brödlöse Men om man tager i betraktande verkningarna på det hela af arbetsfriheten och machineriernas biträde åt näringarna, så skall ingen kunna bestrida, att dessa båda omständigheter medföra tvenne omätliga fördelar, mot hvilka olägenheterna icke ens väga en tusendedel. Den ena och största fördelen är, att hvarje ny uppfinning och förenkling vid arbetet gör produkten mindre kostsam för tillverkaren, hvilket småningom haft till följd, att alla de nödvändigaste förbruksartiklar kunna säljas för ett vida bättre köp, och att derigenom ett mångfaldigt större antal menniskor nu kan bestå sig en mängd af lifvets beqvämligheter, som fordom voro förbehållna enendast åt de rika; och den andra, i sin ordning en följd den enorma qvantitet produkter, som erfordras för att fylla åtgången, är att jemväl ett mångdubbelt större antal arbetare, emot fordom, finna arbetsförtjenst i de industriella näringarna. Den ena fördelen ger sålunda handen åt den andra. Förhållandet med arbetsklassens vilkor i det hela, sådant det visar sig mellan förr och nu, är också, om vi gå några hundra år tillbaka, att, visserligen för närvarande, i Europas länder öfverhufvud, omkring l4:del eller Y4o:del af befolkningen symes brödlös och utan medel att försörja sig sjelf, då man. kan antaga, att detta för 500 år sedan kanske endast var fallet med hälften så många. Men deremot förekommer först att nu för tiden mycket elände dels i följd af det mera allmänna dettagandet, dels i följd al offentligheten, kommer i dagen, som den tiden måste begrafvas inom de fattigas egna usla kojor för det andra, att hela befolkningen nu är dubbelt så stor, och de bergades antal således växt myckel mer, än de utarmades, äfvensom att af den del a folket, som nu har arbete, de 94g:delarna, åtminstone i städerna, nu kan, för samma arbetsförtjenst, bestå sig vida bättre kläder och boningar, än för 300 år sedar, med ett ord, att deras vwilkor på det hela blifvit förbättrade. Besinnar man detta, och tillika den omständigheter, att 9 personer i ett samhälle ganska väl kunde, om de vilte öch em de förmögne dertill bidrogo så som de borde, försörja den 10:e, samt att således hela den så förskräckliga pauperismen i sjelfva verket icke vore så farlig, om samhällena voro ordnade så, som de kunde ordnas, utan att upphälfva den närvarande grunden, och om kärleken till nästan i utöfningen följde Christi lära, så har man också icke svårt -att fälla utslaget emellan den garela och den nya tiden i nu omförmälde fall.