inga löjtnanter. Remma de, så få de fara till
Stockholm, för att repareras.
Alla kläder på vår löjtnant sitta nu som voro
de vuxna på kroppen. Och västarnas rätta bruk!
ja — se det är en vetenskap, som löjtnanten
blifvit docens uti.
När vi nämnde ordet: p,rätta brukp, så påmin-
des vi ovilkorligen om tungans rätta bruk, och
komma då ihåg, att vi alldeles förglömt berätta
hvad mirakel den, i vår återvändande löjtnants
mun, nu kan uträtta emot fordom. Ja, den kan
nu långt mera än Lasse, som var en lustig man,
och många konster kunde han — ty denna tunga
kan nu skilja på alla sorter viner, alla sorter beef-
stek och kotletter, alla sorter kaffe på alla de
olika kaffehusen i staden och på malmarne, med
ett ord: skilja på alla sorter ätelse och drickelse,
och när hon kan alla dessa konster i sitt stumma
tillstånd, hvad skall hon då icke förmå, när hon
börjar ljuda! Ja, se då! då är det som vi finge
lof att skrifva en hel encyklopedi, i stället för en
liten skizz, om vi skulle upprepa allt hvad den
kan orda om. Ja — — — det är omätligt, obe-
räkneligt såsom hafvets sandkorn och himmelens
stjernor och allt hvad som är dess emellan. Sina
egna storverk och sina egna framgångar är dock
det ämne, som löjtnantens tunga helst och med
mesta vana och sakkännedom behandlar. Der-
efter komma dagens stora och små frågorxs, tea-
tern, den nya och gamla — och — för att
sluta som alla auktionskungörelser: — mångfal-
diga andra goda och nyttiga saker, som ej så noga
kunna specificeras.n
När löjtnanten kom upp till Stockholm, var
hans gång osäker och slingrande af bara ungdom;