sig nästan som arresterad hos dem. Man lät hen-
ne sitta ner. Stugan upplystes endast genom nå-
gra brinnande. tyrstiekor iv:ett..hörn af muren,
som man kallade spisel; vid skenet af denna dy-
stra flamma märkte Prascoviad, då hon vågade
lyfta upp sina ögon, sitt värdsfolks ögon fästade
på henne. Efter några minuters tystnad frågade
henne gumman:
Hvarifrån kommer du ?)
Jag kommer från Ischim och ämnar mig till
S:t Petersburg,, svarade Prascovia.
Åhå; då har du väl mycket pengar för en så
lång resa ?,
Jag har inte mera igen, än tjugufyra koppar-
-kopek,, svarade vandrerskan, ännu mera upp-
skrämd.
Du ljuger,, sade den gamla qvinnan, du lju-
ger; man gör inte en så lång resa med så litet
penningar.,
Den unga flickan protesterade väl allt hvad
hon kunde, men man trodde henne icke: Qvin-
nan tasslade med sin man: Från Tobolsk till
S:t Petersburg med tjugufyra kopek, det är nog
troligt, det, jo job Den stackars flickan, darran-
de af räddhåga, återhöll sina tårar och bad inom
sig till Gud om bistånd. - Man gaf henne imed-
lertid: några jordpäron, och när hon ätit, rådde
man henne att gå och lägga sig: Prascovia, som
fruktade att hon råkat ut för tjufvar, hade gerna
gifvit allt hvad hon ägde, för att slippa ur deras
händer. Hon afklädde sig en del af sina kläder,
innan hon tog sin plats:vid spiseln, der hon bor-
de tillbringa natten); och lade ifrån sig sitt knyte
) Ryska spislarne äro mycket stora, och bönderne,
som icke äga några sängar, lägga sig i kläderna,