inhemtande, verka hvad erfarenheten dagligen vi
sar, opraktiska och för sambhällslifvet oduglig
subjekter.
Hos den blifvande skolkommitten förtjenar de
onda latinläsningen tillskyndat vår offentliga un
dervisning den största uppmärksamhet. Denn
kommittes ledamöter borde verkligen göra sig de
frågan, om något af de problemer, för hvilka
lösande de sammankommit, kan utredas med La
tin? Ja till och med huruvida kommittens le
damöter skulle finna det tjena till någonting al
föra öfverläggningarne på latinska språket. Et
uppriktigt svar på dessa frågor skulle säkert böj
deras sinne till medlidande med den ungdom, son
nu vid våra läroverk utestänges från så mycke
af hvad de behöfde veta om naturen och det bor
serliga lifvet, och excerceras att, med alla själen
förmögenheter, suga sig fast vid ett ämne, son
ser dessa liten eller ingen näring och som de allr:
flesta framdeles måste släppa eller skjuta ifrån sig
om de skola finna tid att inhemta hvad i öfrig
erfordras för deras pligter isamhället. Undervis
ningen har, i psykiskt afseende, tre ändamål: at
rikta vetandet, skärpa omdömet och öfva der
praktiska färdigheten; kan man väl då föreställ;
sig att allt detta sker, endast eller hufvudsakli
ast, eller ens hufvudsakligen genom Latin?
Vi yttra oss ej vidare för denna gång, men ön:
ska blott få till föremål för närmare eftertank:
ramställa den, visst icke nya, frågan: Om icke
let föråldrade inom undervisningen, som ligger
vidhållandet af det förflutna seklets latinvurmeri
illkommit på alldeles samma sätt som så myc-
cet annat ruttet, eller derigenom, att sedan sa-
ens värde i verkligheten upphört, så har man
ifvit den ett ännu större värde i inbillningen!
atinet var en gång ett föremål af värde för ve-
andet, emedan det då var de lärdas och stats-
nännens språk; då var dess inlärande ett medel
ör ett framtida yrke; nu är det hvarken de lär-
las eller statsmännens, än mindre den öfriga verl-
lens språk (det har visserligen ännu ett stort in-
resse, men detta intresse inskränker sig till dem,
om hafva tillfälle att göra den klassiska littera-
uren till ett hufvudstudium), och nu har man
ikväl upphöjt det till medel för all bildning, för
lla yrken! Hvarföre, om icke derföre, att man
j kan bevisa att det är medel för något?