SAMT IAS SN SPAM as SS feesfes we MSUREE ff FARSE RIS
(A. B:s not.)
BLANDADB ÄMNEN:
SÄLLSKAPSTONEN UNDER FRÅNSKA
KEJSARVALDET.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Många af de nya memoireförfattarne hafva all
icke känt madame Recamier. Då ett fruntimmer ä1
ovanligt skönt, så är afunden gerna beredd att til
lägga henne ringa förstånd. Men madame Recamiei
är lika så bildad, som hon en gång varit skön; hor
är lika behaglig och ålskvärd, som snillrik. Ett själ.
löst fruntimmer skulle icke i mer än 20 år räkna:
herr Chateaubriand bland dem, som dagligen och re.
gelmässigt besökte henne. Detta är icke någon ro.
mantisk böjelse, hvilket likaledes okunniga, som aldrig
satt en fot inom Abbaye aux Bois, här och der hs
I berättat, utan en genom aktning och lång erfarenhet
grundlagd och mognad vänskap. Att det är en stor
skilnad mellan madame Staäls gnistrande konversation
och mad. Recamiers älskvärda sätt att vara, förstäs
at sig sjelf. Mad. Tallien var mindre bildad och hade
blifvit vårdslösad i sin ungdom; men hon ersatte den-
na brist genom ett naturligen godt förstånd. Då er
fransman ondskefullt påstår, att hon icke kunnai
skrifva, så betyder det blott att hon icke skref vä
nog, för att lemna några litterära produkter. Mar
har ofta satt på madame Talliens räkning, ännu som
furstinna de Chimay, hennes mäns handlingar, men
det är intet tvifvel, att hon under revolutionen räd-
dade ganska många offer. Bland dessa var äfven
markisinnan Bethisy, mor till den ännu lefvande gref-
vinnan Grabowska. Då Tallien, vid , Bourbonernas
återkomst 1844, för alltid blef förvist ifrån Frankrike,
bad grefvinnan Grabowska Ludvig XVIII låta hono:n
qvarstanna i Paris under polisens uppsigt. Genom
samma förbön åtnjöt han till sin död en pension. En
del at grefvinnan Grabowksas familj tadlade denna
bemedling för :den fordne konventsledamoten, och den
en gång genom Tallien räddade modren lät i sitt te-
stamente grefvinnan Grabowska böta för sin tacksam-
het. En sädan olycklig intolerans har ofta förföljt den
sköna furstinnan de Chimay, ty alltid har det funnits
royalister, som varit mera royalistiskt sinnade än ko-
nungen sjelf, såsom Ludvig XVIII ofta yttrade. Så
befann sig furstinnan de Chimay en gång på en bal
hos herr de Måresehalchi, åtföljd af en af sina släg-
tiogar. Då hon skulle -bege sig från ett run till ett
annat, såg hon midt emot sig grefvinnan de St. Brice,
som åtföljdes -af-en annan dam, hvilken frågade hvem
den sköna frun vore. Högt skrattande, svarade fru
de St. Brice spefullt, i det hon fixerade furstinnan:
Det är madame Tallien med sin nye gemål, Då
mad. Talliens ledsagare uppbrusade öfver denna im-
pertinens, sade fru de Chimay högt: blif icke ond min
kusin, jag finner det helt naturligt, att fru de St.
Brice bättre erinrar sig namnet Tallien; än mitt nu-
varande, ty det vår under detta namn jag hade den
lyckan att rädda hennes lif. Fru de St. Brice hade
verkligen under revo!utionen blifvit dömd till guilloti-
nen, men undandold och räddad af madame Tallien.
En ända till äckel i alla. memoirer upprepad anek-
dot har öfverallt. blifvit vanställd. Här följer den i
sin sanna skepnad, sådan jag hört den ur madame
Recamiers egen mun, i hennes förtroligare salong, och
framför ett något smickradt porträtt af hennes vän-
inna. En ganska välkänd herre, hvars namn icke gör
något till saken, satt en dag vid bordet mellan ma-
dame Staöl och mad. Recamier och tyckte sig vara
ytterst galant och qvick då han sade: Hvilken lycka
ör mig, som fått plats mellan snillet och skönheten.
Fru Staöl svarade icke med den ohöflighet, man i så
många memoirer tillagt henne: utan att besitta nå-
sondera, utan hon sade: sDet är första gången man
sallat mig för skön, och jag måste tacka er för denna
compliment., På detta fina sätt hämnades mad. Staöl
å samma gång sig sjelf och sin väninna.
Madame Staöl utgjorde på visst sätt centern för den
mnämnda qgvinliga oppositionen, och ehuru hon icke
var synnerligen älskad i förstaden St. Germain, så
örde hon dock, såsom det snillrikaste af dåvarande
runtimmer, ordet. Man påstår med orätt, att mad.
Staöls opposition först skulle datera sig ifrån den dag,
lå hon frågade Napoleon hvilket fruntimmer han mest
iktade, och erhöll till svar: det som ger staten de
lesta barn. Mad. Staöl beundrade hos Napoleon de
örsta åren af hans bana och isynnerhet d2 tider, då
an befriade Frankrike från det smutsiga direktorie-
äldet, utan tyranni grundlade den allmänna ordnin-
en och tillkämpade sig dessa italienska segrar, som
unna räknas till-de största strategiska mästerverk. i
Mad. Staöl, häftig och enthusiastisk som hvarje själfull!
ersonlighet, må ofta hafva yttrat den önskan, att medi.
in talång vinna: inflytande — hon har ofta skrifvitji
ref till Napoleon i denna syftning. — Detta bevisari
kväl icke att hon skulle gillat hans alltmer utbildadej,
abrerings-system, hans med hvarje år tilltagande er- i.
fringslystnad och hans hat till oberöende hos andralt