inhemtande, verka hvad erfarenheten dagligen vi sar, opraktiska och för sambhällslifvet oduglig subjekter. Hos den blifvande skolkommitten förtjenar de onda latinläsningen tillskyndat vår offentliga un dervisning den största uppmärksamhet. Denn kommittes ledamöter borde verkligen göra sig de frågan, om något af de problemer, för hvilka lösande de sammankommit, kan utredas med La tin? Ja till och med huruvida kommittens le damöter skulle finna det tjena till någonting al föra öfverläggningarne på latinska språket. Et uppriktigt svar på dessa frågor skulle säkert böj deras sinne till medlidande med den ungdom, son nu vid våra läroverk utestänges från så mycke af hvad de behöfde veta om naturen och det bor serliga lifvet, och excerceras att, med alla själen förmögenheter, suga sig fast vid ett ämne, son ser dessa liten eller ingen näring och som de allr: flesta framdeles måste släppa eller skjuta ifrån sig om de skola finna tid att inhemta hvad i öfrig erfordras för deras pligter isamhället. Undervis ningen har, i psykiskt afseende, tre ändamål: at rikta vetandet, skärpa omdömet och öfva der praktiska färdigheten; kan man väl då föreställ; sig att allt detta sker, endast eller hufvudsakli ast, eller ens hufvudsakligen genom Latin? Vi yttra oss ej vidare för denna gång, men ön: ska blott få till föremål för närmare eftertank: ramställa den, visst icke nya, frågan: Om icke let föråldrade inom undervisningen, som ligger vidhållandet af det förflutna seklets latinvurmeri illkommit på alldeles samma sätt som så myccet annat ruttet, eller derigenom, att sedan saens värde i verkligheten upphört, så har man ifvit den ett ännu större värde i inbillningen! atinet var en gång ett föremål af värde för veandet, emedan det då var de lärdas och statsnännens språk; då var dess inlärande ett medel ör ett framtida yrke; nu är det hvarken de lärlas eller statsmännens, än mindre den öfriga verllens språk (det har visserligen ännu ett stort inresse, men detta intresse inskränker sig till dem, om hafva tillfälle att göra den klassiska litterauren till ett hufvudstudium), och nu har man ikväl upphöjt det till medel för all bildning, för lla yrken! Hvarföre, om icke derföre, att man j kan bevisa att det är medel för något?