eller något dylikt för några skillingar, och läse
tyska, franska och engelska tidningar; — på Caf
Dannemark finnas äfven danska och svenska. Da
mer och herrar, rika och fattiga, höga och låg:
ha obehindradt tillträde, utan afseende på slång
och värdighet. Bonden och baronen, soldaten och
hans kapten sitta om hvarandra jemte deras da-
mer, hvar och en representerande, så godt han
förmår, sitt läse- och lefnadsyett. Den som med
uppmärksamhet bivistar caferna kan lära mycket,
— ty all bildning som vinnes genom umgänget
med menniskor blir mera praktisk, mera alefvan-
de,, än den som blott fås genom studier. Och
bo vill neka den stora betydelsen af dessa och al-
la dylika föreningar?! — Är det ej skönt att se
bondqvinnan här utan tafatthet, nalkas den förnä-
ma damen, utan att på något sätt vilja nedsätta
eller förolämpa henne?! Ar det ej skönt att se
soldaten med aktning helsa på sin kapten och se-
dan ta plats bredvid honom.) Niblir ej här föro-
lämpad af hopen, om ni ej sjelf förnärmar dess
menskliga rättigheter. På theatern, t. ex. behöf-
ver Ni endast lägga en tidning eller er handske
på bänken, och ingen rubbar denv- (Jag talar nu
om parterren. Sak samma gäller naturligtvis i
logerna.) Betjenter, drängar och pigor måste man
här behandla som menniskor, ty de låta ej tåligt
piska sig, såsom det stundom sker i norden. För
stryk ges här stryk igen, i fall någon vågar för-
söka karbasen. Och Frankrikes ahögdjur AES
Nå ja! Hvad de tänka och önska, det vet man
icke så noga, men säkert är alt borgerskapet här
vet att ta sina personer i säkerhet och Gud bjel-
pe de quasiförnäraa asmågossar,, som här ville
spela gäck med borgarmamsellerna. Det der
callraödmjukaste, otäcka rygebugtandet, som rik-
tigt. vanärar våra svenskar, känner man här, blott
efter berättelse, och anser det med skäl för en
barbarisk lemning från den gamla tiden.,
) Hos oss deremot finnas exempel att på ångfartygen,
äfven under lustresor då alla platser betalas lika,
en qvinna som bär schalett eller hufvudkläde, om
än aldrig så anständig, af kaptenen bortvisas från
halfdäcket och tillsäges att hålla sig på fördäcket.
der ofta ingen stol eller bänk att sitta på finnes,
Det är icke alltid fartygschefens egen böjelse, söm
föranleder honom visa en sådan ohöflighet, utan de
bättre klädda klassernas fåfänga, som tror värdigheten
lida om en schalett kommer dem förnära.
(A. B:s not.)