oo RR MKR Enligt erhållen hänvisning, anför jag i djupaste underdånighet besvär öfver Kongl. krigshofrättens bilagde, d. 30 sistl. Dec. gifne, men d. 48 derpåföljde Mars mig, enligt bifogadt bevis, delgifne utslag rörande chefen för ingeniörskorpsen, hr generalmajoren och kommendören J. P. Lefråns åtgärd, att d. 24 Febr. 4840 mig utur korpsens rullor afföra, äfvensom rörande å mig yrkadt ansvar i anledning af skrifsättet uti en af mig d. 3 Mars 4841 till bemälde hr gen. major ställd skrifvelse. Redan uti min första förklaring till Kongl. krigshofrätten af d. 5 Jan. 4842 hade hofrättens uppmärksamhet blifvit ledd derpå, att ordet permission, sådant det förekommer i 4798 års krigsart. 40 kap. 3 S, der det tydligen endast angår den officer, som för egna angelägenheter erhållit tjenstledighet, icke kan på mig i förevarande mål användas, enär jag på chefens för ingeniörkorpsen, n. m. aflidne grefve Franc Sparres egen hos E. K. M. gjorde underdåniga bemedling, hade fått tj-nstledighet för a!t i fremmand länder inhemta kännedom om pontonrväsend: t och hvad dermed gemensknp egera, såsom E. K. M. nådiga bref af d. 43 Mars 18335, hofrättsakten bifogadt under litt. C., tydligen och ordagrant förklarar och jag således var, i sjelfva verket tjenstgörande, fast u!om Kongl. ingeniörkorpsen ; samt nämnde slags tjenstledighet, de påföljande åren intill 1839 utan förändrirg blifvit fortfarande prolongerad.n De nådiga generalorderne 4 659 och 666 af år 48533, handlingarne bifogade litt A et B, hade befallt mig att till generaladjutanten för armern lemna rapport öfver de upplysningar jag i förenämnde ämne skulJe inhemta. Ordres gåfvos mig, under mitt vistande utrikes fortfarande från E. K M:s generaladjutant för armåen, hos hvilken jag redogjorde för mina reseföretag; ja, han disponerade så helt och hållet öfver min tid, att han uti en under litt. D handlingarne bifogade, till mig ställd skrifvelse af d. 4 Mars 1834 säger, att han så väl gillar reseplanen som de messur.r, hvilka kaptenen vidtagit för att göra sig bekant med de ämn:n, som utgöra föremålet för kaptenens r:sa: och sjelfva den sista mig gifna Kongl. resolutionen om tjenstledighet har det bevisande om min ställDings olikhet med deras som resa i egna ärenden att den meddelar serskild befallning om min inställelse vid permissionstidens slut i Sverge, men icke till tjenstgöring i ingeniörkorpsen, detta sednare af det skäl att jag borde efter min hemkomst ännu hos 6eneraladjutanten för armrden sluta min tjenstgöring medelst författande och ingifyande af slutliga redogörelsen för min resa. Just i och för det nådiga uppdrag, genom hvilket jag blifvit tjenstgörande utomlands och utom ingeniörkorpsen, måste jag naturligvis ega tjenstedighet från denna korps i Sverge. Ordet permission, som i handlingarne stundom begagnas, rörer således tydligen blott min fribet, mitt öfverflyttande från ingeniörkorpsens tjenstgöring till ett annat värf i statens tjenst, denna gång i generalstaben, der jag sedan 4823 varit kapten med E. KE. M:s generaladjutant till chef; ty sann och ovedersäglig är visserligen den anmärkning jag redan inför Kongl. krigshofrätten gjort, den nemligen: att utföra ett Konungens nådiga uppdrag i tjensten, måste utan allt tvifvel innebära detsamma som att effektivt tjenstgöra.n Sjelfya den år från år fortsatta förlängningen af iledighet från ingeniörkorpsens ajenst skulle troligen! ej kunna ega rum, om ej af det skäl, att jag egde fortfarande ett annat allmänt uppdrag. Och detta uppdrag, ehuru det ej dagligen för alla åren upptog min tid, hvilket må anses Wafva varit omöjligt att anbefala, för ett reseunderstöd af 4,250 Rdr Hamb, Bko, på 6 år, sysselsatte mig dock oupphörligt de första åren, för instuderande af pontonfacket, som hos. oss ej är praktiskt kändt. Före år 1835, när bro-. slagningsmanövrerne i Frankrike blefvo för längre tid inställde genom en orolig, politisk rörelse inom pontonic:korpsen, hvilket hindrade mig att ännu kunna bedöma cn, af franska regeringen till försök uppställd ny modificerad pontonträn, gick jag, tills vidare, åter till Italien, för att der lära mig de olika skeppningarne och öfvergångsmedel på den mängd floder afl olika natur, som detta land eger; ty endast en sådan . kunskap ger rätt grund för fruktbärande insigt i pontonierens, så i teoretiskt som praktiskt hänseende, synnerligen mångfaldiga yrke. Mcn de åberopade nådiga generalorderne befalla mig, att, utom pontondetaljer, äfven söka kännedom om andra, ingeniöryrket och krigskonsten i allmänhet tillhörande ämnen. Många berömda italienska fästningar lemnade dertill tillfille, som jag ej försummade. Också en god kunskapicivilarkitekturen ingår serdeles betydligt i den svenskaingeniörofficerens åligganden, och förekommer för honom ofta till begag-! nande i statens tjenst, utan att det finnes något enda tillfälle, att inom fäderneslandet i fullt mått imhemta, hvad han derom bebhöfver veta. Jag hade sjelf smärtsamt erfarit denna kunskapsbrist, och blef derföre angelägen, att, så vidt jag förmådde, afhjelpa den iItalien. Att sådant skedde med chefens för ingeniörkorpsen ej allenast vetskap, utan ock serdeles belåtenhet, derom får jag nu i underdåninghet aflägga bevis genom här bifogadt transsumt af ett dåvarande chefens, Hr generalen grefreF. Sparres bref af den 11 Augusti 1835, mig tillsändt på Neapel ). Från alla de pontonierkorpser, jag besökt, hölls jag i forlsatt kunskap om de nya rön, man gjorde, eller de förändringar, man föreslog vid den revolution i pontonidterna, som ej förr. än nu, hunnit blifva en följd af den gamla -pomtonfedskapens under Napoleonska krigen bekräftade oduglighet och de olyckor, samt de tusendetals menniskolif, som härigenom spilts vid We; selow och så mången annan flodpassage, af sorglig ryktbarhet. Men denna allmänna rörelse i pontoniderne frambragte i första band blott en mängd försök och motförsök, ledde af stridiga åsigter; för valet dem imellan var ingen väg öppen. Jag borde således ännu vänta på mognaden af den skörd, jag hade befallning att i fremmande land för pontonyrket inhemta. Då beslöt jag att öfver Sitlien och Malta gå till Egypten; ty jemte det, att jag önskade se byggnadskonstens mest imponerande alster, som ännu vakta konstens vagga, hade jag det hoppet att på Nilen erfara något af nyttig användbarhet för militära flodpassager. Det är nämligen visst, att hos folkslag, som ännu äro eller som tillbakasjunkit i naturtillståndet och ofta lefva af ströftåg, har behofyet ofta till förvånande höjd utbildat begreppet och färdigheten, att ) Transsumt. Stockholm d. 11 Åug. 1835. Min bä-)s