oo RR MKR
Enligt erhållen hänvisning, anför jag i djupaste un-
derdånighet besvär öfver Kongl. krigshofrättens bilag-
de, d. 30 sistl. Dec. gifne, men d. 48 derpåföljde
Mars mig, enligt bifogadt bevis, delgifne utslag röran-
de chefen för ingeniörskorpsen, hr generalmajoren och
kommendören J. P. Lefråns åtgärd, att d. 24 Febr.
4840 mig utur korpsens rullor afföra, äfvensom röran-
de å mig yrkadt ansvar i anledning af skrifsättet uti
en af mig d. 3 Mars 4841 till bemälde hr gen. ma-
jor ställd skrifvelse.
Redan uti min första förklaring till Kongl. krigs-
hofrätten af d. 5 Jan. 4842 hade hofrättens uppmärk-
samhet blifvit ledd derpå, att ordet permission, så-
dant det förekommer i 4798 års krigsart. 40 kap. 3
S, der det tydligen endast angår den officer, som för
egna angelägenheter erhållit tjenstledighet, icke kan
på mig i förevarande mål användas, enär jag på che-
fens för ingeniörkorpsen, n. m. aflidne grefve Franc
Sparres egen hos E. K. M. gjorde underdåniga be-
medling, hade fått tj-nstledighet för a!t i fremman-
d länder inhemta kännedom om pontonrväsend: t och
hvad dermed gemensknp egera, såsom E. K. M. nå-
diga bref af d. 43 Mars 18335, hofrättsakten bifogadt
under litt. C., tydligen och ordagrant förklarar och jag
således var, i sjelfva verket tjenstgörande, fast u!om
Kongl. ingeniörkorpsen ; samt nämnde slags tjenstle-
dighet, de påföljande åren intill 1839 utan förändrirg
blifvit fortfarande prolongerad.n
De nådiga generalorderne 4 659 och 666 af år
48533, handlingarne bifogade litt A et B, hade befallt
mig att till generaladjutanten för armern lemna rap-
port öfver de upplysningar jag i förenämnde ämne skul-
Je inhemta. Ordres gåfvos mig, under mitt vistande
utrikes fortfarande från E. K M:s generaladjutant för
armåen, hos hvilken jag redogjorde för mina reseföre-
tag; ja, han disponerade så helt och hållet öfver min
tid, att han uti en under litt. D handlingarne bifoga-
de, till mig ställd skrifvelse af d. 4 Mars 1834 säger,
att han så väl gillar reseplanen som de messur.r,
hvilka kaptenen vidtagit för att göra sig bekant
med de ämn:n, som utgöra föremålet för kaptenens
r:sa: och sjelfva den sista mig gifna Kongl. resolutio-
nen om tjenstledighet har det bevisande om min ställ-
Dings olikhet med deras som resa i egna ärenden att
den meddelar serskild befallning om min inställelse
vid permissionstidens slut i Sverge, men icke till
tjenstgöring i ingeniörkorpsen, detta sednare af det
skäl att jag borde efter min hemkomst ännu hos 6e-
neraladjutanten för armrden sluta min tjenstgöring
medelst författande och ingifyande af slutliga redogö-
relsen för min resa.
Just i och för det nådiga uppdrag, genom hvilket
jag blifvit tjenstgörande utomlands och utom ingeniör-
korpsen, måste jag naturligvis ega tjenstedighet från
denna korps i Sverge. Ordet permission, som i hand-
lingarne stundom begagnas, rörer således tydligen blott
min fribet, mitt öfverflyttande från ingeniörkorpsens
tjenstgöring till ett annat värf i statens tjenst, denna
gång i generalstaben, der jag sedan 4823 varit kap-
ten med E. KE. M:s generaladjutant till chef; ty sann
och ovedersäglig är visserligen den anmärkning jag
redan inför Kongl. krigshofrätten gjort, den nemligen:
att utföra ett Konungens nådiga uppdrag i tjensten,
måste utan allt tvifvel innebära detsamma som att
effektivt tjenstgöra.n
Sjelfya den år från år fortsatta förlängningen af ile-
dighet från ingeniörkorpsens ajenst skulle troligen!
