vid fästadt vilkor, att de trafikerande böra, ge nom legan, lemna full ersättning för begagnande deraf.n Dessa rättsenliga och klart uttryckta åsigter innebära tillika det fullständigaste ådagaläggande a frågans vigt och ståndpunkt. Att de likväl skulle förnekas vitsord och tillämplighet i ett konstitutionellt land och af en Regering, som kallar oct berömmer sig af att vara nationell, det torde åtminstone för en efterverld, vara svårt att fatta hvad den närvarande generationen derom tänker det synas våra maktfullkomlige ej serdeles bry sig om. Afslaget å skjutsreglerings-frågan är vwidare : politiskt hänseende ett misstag af dubbel och högst betänklig art, dels emedan det gifver anledning att betvifla en Konungs ord och löften, och dels försätter åtskillige medborgare-klasser i en falsk och fiendtlig ställning till hvarandra. Iförrs afseendet bör det inses, att Kongl. Maj:t uti nådig proposition till Rikets Ständer, af den 24 Februari 4840, angifvit de hufvudsakliga grunder, hvarå Han då ansåg den förut och synnerligast af Bondeståndet uti underd. skrifvelse af den 9 Mars 1835, yrkade förändringen böra verkställas, samt att Ständerna uti skrifvelse af den 20 Januari 1841, med någon utveckling af samma grunder, desamma för deras del antagit. Det utvisar då en långt drifven missaktning för den delegerade statsmakten, samt gynnar tviflet om beståndet af kungliga ord och löften, att samma fråga tvenne år derefter blifvit med ovilkorligt afslag affärdad, utan att något enda skäl dertill uppgifvits eller kommit till allmänhetens kännedom. TI sednare fallet åter kan med all säkerhet antagas: att tillräckligt antal stridiga åsigter och intressen finnes emellan de nuvarande Stånden och medborgareklasserna, utan att desamma behöft ökas med den orättvisan, att de löntagande och relatift bäst behållna af dessa klasser fått, för en ännu obestämbar tid, tillgodonjuta förmåner, hvilka på intet sätt kunna förenas med allmogens gamla odalmannarätt, denna tids rättmätiga fordringar eller menighetens behof af skydd för person, yrke och egendom, helst när anspråken på den sednare äro för statens räkning så stegrade, som i vårt land. I moraliskt och ekonomiskt afseende är det här ifrågasatta misstaget lika vådligt som oursäktligt, serdeles från synpunkten af allmän rätt. Begreppet härom är numera så klart, att det icke vidkänner eller tillåter någon enda individs förorättande eller förtryckande, om det eljest genom förutseende åtgärder kan afvändas. De öfriga specialiteterna af bevisningen äro till en del redan anförda, och kunna således gerna uteslutas. Blott den anmärkningen återstår, att missförhållanden af denna art oftast träffas af sina egna följder. Regeringen torde således vid en kommande Riksdag få tillfälle att erfara hvad utbildningen af ofvannämnde rättsbegrepp hos dem, som röna verkningarne af denna nationella orättvisa, kan komma att uträtta och deri röna resultatet af det konsiderationssystem, som den i detta afseende följt, endast till fördel för dem, som af staten åtnjuta dess bästa håfvor. De som äro mindre bekanta med ställningar och förhållanden torde finna denna sista antydning antingen något mörk eller förhastad: men i en tid då kabinetterna synas vara af kristall och deras hemligheter ingenting mindre än ogenomträngliga, har det lätt kunnat transpirera, att det icke varit : Konungens ansvarsskyldige rådgifvare som afstyrkt ifrågavarande reform, utan att det blifvit kamarillans hufvudmän förbehållet, att genom sina råd och föreställningar tillintetgöra förhoppningarne på en förbättring, den vår modernärings utveckling, tidens kraf och den skjutsningsbesväret underkastade allmogens bestånd lika mycket och lika! oeftergifligen påkallat. Det är troligen allmänt !: kändt, att Ständerna, i sammanhang med skjutsförfattningsförslaget, äfven framställde behofvet af det gällande resereglementets omarbetning, på det , sätt, att de deri nu upptagna 42 klasser, af hvil-; ka den lägsta vid resor i det allmännas uppdrag,l, endast har rättighet att begagna en, men denl! högsta 412 hästar, borde inskränkas till 3 klasseri och att 5 hästar skulle blifva det högsta som ? finge beräknas. Detta förslag tillkom tydligen med beräkning deraf, att staten borde och måste få vidkännas ökade utgifter för betalningen afl, hvarje häst serskildt, och undr förutsättning att lo mbetsmännen i allmänhet ej skulle lida något g leraf. De enda som då hade behöft underkastad u f ig någon inskränkning hade varit de höga emjetsmännen, för hvilka en resa nu är en ren och n betydlig inkomst, emedan de aldrig behöfva jegagna på långt när det hästantal som betalas, ch förlusten hade väl ej varit stor, om man v ödgats umbära det för en fattig stat egna skå3 espel, att Deras Excellenser och andra höga herrar! n 2 ( q g n fe id sina resor i och för statens räkning, uppbäa ersältning för eller färdas med en mängd hätar och en svit, som i torftigare tider skulle antått en Konung i Sverge. TLikasom häraf kan ynas aristokratiens fordna sätt att förskaffa sig fvervigt genom materiella fördelar af staten, lika vi aturligt är det att desamma gerna vilja bibehål-A, s; och med dylika goda argumenter försedda, ! av