delade hennes enslighet då majoren var borta
och detta var nästan beständigt, fastän han oft:
kom hem och med sin jovialiska glädtighet, sir
hjertliga godhet och den oskyldiga humor, som
genomskimrade alla hans ord och handlingar, gjorde
de få ögonblicken dubbelt dyrbara och sig sjel
saknad då han for.
Adlaide fick undervisning, men hon plågades
ej med språken, ty majorskan, oaktadt hon sjell
egde detta slags bildning, tyckte sig ej deraf skör-
dat någon vinst. Adelaide fick således en mot
andra flickor nästan motsatt bildning. Hon stu-
derade ej språken, spelade ej en gång fortepiano,
emedan hon ej hade fallenhet för musik; men
deremot sökte såväl modren som guvernanten
att bibringa henne kunskaper, som på samma
gång bildade hennes förstånd och hjerta. Hon
lärde historien, icke lexvis, utan mera samtalsvis;
det var ett favoritämne för majorskan, med hvil-
ket hon sysselsatte sig de långa qvällarne. Hon
gaf sin dotter begrepp om vwverldsbyggnaden, om
hvad jorden frambringar, och lät flickan få kasta
en blick in i naturens herrliga, aldrig hvilande
verkstad. Dessa kunskaper hade majorskan sjelf
ej lärt i sin ungdom och om hennes man ej så
beständigt lemnat henne ensam, hade hon ganska
säkert ej kommit så långt i historie och geografi,
uti de enkla grunderna i fysiken och jordkunska-
Pen, som hon nu hunnit; men då hon var en-
sam, läste hon och hennes romantid var förbi;
hon läste således böcker, som kunde gifva näring
åt hennes forskningsbegär, och majorens histori-
ska bibliothek, Eulers bref och Buffons natural-
historia voro källorna för hennes kunskaper. Desse