herrinnan Jules, postmästarens fru, en likblek fi gur, dotter af handelsman Smer i tiden. Ödmjukaste tjenaren, yttrade en hög röst, ha ha, ha, ödmjukaste tjenare, fru kommerserådinnar får å propos en njutningsrik qväll i afton., Ja, jag hoppas det, herr kapten Wassbuk svarade kommerserådinnan, det är sällan vår sta erbjuder någon sann konstnjutning. Jaha, det har sin riktighet,, svarade kapter Wassbuk; å propos, den här Stainhofer är en fö; hygglig karl. Jag har alltid älskat konsten mec passion, så den döfve då han hörde orgorna Lillkyrka — förlåt mig, det var elt ordspråk — hur var det nu igen? Jo se, fru kommerserå dinna, jag var bekant med kapellmästar Wester. dahl i tiden, det var en karl att föra sin stråke — en sådan kraft, en stil — ja det var alldele förtjusande.n , Ja, han måtte varit mycket skicklig, jag hal hört min man med förtjusning omtala hans härliga fiolin, yttrade kommerserådinnan och kastade några blickar kring salen, för att utspeja de ankommandes paryr. Jaha, jag kände honom mycket väl, mycke väl, fortfor kaptenen, ban var från Skåne, mjöl narson eller något dylikt; han gjorde sig först er fiol af en träsko, men den slog fadren sönder, då gjorde han en ny — han var bara barnet — ja jag känner hela slägten, hans halfbror var bagare i Helsingborg, hette Roslund, var en galant karl — bakade de präktigaste franska bröd — äå propos, Drottningen köpte alltid hos honom då hon var vid Ramlösa, — jahan Förlåt berr kapten, afbröt honom fru Knööl