herrinnan Jules, postmästarens fru, en likblek fi
gur, dotter af handelsman Smer i tiden.
Ödmjukaste tjenaren, yttrade en hög röst, ha
ha, ha, ödmjukaste tjenare, fru kommerserådinnar
får å propos en njutningsrik qväll i afton.,
Ja, jag hoppas det, herr kapten Wassbuk
svarade kommerserådinnan, det är sällan vår sta
erbjuder någon sann konstnjutning.
Jaha, det har sin riktighet,, svarade kapter
Wassbuk; å propos, den här Stainhofer är en fö;
hygglig karl. Jag har alltid älskat konsten mec
passion, så den döfve då han hörde orgorna
Lillkyrka — förlåt mig, det var elt ordspråk —
hur var det nu igen? Jo se, fru kommerserå
dinna, jag var bekant med kapellmästar Wester.
dahl i tiden, det var en karl att föra sin stråke
— en sådan kraft, en stil — ja det var alldele
förtjusande.n ,
Ja, han måtte varit mycket skicklig, jag hal
hört min man med förtjusning omtala hans härli-
ga fiolin, yttrade kommerserådinnan och kastade
några blickar kring salen, för att utspeja de an-
kommandes paryr.
Jaha, jag kände honom mycket väl, mycke
väl, fortfor kaptenen, ban var från Skåne, mjöl
narson eller något dylikt; han gjorde sig först er
fiol af en träsko, men den slog fadren sönder, då
gjorde han en ny — han var bara barnet — ja
jag känner hela slägten, hans halfbror var bagare
i Helsingborg, hette Roslund, var en galant karl
— bakade de präktigaste franska bröd — äå pro-
pos, Drottningen köpte alltid hos honom då hon
var vid Ramlösa, — jahan
Förlåt berr kapten, afbröt honom fru Knööl