Du blir ju qvar, rättade Lotta. Ja, en liten tid, jag måste till Stockholm fö att rangera, åtskilliga : saker, — men träffa di; måste jag. I morgon går jag ut på jagt, jag åter kommer denna vägen, du går ut — gör due det? vi skola bygga planer för fråmtiden. För framtiden, upprepade Lotta utan att tänk: derpå, men en hel sträcka af-små genremålninga ur en lycklig framtid stod framför. henne så tyd: ligt, ochfrämst deribland hon sjelf i sin älskade: famn och hennes mor wutsträckande handen til välsignelse öfver dem begge — och de öfrige — ,Vi. skola öfverlägga — ja gå på jagt, svarade hon ändtligen. Du väntar mig i den kinesiska pagoden? frå gade baronen. Ja. God natt, god natt! sade flickan och sprang ifrån honom in genom grinden till trädgården, di baronen ej vågade följa henne, af fruktan att bl sedd från slottet. Baronen stod en lång stund och såg efter henne der hon skyndade fram genom de sandade gån garne, nu var hon borta. En satans nätt flicka, mumlade han för sit sjelf, xmen skygg som en vildfågel, man måst bvissla länge och väl innan hon fastnar på lim pinnen. Jo deri har högvälborne herr baron visserligen rätt, yttrade en sträf och snöflande röst nära bakom baronen, som spratt till, liksom åskan slagit ner, och sig sig om. Der stod nu ingen an. nan än magister -Dreggels långa och-skrangliga fizur, belyst af ett det herrligaste månsken man kan tänka sig, Ni — pi är här, herr magister?, frågade ba