vid fästadt vilkor, att de trafikerande böra, ge
nom legan, lemna full ersättning för begagnande
deraf.n
Dessa rättsenliga och klart uttryckta åsigter
innebära tillika det fullständigaste ådagaläggande a
frågans vigt och ståndpunkt. Att de likväl skulle
förnekas vitsord och tillämplighet i ett konstitu-
tionellt land och af en Regering, som kallar oct
berömmer sig af att vara nationell, det torde
åtminstone för en efterverld, vara svårt att fatta
hvad den närvarande generationen derom tänker
det synas våra maktfullkomlige ej serdeles bry
sig om.
Afslaget å skjutsreglerings-frågan är vwidare :
politiskt hänseende ett misstag af dubbel och
högst betänklig art, dels emedan det gifver anled-
ning att betvifla en Konungs ord och löften, och
dels försätter åtskillige medborgare-klasser i en
falsk och fiendtlig ställning till hvarandra. Iförrs
afseendet bör det inses, att Kongl. Maj:t uti nå-
dig proposition till Rikets Ständer, af den 24 Fe-
bruari 4840, angifvit de hufvudsakliga grunder,
hvarå Han då ansåg den förut och synnerligast
af Bondeståndet uti underd. skrifvelse af den 9
Mars 1835, yrkade förändringen böra verkställas,
samt att Ständerna uti skrifvelse af den 20 Ja-
nuari 1841, med någon utveckling af samma
grunder, desamma för deras del antagit. Det ut-
visar då en långt drifven missaktning för den de-
legerade statsmakten, samt gynnar tviflet om
beståndet af kungliga ord och löften, att samma
fråga tvenne år derefter blifvit med ovilkorligt
afslag affärdad, utan att något enda skäl dertill
uppgifvits eller kommit till allmänhetens känne-
dom. TI sednare fallet åter kan med all säkerhet
antagas: att tillräckligt antal stridiga åsigter och
intressen finnes emellan de nuvarande Stånden
och medborgareklasserna, utan att desamma be-
höft ökas med den orättvisan, att de löntagande
och relatift bäst behållna af dessa klasser fått,
för en ännu obestämbar tid, tillgodonjuta förmå-
ner, hvilka på intet sätt kunna förenas med all-
mogens gamla odalmannarätt, denna tids rättmätiga
fordringar eller menighetens behof af skydd för
person, yrke och egendom, helst när anspråken
på den sednare äro för statens räkning så stegra-
de, som i vårt land.
I moraliskt och ekonomiskt afseende är det här
ifrågasatta misstaget lika vådligt som oursäktligt,
serdeles från synpunkten af allmän rätt. Begrep-
pet härom är numera så klart, att det icke vid-
känner eller tillåter någon enda individs förorät-
tande eller förtryckande, om det eljest genom
förutseende åtgärder kan afvändas. De öfriga spe-
cialiteterna af bevisningen äro till en del redan
anförda, och kunna således gerna uteslutas. Blott
den anmärkningen återstår, att missförhållanden
af denna art oftast träffas af sina egna följder.
Regeringen torde således vid en kommande Riks-
dag få tillfälle att erfara hvad utbildningen af of-
vannämnde rättsbegrepp hos dem, som röna verk-
ningarne af denna nationella orättvisa, kan kom-
ma att uträtta och deri röna resultatet af det
konsiderationssystem, som den i detta afseende
följt, endast till fördel för dem, som af staten åt-
njuta dess bästa håfvor.
De som äro mindre bekanta med ställningar
och förhållanden torde finna denna sista antydning
antingen något mörk eller förhastad: men i en tid
då kabinetterna synas vara af kristall och deras
hemligheter ingenting mindre än ogenomträngliga,
har det lätt kunnat transpirera, att det icke varit :
Konungens ansvarsskyldige rådgifvare som afstyrkt
ifrågavarande reform, utan att det blifvit kama-
rillans hufvudmän förbehållet, att genom sina råd
och föreställningar tillintetgöra förhoppningarne på
en förbättring, den vår modernärings utveckling,
tidens kraf och den skjutsningsbesväret underka-
stade allmogens bestånd lika mycket och lika!
oeftergifligen påkallat. Det är troligen allmänt !:
kändt, att Ständerna, i sammanhang med skjuts-
författningsförslaget, äfven framställde behofvet af
det gällande resereglementets omarbetning, på det ,
sätt, att de deri nu upptagna 42 klasser, af hvil-;
ka den lägsta vid resor i det allmännas uppdrag,l,
endast har rättighet att begagna en, men denl!
högsta 412 hästar, borde inskränkas till 3 klasseri
och att 5 hästar skulle blifva det högsta som ?
finge beräknas. Detta förslag tillkom tydligen
med beräkning deraf, att staten borde och måste
få vidkännas ökade utgifter för betalningen afl,
hvarje häst serskildt, och undr förutsättning att lo
mbetsmännen i allmänhet ej skulle lida något g
leraf. De enda som då hade behöft underkastad
u
f
ig någon inskränkning hade varit de höga em-
jetsmännen, för hvilka en resa nu är en ren och
n betydlig inkomst, emedan de aldrig behöfva
jegagna på långt när det hästantal som betalas,
ch förlusten hade väl ej varit stor, om man v
ödgats umbära det för en fattig stat egna skå- 3
espel, att Deras Excellenser och andra höga herrar! n
2
(
q
g
n
fe
id sina resor i och för statens räkning, uppbä-
a ersältning för eller färdas med en mängd hä-
tar och en svit, som i torftigare tider skulle an-
tått en Konung i Sverge. TLikasom häraf kan
ynas aristokratiens fordna sätt att förskaffa sig
fvervigt genom materiella fördelar af staten, lika vi
aturligt är det att desamma gerna vilja bibehål-A,
s; och med dylika goda argumenter försedda, ! av