i synnerhet emot Preussen. Om man nu härjemte betänker hvad som sker i Irland, huru katolicismen och prestväldet i allmänhet anstränger sina bemödanden i England, huru den i Schweitz arbetar på massans vidskepelse, i synnerhet i Walliserland, samt slutligen huru den gör sina försök på sjelfva Norden, så har man tillräcklig anledning att vara på sin vakt. jer nd 20. Med anledning af en förut i Aftonbladet införd insänd artikel rörande stadsfiskalerna läses af en annan insändare i Götheborgs Handelstidning några anmärkningar. Utan att för ögonblicket kunna uttala vårt omdöme bestämdt för någondera af dessa olika åsigter, anse vi likväl att sladsfiskalernas befattning, såsom innehafvare af åklagaremakten i första instansen och genom den beröring desse tjenstemän hafva med Iolket, är af nog mycken vigt, för att allt, som kan bidraga till spridande af upplysning om deras ställning, förtjenar allmän uppmärksamhet, hvarföre vi ock här meddela Handelstidningens artikel: Aftonbladets artikel om stadsoch landsfiskalernas vanlottade ställning, så i afseende på deras aflöningssätt, som tjenstebefattningar, jemte förslag att de hädanefter ensamt borde sortera under justitizkansleren, och vara helt och hållet oberoende af de embetsverk, hvilka de böra hörsamma och hvars åtgårder de äro skyldige att kontrollera, föranleder till några anmärkningar, dem msn tror vara af vigt. — Förslaget låter i sanning både oskyldigt och lörträMligt. Deri ligger en princip till ministeriell styrelse i smått, och det skulle blfva intressant att se, om de som ifra för reformer, lyckas införa en sådan i den juridiska genren, då den så ifrigt bestrides hvad angår administrationen. För vår del skulle vi deri finna en inkonseqvens af vådlig beskaffenhet. Om justitiekansleren blefve alla kronoåklagares högsta och enda förman, så :kulle han naturligtvis utöfva ett väsendtligt inflytande vid till-sättningen af alla sådana tjenstemän, och det torde då kunna hända, att äfven dessa blefvo satta på tillsvidare foten. Justitiekansleren skulle då kunna befalla en fiskal icke blott hvad han för närvarande eger rätt till, eller att kunna anställa åtal, utan även genom den tysta allmakten af sin förmans vilja att underläta ett sådant. Personer inom domareeller embetsmannakorpserne, som vore misshagliga, skulle utan justitiekanslerens synliga medverkan i följd af en betydelsefull vink till den underordnade åklagaren kunna trakasseras med jemna åtal, och de, som voro loyala och hade insinuationsgåfvor, skulle på lika sätt kunna skyddas, enär det icke vidare-skulle bero af vederbörande embetsverk att förordna åtal, och förmodligen ej heller på fiskalen att såsom nu i vissa fall ex nobili officio anställa ansvarstalan o. s. v. En annan företeelse af ännu betänkligare natur, är den bristande aktning för lärdom och grundlig bildning, som vi finna hos massan af praktiska embetsmän, deras fullkomliga saknad af all annan juridisk insiat, än den, som genom slentrianen vinnes i en mängd af domstolarnes beslut; och så qvalificerade finna vi de flesta landsoch stadsfiskaler, de der stundom till karakteren svaga om ej förderfvade sakna i vigtigare fall all erforderlig insigt, duglighet och förstånd att utföra dem ålagde åklagarekall. Under sådane omständighrter vore det för samhället högst vådligt att göra sådane till en elitkorps af favoriter, ensamt beroende under chefens, justitiekanslerens, godtyckliga omdöme. — Vi säga ej att vådan för en sådan reform med fiskalerna är alltför stor under en så grannlaga, så rättvis och från alla intriger, all partiskhet skiljd justitiekansler, som den vi nu ega, men deåt kunde dock i en framtid hända, och derföre hoppas vi att embetsverken göra allt sitt till för att hindra en sådan reform, hvilken dessutom utan tvifvel skulle fråntaga den allmänna åklagaremakten största delen af dess sjelfständighet — cn karaktersegenskap, som med våra lagar och former är af nära nog lika vigt som domaremakten.n — EEE — Uti Fahlu tidning läses följande artikel rö