Rådinnan Hedvig Elenora Wrangel, född Grefvinna
Strömfeldt, nu Enka. Uppfödd i Enkedrottning
Hedvig Elenoras hof, Öfverhofmästarinna hos Drott-
ning Ulrika Elonora, var hon ännu det unga hol-
vets prydnad,! genom sin börd, genom sitt vett,
genom sitt sätt att vara och.i synnerhet, genom
sin dygd. Hon egde denna den stora verldens
ton, som ger behag åt alla åldrar, dennasartighet,
som Ludvig XIV:s tidehvarf hade infört, som nu
begynner förlora sig, och likväl öfver allt är der
enda sanna. Fyrti års erfarenhet af hofvet ga!
henne ett anseende, som hon med lärmpa visste
att göra gällande, ett uppförande utan tadel gal
henne rätt att af andra fordra hvad hon sjelf ut-
öfvade, och för att fullborda hennes beröm, min
mors hof var aldrig i bättre ordning än så länge
denna fru lefde. Man skall förlåta mig detta af-
steg för den erkänsla, jag är henne skyldig. Vid
fyra års ålder togs jag ifrån fruntimmerna. Gref-
ve Tessin blef min Guvernör. Ilan bade ett ut-
sökt lefnadsvett och stora verldens sätt att vara,
djup och mångsidig insigt i vetenskaper och kon-
ster, ett-kändt och hos utlänningen aktådt namn.
Men stor man som han var, förenade han likväl
med dessa egenskaper äfven fel, som gjorde ho-
nom farlig i en sådan befattning. En gränslös ä-
relystnad, ett oroligt och konstigt sinnelag, stora
förslager (större än man tänkte) ha gjort honom
hatad i sitt fådernesland och nästan helt och hål-
let förmörkat hans karakter. Det är endast san-
ningen, som tvingar mig att måla honom med
sådana färger. Ty, hvad mig angår, jag ber in-
genting. att förebrå honom, ända till det ögon-
blick, då olyckliga omständigheter vållade en full
komlig brytning emellan honom och mina för-
äldrar.
Guvernör under honom var den unge Grefve
Bielke 4), och aldrig hade valet kunnat falla på
en vwvärdigare. Han hade alla den gamla Adelns
goda egenskaper och få af dess fel. Jag har känt
få personer, jag vågar säga ingen, med sådan rätt-
skaffenhet, och hans omdöme var lika säkert som
hans karakter rättskaffens. Han vår utan fördo-
mar, fast i motgångar, mild och mensklig, då
hans fiender råkade i olyckan. Deri liknade han
mycket Drottningen. Kung Fredrik, liknöjd om
ärenderna, liknöjd om sin efterträdare, afskräckt
genom lidna obehag, öfverlemnad åt sina nöjen,
och efter Grefvinnan Hessensteins 2) död åt gräns-
lösa utsväfningar, var oförmögen att ge vigt åt
den . kungliga - värdigheten. -Ett slag-anfall hade
dessutom sedan 4748 beröfvat honom minnet.
Rådet rezerade i hans namn och gjorde hvad godt
det syntes.
Det var under dessa omständigheter, som en
angelägenhet uppgjordes, hvilken förorsakat mig
mycket bekymmer. Sophia Magdalena, Prinsessa
af Danmark, äldsta dotter af Kon. Fredrik V och
Lovisa af England, var född få månader efter mig.
Man bestämde henne till min blifvande gemål.
Konungen i Danmark, så nära till att blifvit Ko-
nung i Sverige, hade hittills alltid undvikit att
erkänna Prinsens, Biskopens af Läbeck val. Ko-
nung Fredrik I:s helsa aftog ögonskenligen, och
det var fruktansvärdt, att, vid hans död, Dan-
mark skulle vilja oroa den nya konungen i be-
sittningen af hans thron. Grefve Tessin, då i
spetsen för ärenderna, trodde sig finna ett medel
deremot genom s ett föreslaget framtida giftermål
emelan dessa bägge barn. Fredrik V var välbe-
låten att försäkra freden emellan båda kronorna
genom en lysande förbindelse för sin dotter. Pla-
nen (kanhända vis) mötte likväl oväntade svårig-
heter från en annan sida. Kronprinsen håde ej
glömt att han var af den yngre grenen af Ölden-
burgska huset och derigenom fiende till den äldre
i Danmark regerande. Han tålte ej denna:sedna-
re och hans afsmak för Danmark hade ej thin!
skats derigenom, att Kon. Fredrik V hade varit
hans medtäflare om Svenska Kronan... Han wisste,
att under det han sjelf, åtminstone till utsgendet;
var mera fästad vid Hattarna, motpartiet, som
hade gynnat hans motståndare, var missnöjdt. med
honom. Det: hade måhända: varit ett skäl, mer
att utsläcka partihatet; och kanskeskulle Kron:
prinsen äfven hafva besegrat sin vedervilja för
allt som hade gemenskap med det Danska huset;
om ej den utväg Grefve Tessin tog för. att för
säkra sig om hans bifall hade gjort denna: mot-
1) Nils Adam Bielke, son till den år 4759 ifrån Råds-
ämbetet entledigade Grefve Thure Gabriel Bielke,
med dennes första Fru, Charlotta. Piper.
2) Fröken Hedvig Taube, 1743 af Kejsar Carl VII
förklarad Riksgrefvinna Hessenstein. - Dog 4744.
Moder till K. Fredriks bägge naturliga söner? Gref-
varne Hessenstein.