Du blir ju qvar, rättade Lotta.
Ja, en liten tid, jag måste till Stockholm fö
att rangera, åtskilliga : saker, — men träffa di;
måste jag. I morgon går jag ut på jagt, jag åter
kommer denna vägen, du går ut — gör due
det? vi skola bygga planer för fråmtiden.
För framtiden, upprepade Lotta utan att tänk:
derpå, men en hel sträcka af-små genremålninga
ur en lycklig framtid stod framför. henne så tyd:
ligt, och- främst deribland hon sjelf i sin älskade:
famn och hennes mor wutsträckande handen til
välsignelse öfver dem begge — och de öfrige —
,Vi. skola öfverlägga — ja gå på jagt, svarade
hon ändtligen.
Du väntar mig i den kinesiska pagoden? frå
gade baronen.
Ja. God natt, god natt! sade flickan och sprang
ifrån honom in genom grinden till trädgården, di
baronen ej vågade följa henne, af fruktan att bl
sedd från slottet.
Baronen stod en lång stund och såg efter henne
der hon skyndade fram genom de sandade gån
garne, nu var hon borta.
En satans nätt flicka, mumlade han för sit
sjelf, xmen skygg som en vildfågel, man måst
bvissla länge och väl innan hon fastnar på lim
pinnen.
Jo deri har högvälborne herr baron visserligen
rätt, yttrade en sträf och snöflande röst nära
bakom baronen, som spratt till, liksom åskan sla-
git ner, och sig sig om. Der stod nu ingen an.
nan än magister -Dreggels långa och-skrangliga fi-
zur, belyst af ett det herrligaste månsken man kan
tänka sig,
Ni — pi är här, herr magister?, frågade ba-