Ett betydande parti i
I Frankrike hade ännu 41843 icke förlåtit mad. Staäöl
denna syftning.
Bland de herrar med hvilka mad. Staöl ständigt
låg i fejd i salongerna, hefann sig vicomte de Choiscul,
TT hvilken var lika elak, som qvick. Redan under det
Ludvig XVI ännu lefde, var det fråga om att mad.
Stael skulle emigrera. Nå välv, sade herr de Choi-
I seul, må hon fullborda att gifva sig utseende af en
I ko, och sålunda utspökad stiga upp på herr de Nar-
Ibonnes vagn; det finnes ingen slagtare, som icke
skall. blifva narrad deraf. Madame Staöl blef förbit-
trad öfver denna grofva anspelning på hennes brist
på kroppslig skönhet; hon skonade derföre icke heller
vicomten, hvi!ken å sin sida yttrade i salongerna: Je
ne sais ce que jai fait aux Saldats-aux-gardes et
aux forts de la Halle, mais depuis que je suis brouillt
avec Madame de Stael, je les ai tous sur les dos.
Efter flera dylika, mer eller mindre skarpa skärmyts-
lingar, sammanträffade slutligen de. krigförande par-
tierna i furstinnan de Carencys salong. Uti salongen
döljer man ofta sitt hat under artighetens mantel.
Det är längesedan jag såg er, herr de vicomte, bör-
jade mad. Staöl. Ack, min fru, jag har varit sjuk.
Ni? Jo, jag trodde verkligen att jag blifvit för-
giftad. Bevars, ni hår kanske bitit er i tungan.
Fru de Carencys gemål, hos hvilken denna scen pas-
serade, var samma bekante de Carency, om hvilken
man plägade säga: han smutsar sjelfva smutsen. In-
nehafvaren af Ludvig XVI:s korrespondens med Pi-
chegru och andra agenter i Frankrike, sålde han den
till direktorium för en obetydlig summa; denna kor-
respondens framkallade den 48 Fructidor.
Efter sin landsflykt lefde mad. Staöl i Coppet. Der
bestod hennes sällskap 4807 hufvudsakligen af: Ben-
jamin Constazt, herr de Montlosier, som hade tillhört
högra sidan af den konstituerande församlingen, och
som sednare skref de bekanta memoirerna om jesui-
terna, herr de Sismondi, Camille Jordan, den förträff-
lige talaren, herr de Barante, den snillrike författaren,
historikern och ambassadören efter julirevolutionen,
Elzear de Sabran, herr de Montmorency, mad. de
Kriädener, Valeries författarinna, mad. de Montaulieu
förattarinna till Carolina Lichtfield, målarinnan Le-
brun, grefve Golowkin, Werner, A. W. Schlegel och
slutligen prinsen af Preussen, som, fången i slaget vid
Eylau, efter sitt vistande i Metz och Soissons, erhöll
tillstånd att resa till Italien. Vid sin genomresa be-
sökte han mad. Staöl, hvilken han lärt känna i Ber-
lip. Under namnet Athenais, skildrar mad. de Genlis
i sin novell: Slottet Coppet 41807, den sköna mad.
Recamier, som ingaf prinsen af Preussen en så häftig
passion,
Hertiginnan Abrantes har lemnat flera band om
Parisersalongerna under direktorium, konsulatet och
kejsaretiden. Hon hade mod att låta förstå, det kej-
sar Napoleon hade älskat henne. Andra författare på
denna tid ha framställt denna fåfänga (för att icke
begagna ett annat uttryck) hos Junots enka, såsom en
dikt, för att göra sig intressant. Bland de af Napo-
leons naturliga söner, som ännu lefva, är grefve Leon,
son till nuvarande fru de Louisbourg, hvilken eger
gods i Baden och årligen någon tid uppehåller sig i
Paris. Han har i hufvudets bildning mycken likhet
med Napoleon och för sedan flere år tillbaka ett mer
än äfventyrligt lif. Grefve Walcwsky, som sedan 4830
varit en af hufvudegarne af tidningen le Messager,
är son till polska grefvinnan Walewska, hvilken så
passioneradt älskade Napoleon. Han är författare till
en misslyckad komedi: Ftcole du monde och står
på en ganska vänlig fot med herr Thiers; för öfrigt
en älskvärd och talangfull kavaljer: grefve D.....l
har även i sin ansigtsbildning mycken likhet med
Napoleon. Kejsaren skall ha gynnat modren till den-
ne, synnerligen i finanssaker duglige man. De tvänne
damer. hvilka mest älskat Napoleon, äfven sedan de
af honom blifvit öfvergifna och tillbakastötta, voro
JosepHine öth mad. Gazzani. Efter sin skilsmessa,
medtog den förra mad. Gazzani till Malmaison, såsom
liktris. Låtom oss vara vänner,, — sade Josephine
— och stanna ni hos mig; vi skola beklaga honom
och tillsammans tala om honom. — I början af sitt
äktenskap hade Napoleon med hela sin själ älskat Jo-
sephine, hvilket äfven hans korrespondens med henne
bev:sar; sednare och synnerligen i Egypten blef han
svartsjuk öfver all måtta. Josephines tidigare förhål-
landen till Barras äro kända; de egde rum före hen-
nes förmälning. Mycket om Josephine har blifvit öf-
verdrifvet, eburu äfven mycket är förklarligt i anseen-
de till hennes creolska temperament. Uti Hyeres visas
för den resande huset Filhe, der marskalken Gouvion
St. Cyr afled i Januari 4829. Prinsessan Pauline
Borghese har bebott det och man kan der få höra
anekdoter, som man skulle tro vara lånade af Bussy-
Rabutin, Danjean eller Casanova.
Vid sin förmälning med Marie Louise visade Napo
leon det lifl gaste galanteri för sin unga maka. Att
detta, vid ett konveniens-giftermål, äfven skulle hal.
blifvit deladt af dena unga furstinnan, har ingen på-J:.
stått. Hertiginnan af Montebello, om hyilken Napo-
eon sade: högmodet är qvinnans bästa försvar,, er-
höll snart ett stort inflytande på kejsarinnan. Hade
denna 1844 följt madame de Montesquious råd. så
nade, enligt hvad nägra författare påstå, Napoleon II:s
regering möjligtvis blifvit erkänd, Konungens af Rom
suvernant var ett energiskt och dugligt fruntimmer;
rertiginnan af Montebello stolt och kall. Dessa begge
iamer lefde i ständig spänning vid Napoleons hof. sy På.
5:t Helena bevisade en af de första damerna, som följt
len bannlyste till denna ö, honom en. synnerlig om-
org. Då sedermera i en salong i Paris mycket ta-
addes om denna böjelse, sade några röster: det var
stt nobelt äktenskapsbrott och ett offer af fadrens
levuement. Kärleken till kejsaren hade nemligen
pålagt maken äfven detta offer. En at grefve Ber-
rands söner, född på S:t Helena, skall vara frukten
ff denna böjelse.
— ÅHUNDERS) SKEPPSBROTT. Skeppet the thun-
er, från Portland (Nordamerika), lastadt med stäf-
er och distineradt till Madeira öfverfölls på 35 N.
3. och 30 W. L. af en stark storm, som bortryckte
atteriet, slupen, jollen och kabyssen från fartyget