ej kunna ega rum, om ej af det skäl, att jag egde
fortfarande ett annat allmänt uppdrag. Och detta
uppdrag, ehuru det ej dagligen för alla åren upptog
min tid, hvilket må anses Wafva varit omöjligt att
anbefala, för ett reseunderstöd af 4,250 Rdr Hamb,
Bko, på 6 år, sysselsatte mig dock oupphörligt de
första åren, för instuderande af pontonfacket, som hos.
oss ej är praktiskt kändt. Före år 1835, när bro-.
slagningsmanövrerne i Frankrike blefvo för längre tid
inställde genom en orolig, politisk rörelse inom pon-
tonic:korpsen, hvilket hindrade mig att ännu kunna
bedöma cn, af franska regeringen till försök uppställd
ny modificerad pontonträn, gick jag, tills vidare, åter
till Italien, för att der lära mig de olika skeppnin-
garne och öfvergångsmedel på den mängd floder afl
olika natur, som detta land eger; ty endast en sådan .
kunskap ger rätt grund för fruktbärande insigt i pon-
tonierens, så i teoretiskt som praktiskt hänseende, syn-
nerligen mångfaldiga yrke.
Mcn de åberopade nådiga generalorderne befalla
mig, att, utom pontondetaljer, äfven söka kännedom
om andra, ingeniöryrket och krigskonsten i allmän-
het tillhörande ämnen. Många berömda italienska
fästningar lemnade dertill tillfille, som jag ej försum-
made. Också en god kunskapicivilarkitekturen ingår
serdeles betydligt i den svenskaingeniörofficerens ålig-
ganden, och förekommer för honom ofta till begag-!
nande i statens tjenst, utan att det finnes något enda
tillfälle, att inom fäderneslandet i fullt mått imhemta,
hvad han derom bebhöfver veta. Jag hade sjelf smärt-
samt erfarit denna kunskapsbrist, och blef derföre an-
gelägen, att, så vidt jag förmådde, afhjelpa den iIta-
lien. Att sådant skedde med chefens för ingeniör-
korpsen ej allenast vetskap, utan ock serdeles belå-
tenhet, derom får jag nu i underdåninghet aflägga
bevis genom här bifogadt transsumt af ett dåvarande
chefens, Hr generalen grefreF. Sparres bref af den
11 Augusti 1835, mig tillsändt på Neapel ).
Från alla de pontonierkorpser, jag besökt, hölls jag
i forlsatt kunskap om de nya rön, man gjorde, eller
de förändringar, man föreslog vid den revolution i pon-
tonidterna, som ej förr. än nu, hunnit blifva en följd
af den gamla -pomtonfedskapens under Napoleonska
krigen bekräftade oduglighet och de olyckor, samt de
tusendetals menniskolif, som härigenom spilts vid We- ;
selow och så mången annan flodpassage, af sorglig
ryktbarhet. Men denna allmänna rörelse i ponton-
iderne frambragte i första band blott en mängd för-
sök och motförsök, ledde af stridiga åsigter; för valet
dem imellan var ingen väg öppen. Jag borde således
ännu vänta på mognaden af den skörd, jag hade be-
fallning att i fremmande land för pontonyrket in-
hemta.
Då beslöt jag att öfver Sitlien och Malta gå till
Egypten; ty jemte det, att jag önskade se byggnads-
konstens mest imponerande alster, som ännu vakta
konstens vagga, hade jag det hoppet att på Nilen er-
fara något af nyttig användbarhet för militära flod-
passager. Det är nämligen visst, att hos folkslag, som
ännu äro eller som tillbakasjunkit i naturtillståndet
och ofta lefva af ströftåg, har behofyet ofta till för-
vånande höjd utbildat begreppet och färdigheten, att
) Transsumt. Stockholm d. 11 Åug. 1835. Min bä-)s