Rådinnan Hedvig Elenora Wrangel, född Grefvinna Strömfeldt, nu Enka. Uppfödd i Enkedrottning Hedvig Elenoras hof, Öfverhofmästarinna hos Drottning Ulrika Elonora, var hon ännu det unga holvets prydnad,! genom sin börd, genom sitt vett, genom sitt sätt att vara och.i synnerhet, genom sin dygd. Hon egde denna den stora verldens ton, som ger behag åt alla åldrar, dennasartighet, som Ludvig XIV:s tidehvarf hade infört, som nu begynner förlora sig, och likväl öfver allt är der enda sanna. Fyrti års erfarenhet af hofvet ga! henne ett anseende, som hon med lärmpa visste att göra gällande, ett uppförande utan tadel gal henne rätt att af andra fordra hvad hon sjelf utöfvade, och för att fullborda hennes beröm, min mors hof var aldrig i bättre ordning än så länge denna fru lefde. Man skall förlåta mig detta afsteg för den erkänsla, jag är henne skyldig. Vid fyra års ålder togs jag ifrån fruntimmerna. Grefve Tessin blef min Guvernör. Ilan bade ett utsökt lefnadsvett och stora verldens sätt att vara, djup och mångsidig insigt i vetenskaper och konster, ett-kändt och hos utlänningen aktådt namn. Men stor man som han var, förenade han likväl med dessa egenskaper äfven fel, som gjorde honom farlig i en sådan befattning. En gränslös ärelystnad, ett oroligt och konstigt sinnelag, stora förslager (större än man tänkte) ha gjort honom hatad i sitt fådernesland och nästan helt och hållet förmörkat hans karakter. Det är endast sanningen, som tvingar mig att måla honom med sådana färger. Ty, hvad mig angår, jag ber ingenting. att förebrå honom, ända till det ögonblick, då olyckliga omständigheter vållade en full komlig brytning emellan honom och mina föräldrar. Guvernör under honom var den unge Grefve Bielke 4), och aldrig hade valet kunnat falla på en vwvärdigare. Han hade alla den gamla Adelns goda egenskaper och få af dess fel. Jag har känt få personer, jag vågar säga ingen, med sådan rättskaffenhet, och hans omdöme var lika säkert som hans karakter rättskaffens. Han vår utan fördomar, fast i motgångar, mild och mensklig, då hans fiender råkade i olyckan. Deri liknade han mycket Drottningen. Kung Fredrik, liknöjd om ärenderna, liknöjd om sin efterträdare, afskräckt genom lidna obehag, öfverlemnad åt sina nöjen, och efter Grefvinnan Hessensteins 2) död åt gränslösa utsväfningar, var oförmögen att ge vigt åt den . kungliga värdigheten. -Ett slag-anfall hade dessutom sedan 4748 beröfvat honom minnet. Rådet rezerade i hans namn och gjorde hvad godt det syntes. Det var under dessa omständigheter, som en angelägenhet uppgjordes, hvilken förorsakat mig mycket bekymmer. Sophia Magdalena, Prinsessa af Danmark, äldsta dotter af Kon. Fredrik V och Lovisa af England, var född få månader efter mig. Man bestämde henne till min blifvande gemål. Konungen i Danmark, så nära till att blifvit Konung i Sverige, hade hittills alltid undvikit att erkänna Prinsens, Biskopens af Läbeck val. Konung Fredrik I:s helsa aftog ögonskenligen, och det var fruktansvärdt, att, vid hans död, Danmark skulle vilja oroa den nya konungen i besittningen af hans thron. Grefve Tessin, då i spetsen för ärenderna, trodde sig finna ett medel deremot genom s ett föreslaget framtida giftermål emelan dessa bägge barn. Fredrik V var välbelåten att försäkra freden emellan båda kronorna genom en lysande förbindelse för sin dotter. Planen (kanhända vis) mötte likväl oväntade svårigheter från en annan sida. Kronprinsen håde ej glömt att han var af den yngre grenen af Öldenburgska huset och derigenom fiende till den äldre i Danmark regerande. Han tålte ej denna:sednare och hans afsmak för Danmark hade ej thin! skats derigenom, att Kon. Fredrik V hade varit hans medtäflare om Svenska Kronan... Han wisste, att under det han sjelf, åtminstone till utsgendet; var mera fästad vid Hattarna, motpartiet, som hade gynnat hans motståndare, var missnöjdt. med honom. Det: hade måhända: varit ett skäl, mer att utsläcka partihatet; och kanskeskulle Kron: prinsen äfven hafva besegrat sin vedervilja för allt som hade gemenskap med det Danska huset; om ej den utväg Grefve Tessin tog för. att för säkra sig om hans bifall hade gjort denna: mot1) Nils Adam Bielke, son till den år 4759 ifrån Rådsämbetet entledigade Grefve Thure Gabriel Bielke, med dennes första Fru, Charlotta. Piper. 2) Fröken Hedvig Taube, 1743 af Kejsar Carl VII förklarad Riksgrefvinna Hessenstein. Dog 4744. Moder till K. Fredriks bägge naturliga söner? Grefvarne Hessenstein.