toriserad att från tjensten skilja min företrädare vid
Selets bruk, hr bergmästaren Quensel. Mig sade
man åtminstone att hr öfverstens åtgärd med mitt
entledigande var både okänd och okär. Uti sam-
ma stycke förekommer ock, att som jag kunde förete
goda tjenstebevisp m. m. blef jag till tjensten anta-
gen. Jag har åtminstone aldrig företedt några så-
dana, hvarken för tit. Klingstedt eller någon annan
af de flera principaler jag i min lefnad haft, och just
af det stora skälet, att jag aldrig begärt eller fått eller
innehaft några tjenstebevis, emedan lyckan förunnat
mig, att utan sådane, ändock få förtroende. Jag vet
således icke hur tit. Klingstedt kommit på den inbill-
ningen, att han sett mina tjenstebevis.
Kontraktet, som tit. Klingstedt uppgifver vara med
mig upprättadt, skall efter hans förmenande tillintet-
göra mina uppgifter om de stora löften, som Hrr Röslein
och Klingstedt verkligen förespeglat mig: denna upp-
gift förstår jag lika så litet, som hvarifrån tit. Kling-
stedt vill hemta stöd för sitt föregifvande, att kontraktet
blef frivilligt af mig undertecknadt. Hvarken något
frivilligt eller ofrivilligt undertecknande af mig har nå-
gonsin funnits derå påtecknadt och utaf bilag. litt. A, och
K. (hrr Rösleias och Klingstedts egna bref) begge liksom
kontraktet införda i Aftonbladet M 409, synes bäst,
huruvida något tvivel kan ega rum i afseende på tro-
värdigheten i mina uppgifter om de begge herrarnes
lysande förespeglingar.
IT ordningen förekommer nu hr öfverstens uppgift huru
jag uppfyllt de pligter jag mig åtagit. Det första brott
mot dessa skulle vara att jag icke på öfverenskommen
tid inställt mig i tjenst, utan att allvarliga skriftliga
anmaningar måste användas för att förmå mig dertill.n
Så länge tit. Klingstedt icke med bevis styrker
denna uppgift, qvarstår den såsom en alldeles grund-
lös. Jag hade aldrig förbundit mig, att hvarken på
bestämd eller obestämd tid inställa mig, icxe hel-
ler har jag afbört de allvarliga skriftliga anma-
ningarne, som han påstår måste användas,. Ha-
de dessa anmaningar träffat mig, så är det ganska
säkert, att jag icke hade företagit ifrågavarande resa.
Uti hvilken uppenbar strid med hvarandra stå icke
för öfrigt alla dessa öfverstens uppgifter, der på ett
ställe yttras om förespeglingar för att förmå mig an-
taga en tjenst hvaraf jag var i behof, och på ett an-
nat ställe det heter: att allvarliga skriftliga anma-
ningar måste användas för att förmå mig till instäl-
lelse i tjensten. Slutligen anlände jag dock, säger
han, i sällskap med bokhållaren Bergman, af hvars
tjenst öfyersten icke var i behof,. I min relation
bar jag upplyst orsaken hvarföre öfversten icke var i
behof af Bergmans tjenst, nemligen att Alters bruk,
der öfversten ville emplojera bokhållaren, ännu då,
vid vår ankomst till stället, icke fanns till, ehuru det
af Hr öfversten sades hafva blifvit uppbygdt på blott
den korta tiden af fem veckor. Uti en promemoria
af Hr öfverstens egen hand anmodades jag att från
Bergslagen medtaga en driftig bokhållare för Alters
bruk. Denna promemoria har jag icke till hands, så
att den nu kan biläggas; men jag förbinder mig lik-
väl att bålla den tillhanda, och försöka att få den i
tryck framlagd. Det var imedlertid lycka att tit. K.
glömt att bygga det der bruket, för hvilket han re-
qvirerade en bokhållare; ty derigenom fick jag till-
fälle att, som tit. K. säger, mig ovetande göra ho-
nom en tjenst. Jag fick imedlertid också sjelf betala
denna tjenst.
Tit. K. säger att hans föreskrifter icke blifvit efterkom-
na. Uti min relation har jag visserligen i förbigående
ådagalagt anledningarne hvarför icke de mig gifna fö-
reskrifter alltid blefvo efterkomne; men som Hr öfversten
icke tycks vara rätt nöjd med den flygtiga förklaring
jag der gjort, så måste jag väl å nyo andraga några
andra facta, som, jag vill förmoda det, med ens skola
uppfriska Hr öfverstens minne.
De föreskrifter; hvaröfver Hr öfversten i synnerhet
förgeymmade sig att de af mig hade blifvit overk-
ställde, voro nemligen följande:
Den uti promemorian (Lit. E.) af den 7 Febr. 1825
uti 8:de punkten anbefallda byggnaden af ett brän-
neri straxt invid stångj.rnssmedjan blef verkligen
icke under min tjenstetid verkställd. Skälen dertill
gillades af alla, utom af Hr öfversten; och sjelfva sme-
derne vid bruket tackade mig för det jag icke byggde
ett bränneri vägg i vägg med smedjän. Bränvinslu-
sten behöfde ej detta retmedel. Örfversten byggde se-
dan sjelf rusfabriken, men med hans afsked fick ock
fabriken afsked.
Ea kolugn, hvars byggande Hr öfversten befallt,
blef ock af mig uraktläten, intill dess Hr öfversten
personligen kom tillstådes. Orsaken var helt enkelt
den, att platsen visst var mycket tjenlig för byggnad,
men hade för en kolugn den olägenheten, att derom-
kring icke fanns någon kolved. Öfversten brydde
sig cj om detta lilla item, utan byggde ändå, byggde
till större delen af obrändt tegel och af trä i stället
r jern till alla rören som erfordrades. Också för-
klarades byggnaden rent af oduglig, ingen ansåg mö-
dan värdt att deri anställa kolningsförsök, utan fick
den efter behag förfalla sedan den en liten tid stått
såsom ett monument efter Hr öfversten Klingstedts
insigter och månhet om egarens medel. En spefogel
hade derpå tecknat: Klingstedtska familjens grafkor.
En gång befallde öfversten mig att bortsälja husen
å Ahlviks by: nykommen och ännu litet obekant med
sakerna, lyste jag ock ut auktion; men sedan jag öf-
vertygat mig att husen tillhörde Konungen, öfverlem-
nade jag åt öfversten sjelf, att om han tilltrodde sig
verkställa denna åtgä:d, hvilken jag ansåg som en
svår åverkan.
Jag uraktlät äfven att från Meldersteins bruk, som
då ännu tillhörde brukspatron Lythreus, till Selet
bortöra och anställa en stängjernssmed vid namn
Vikström: skälet var att Vikström sjelf var disponent
öfver sin person och ville icke låta flytta sig.
Också fick jag i början af min befattning order att
aga lera till Selets bruk vid Ava by; ordern verk-
ställdes, men egarne till byn förbjödo en vacker dag
all lertägt på deras egor, och frågade mig om man
annu då (år 4825) trodde sig få lika egenmägtigt be-