Var säker, sade hon, i det hon öfverhopade
honom med de ömmaste smekningar, patt ni al-
drig skall ångra att ni hört min bön. Jag skall
gå till St. Petersburg; jag skall kasta mig för kej-
sarens fölter, och samma försyn, som ingifvit mig
denna tanka och rört ert hjerta, skall äfven stämma
vår store monark till er fördel.n
Ack! tror du väl, arma barn, svarade den
gråtande fadren, att du skall kunna tala med
kejsaren, liksom du talar med din far i Siberien?
Poster bevaka hvarje ingång till palatset och du
skall aldrig komma inom dess tröskel. Fattig och
tiggande, utan kläder, utan rekommendationer,
huru skulle du väl våga visa dig och hvem skall
väl införa dig?
Prascovia insåg vwigten af dessa anmärkningar,
utan att förlora modet; en hemlig aning höjde
henne öfver alla förståndskäl.
Jag fattar den fruktan, som eder ömhet för
mig väcker,, svarade hon; men hvad har jag
för skäl att misströsta? Tänk sjelf. Betänk, huru
mycken godhet Gud redan slösat på mig, emedan
j.g satt hela mitt förtroende för framtiden till
honom. Jag visste icke, huru jag skulle få ett
pass; han har tvungit en klentrogens mun att
säga mig sättet; det är han, som böjt den obe-
veklige guvernören i Tobolsk. Är det icke ändt-
ligen han, som besegrat er obevekliga motvilja
och tvungit er, att ge mig tillåtelse att fara?
Var viss dåp tillade hon, att denna försyn, som
låtit mig besegra dessa hinder och som hittills
så underbart beskyddat mig, skall föra mig till
kejsarens fötter och lägga ord i min mun, som
skola beveka honom, och friheten skall blifva er
vedergällning för den tillåtelse, ni nu gifvit mig.,
Den unga flickans afresa blef redan detta ögon-
blick afgjord, men tiden bestämdes ännu icke pre-
cist. Lopoulotf hoppades draga någon hjelp a!
sina vänner: flere fångar hade medel; åtskillige af
dem hade till och med, vid andra tillfällen, gjort
honom anbud dem, hans grannlagenhet hindra!