NÅGRA AF UNGERSKA RIKSDAGENS NO-
TABILITETER.
Ungerska riksdagen har sedan någon tid - varit
samlad och åter börjat arbeta på den reform, som
sedan länge utgjort föremålet för detta lands önsk-
ningar. Aflägsenheten och den omständigheten,
att Ungern icke betraktas såsom någon sjelfstän-
dig medlem af europeiska statsförbundet, synas
väl göra detta land och dess politiska rörelser
mindre vigtiga för oss; men det gifves andra af-
seenden för folkens sympatier än grannskapet och
det, oftast blott nominella, värdet på staternas
ranglista, och bland dessa är känslan för frihet
och lagstadgadt samhällsskick det vigtigaste för
alla fria folk. I detta hänseende förtjenar det näs-
varande Ungern fulikomligt alla de sympatier, som
det fordna Ungerns ridderliga öden hos oss upp-
väckt. Der föregår nemligen ett omisskänligt sträf-
vande att höja folket ur det förtryck, hvarun-
der fremmande autokrater och inhemsk feoda-
lism hållit det kufvadt. Så mycket än dessa
makter ega gemensamt, har likväl ordet frihet,
uttaladt på ungerska riksdagarne, redan kommit
deras intressen att korsa hvarandra, och det är
sannolikt, ja väl säkert, att ur konflikten mellan
dessa intressen skall framgå seger för hela folket.
Striden härom är på allvar börjad och i samma
mån lärorik, som chancerna för och mot ofta
vexla. En teckning af ungerska riksdagens fysio-
nomi och de utmärktaste män, som konstituera
densamma, synes således böra vara välkommen och
vi meddela derföre en sådan, sammanfattad af en
korrespondent i Allgemeine Zeitung, som tyckes
väl bekant med ställningar och förhållanden och
yttrar sig på följande sätt:
Vid de föregående riksdagarne, der betydande
skiljaktigbeter emellan regering och Ständer yppat
sig, — vid de så kallade Gravaminal-riksdagarne,
— söndrade sig så väl medlemmarne af ständer-
na som magnattafeln uti hvarandra motsatta par-
tier, nemligen regeringens och oppositionens. Det-
ta förhållande har likväl numera, till lycka för
landet, till största delen upphört. Dock gifves
det ännu fråzor, hvilka, om de komma under
diskussion vid innevarande riksdag, torde föranle-
da skiljaktigheter emellan exekutiva makten och
f. d. oppositionens medlemmar, neml. sådana frå-
gor som afskaffandet af censuren, juryn, vilkoren
för en modifikation i tu lbestämningarne, grund-
skatterna m. m. Innevarande riksdags uppgift är
likväl genomdrifvandet af tidsenliga reformer, min-
skandet af de för det allmännas väl skadliga adels-
privilegierna och ökandet af de ofrälse ståndens
politiska rättigheter — reformer, som lika myc-
ket äro i regeringens, som landets intresse. Men
häruti. kommer den förr så skarpt uppdragna gräns-
linien, hvilken förr söndrat nyssnämnde partier, alt
försvinna eller åtminstone rubbas. Likväl finnes
ingen anledning att tro, det någon fraktion af f.
d. oppositionen, åtminstone i ständerförsamlingen,
skall upträda emot de liberala iderna, om man
undantager beskattningsfrågan, i hvilket afseende
många hberala deputerade äro bundna genom sjelfva
deras instruktioner; dock är det ganska sannolikt,
att en stor del af regeringens parti, utaf begge
församlingarne, skall rösta för de reformer, som
komma att proponeras: en omständigbet, som kan
befordra deras genomdrifvande i magnatförsamlin-
gen, hvilket eijest skulle varit ovisst. På detta
sätt torde vid denna riksdag, i afs2ende på många
frågor, partierna gruppera sig mycket olika och
ett i antal och intelligens öfverlägset, från de för-
ut skilda fraktionerna förstärkt reformparti, i de
flesta fall bekämpa endast en liten hop oböjliga
konservative. Detta såsom en upplysning och in-
ledning i allmänhet. — Då likväl många perso-
ners, till och med municipaliteters, ställning först
under riksdagens gång kan bestämmas och kanske
äfven snart förändra sig, vilja vi här ännu betjena
oss af de vanliga benämningarne regerings- och
oppositionsparti, — epitheter, som uti ett konsti-
tutionelt land, med afseende på alla frågor, aldrig
kunna helt och bållet. upphöra.
Innan vi tala om de mera betydande medlem-
-:marne af pågående riksdag; vilja vi nämna något
om förra riksdagens: eelebriteter, ihvilka nu afgått
och hvilkas frånvaro heklagas af alla partiernas för-
nämste ledamöter, hvilket äfven på visst sätt hö-
rer: till denna riksdags karakteristik.
Främst bland dessa stir Frans Deåk, f. d. de-
puterad för, Zala, i de sförra rikslörsamlingarne
chef och ledstjerna för oppositionen, hvilken med
obetingadt förtroende följde hans råd; orubblig i
sinä politiska grundsatser och likväl för, regerin-
gen icke mindrie vigtig än för sitt egetparti. En-
dast hans vältatighetsförmåga och säkra parlamen-
tariska takt kan jemföras: medorenheten af hans
personliga karakter. Hans plats, såsom deputerad
för Zaladerkomitatet har ännu förblifyit obesatt;
hvilken omständighet, tillika. med den. reaktion,
som bildat sig i komitatet, låter hoppas, att be-