delade hennes enslighet då majoren var borta och detta var nästan beständigt, fastän han oft: kom hem och med sin jovialiska glädtighet, sir hjertliga godhet och den oskyldiga humor, som genomskimrade alla hans ord och handlingar, gjorde de få ögonblicken dubbelt dyrbara och sig sjel saknad då han for. Adlaide fick undervisning, men hon plågades ej med språken, ty majorskan, oaktadt hon sjell egde detta slags bildning, tyckte sig ej deraf skördat någon vinst. Adelaide fick således en mot andra flickor nästan motsatt bildning. Hon studerade ej språken, spelade ej en gång fortepiano, emedan hon ej hade fallenhet för musik; men deremot sökte såväl modren som guvernanten att bibringa henne kunskaper, som på samma gång bildade hennes förstånd och hjerta. Hon lärde historien, icke lexvis, utan mera samtalsvis; det var ett favoritämne för majorskan, med hvilket hon sysselsatte sig de långa qvällarne. Hon gaf sin dotter begrepp om vwverldsbyggnaden, om hvad jorden frambringar, och lät flickan få kasta en blick in i naturens herrliga, aldrig hvilande verkstad. Dessa kunskaper hade majorskan sjelf ej lärt i sin ungdom och om hennes man ej så beständigt lemnat henne ensam, hade hon ganska säkert ej kommit så långt i historie och geografi, uti de enkla grunderna i fysiken och jordkunskaPen, som hon nu hunnit; men då hon var ensam, läste hon och hennes romantid var förbi; hon läste således böcker, som kunde gifva näring åt hennes forskningsbegär, och majorens historiska bibliothek, Eulers bref och Buffons naturalhistoria voro källorna för hennes kunskaper. Desse