FA EILE E — Regeringen har åter fattat ett beslut i det gamla systemets anda: den har afslagit Riksens Ständers begäran, alt kronanns monopolium på kruttillverkningen må med krutbrukskontrakternes utgående upphöra. Hans excellens, statsrådet Lagerbjelke är kontrasignant för detta märkvärdiga beslut, som blifvit uppsatt i form afskrifvelse till krigsoch bergskollegierne samt kommitlerade för saltpatterärender och hvaraf vi här, efter officiela bladet, lemna ett sammandrag. Rikets Ständer hade i skrifvelse af den 6 Februari 48414 anhållit, att en hvar måtte, efter slutet af 4843, då kontrakterna om krutbrukstillverkningen upphöra, tillåtas att under iakttagande af nödiga försigtighetsmått tillverka och försälja bergkrut; och hade Ständerna i denna skrifvelse fästat uppmärksamheten dels derpå, att inskränkningen i kruttillverkningen härledde sig från ett, mot 60 R. F. stridande monopolium, samt verkade menligt på landets vwigtigaste mnäringsgrenar, dels ock derpå, att ingen brist på saltpetter för kronans behof kunde befaras, enär denna tillverkning stigit och ytterligare, i mån af en säkrare afsältning, borde stiga. Sedan Regeringen häröfver infordrat serskildt utlåtande af krigskoliegium och justitiekanslersembetet, samt tagit gemensamt utlåtande af krigsoch bergskoilegierna jemte kommitterade för saltpetterärenderna, hvilka deröfver i sin ordning hört samtlige krutbruksegare och bergmästare, har Regeringen kommit till följande räsonnemang: Kronans Monopolium på kruttillverkning strider icke mot 969 R. F., ty denna säger: pej må Konungen till vinning för sig och kronan elter enskilde personer och korporationer några monopolier fastställa; men kronans uteslutande rätt till kruttillverkningen är icke fastställdt efter 1809, då RB. F. antogs och är dessutom icke till vinning för kronan, emedan krutet nu för tiden säljes till samma pris, som det kostar statsverket. För det andra uppgifver Regeringen, att saltpettertillyerknigen inom riket icke stigit, emedan denna tillverkning, motsvarande hvad för saltpetterfondens räkning blifvit upphandladt,, år 4832 utgjorde 26,665 LT och år 4836 353,504 L8, men sedermera beständigt aftagit, så att der 4841 icke utsjorde mer än 14,209 LE; skulle nu enskilde konkurrera med kronan i krutbruks anläggning och ipetferuppköp, så skulle kronan ettdera få petterlösningspriset eller tillåta införsel af utländsk caltpetter, elter, enligt vilkoret 1830 vid Itpettergärdens upphörande, ånyo pålägsa denna 1. Videre hor Regeringen erfarit att Riksens Ständers menins det statens monopolium på kruttillverknin: sh verka menligt på landets vigtigaste näring ar, icke funnit stöd uti ve: derbörandes yttronden; vissa bergslager och grufägare hafva nemligen Önskat frihet i!kruttillverkning, sedan nya krutbruk hunnit komma i gång, men de hafva förutsatt fri saltpeterinförsel; deremot har ett större antal bergslager och grufvebolag och enskilde grufägare önskat, att det måtte förblifva vid det gamla. Deraf drager Reg. der slutsats, att tänkesättet hos de intresserade ännv