RR — Det är bekant, att åtskillige ganska allvarsamma anmärkningar på den sednare tiden varit införda i tidningarna öfver det -oformliga och egenmäktiga sätt, på hvilket Landshöfdingen i Blekinge behandlat borgerskapet i Carlskrona, i frågan om dess öfverläggningsoch? beslutanderätt öfver stadens angelägenheter. Det är någonting vanligt, att personer, som sålunda finna sina egna åtgärder recenserade, hämnas derpå genom uppenbarande af sin afvoghet mot publiciteten; och att Frih. Nauckhoff i det fallet sökt göra hvad han kunnat, synes deraf, att han, enligt Najadens berättelse, föreskrifvit, att tillgång på Landskansliet icke lemnas till: några inkomna eller i arkivet befintliga handlingar, utan att skriftlig ansökning derom göres. I parentbes bör observeras, att för en sådan föreskrift icke finnes något stöd i Tryckfrihets-lagens bokstaf. Men det måtte ändå vara en liten tillfredsställelse för en egenmyndig Landshöfdinge att visa, att har kan lägga ett litet strå i vägen för offentligheten Najadens berättelse härom är följande: Tryckfrihets-lagen bjuder, att alla protokoll m. m må i tryck utgifvas; och böra till den ändan ickt allenast alla sådana bandlingar, vid Domstolar ock andra ofvannämnde verk och embeten, genast och utan tidsutdrägt emot lösen utlemnas åt hvem de äskar, antingen han har i saken del eller ej, vid ansvar såsom för tjenstens försummelse, om sådant a någon Publique Tjensteman vägras eller obehöriger fördröjes, utan äfven, vid samma ansvar, i alla Årkiv, hvar och en fri tillgång lemnas, att få på ställe afskrifva eller afskrifva låta, eller om dervid betydan: de hinder vore, i bevittnad afskrift emot vederbörlig lösen, utbekomma, alla slags handlingar i hvad ämnt som helst. Detta har visserligen icke Konungen: Befallningshafvande vägrat; men Hr Landshöfdinger har stadgat, att skriftlig ansökan derom alltid skal ske, hvilket ökar kostnaden med chartze-sigillate-afgif ten, någon gång kan gifva anledning till rätt besyn nerliga förhållanden, och åtminstone aldrig leder til den lättnad för handlingarnas utbekommande, som grundlagen åsyftar. Det synes temligen besynnerligt att en sådan begäran, som att utbekomma en hand ling, få afskrifva en dylik eller få efterse någonting Diariet, icke skall få munteligen föredragas; och fö att vara konseqvent, skall det leda till de orimligast omvägar; men icke en gång konseqvens må söka hos Konungens Befallningshafvande i Blekinge län ty då föreställa vi oss, att på hvarje skriftlig inlag måste följa en skriftlig Resolution, hvilken skall emo lösen uttagas; den konseqventa marchen vore sålede den, att om man ville t. ex. utbekomma ett Bre! hvars datum man ej känner, så skulle man först in lemna en charterad ansökan, att få genomse Diarie för någon viss tid, derpå Konungens Befallningshaf vande resolverade ett Ja, hvaröfver Protokolls-utdra; skulle utlösas; derefter ägde man inkomma med n anhållan att utbekomma eller få äfskrifva detta bre! hvarpå ny Ja-resolution följde och utlöstes, och förs derefter erhölls sjelfva brefvet emot lösen.n a a Rs rse——— a