JAG RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
ÖVÄSENDET PÅ MALMENS KÄLLARE.
Forts. i sammandrag ur Sloltsrättens protoköller
Den 31 Maj. Enligt Slottsrättens beslut afga
aktor denna dag sitt slutpåstående, lydande son
följer: ,
Då i förevarande mål icke aflenast finnas båd
kärande och svärande parter, utan ock desse genon
deras rättegångs-ombud framställt emot hvarandra de
rås påståendeb, så anser jag att ett slutpåstående el
ler yttrande i målet af mig icke skulle blifva anna
än en granskning till gillande eller förkastande af d
å parternes vägnar gjorda påståenden; hvadan oci
då jag icke bör tro, att ett tådant mitt yttrande el
ler omdöme skulle verka något vid målets afgörande
utan tvertom anses för alldeles öfverflödigt och onyt
tigt, jag afstår från allt dylikt yttrande och lemna
parternes påståenden och apföranden till Kgl. Slotts
rättens omdöme och pröfning. Men i afseende på
kärandernes slutligen af mig fordrade beifrandea
vaktens förolämpande och dennes uraktlåtenhet a
dess-skyldighets fullgörande, får jag yttra, att då et
vittne, urdervägaren Sandin, uppgifvit, att löjtnanter
Tegner Vill korporalen Wetterqvist, som anfört vakt
Ppatrollen, yttrat: Gå er väg, fähundar eller lymlar,
men Wetterqvist sjäf, derom tillspord, bestridt, at
ett så beskaffadt yttrande blifvit fäldt, och alla öfrig:
i met afhörda vittnen sammanstämmande intygat
detde ej förmärkt, att patrullen, vare sig med ort
eller gerning, blifvit förfördelad, så finner jag mig
icke befogad till ansvars yrkande i denna omständig
heåt, och hyad angår andra omständigheten eller våk
tens uraktlåtenhet af dess skyldighets fullgörande, så
-om någon dylik tillvitelse emot vakten kunde finna
grundad; torde frågan derom tillhöra en annan dom
stols-pröfnirg. - Stockholm d. 31 Maj 1843. ÅA. Sa
lomoönsson. å
Målet uppsköts härefter till den 14 Juni, då audi
tör LOrange borde vara beredd att besvara dett:
slutpåstående. G vå
— En skräåtvist af besynnerlig egenskap bar i dess
dagar varit föremål för polisbehandling. Alla känn
de så kallade roddarbåtarne härstädes, hvilka besörj
kommunikationen sjöledes, dels mellan vissa statione
inom staden, dels mellan denna och Djurgården, äfven
som :till trakterna häromkring mot en viss taxa. Ri
tigheten att hålla sådana meddelas af Haändelskollegi
äm Här i magistraten genom så kallade båtbref, oci
imehafvaren af ett sådant betalar bevillning såson
för annan rörelse. Nu hade imedlertid, såsom äfver
är kändt, utom de vanliga båtarna tillkommit å viss.
stationer flera så kallade vefslupar, som gå på viss
timmar och mot viss afgift för personen. Bland an
dra håfva åtskilliga arbetare vid kronovarfvet härstä
des, för att skaffa sig en biförtjenst, på sina fristun
Aer byggt ett par sådana vefslupar för att dermec
fortskaffa passagerare meRan Skeppsbron och Djurgår
den; Härom anmälde de sig hos magistaten, erhöll
af Handelskollegium båtbref, fingo af Öfverstäthållare
embetet anvisning på de trappor vid Skeppsbron
hvarest de skulle få lägga til, och Började sina turer
Den del af roddarlaget, som har. roddarbåtar, prote-
sterade häremot, på grund af det intrång det anse:
göra i deras förtjenst, men denna protest afslogs både
hos magistraten, der loddarlaget genom besvär full
följde sin invändning, samt vidare hos Öfverståthålla
reembetet, som utgör tredje instansen för dylika mål,
och nu ligger frågan hos Kongl. Maj:t till afgörande.
(I parenthes sagdt, är det i sjelfva verket en af de
många oformligheterna i vår hufvudstads styrelse och
gränsar ända till löjlighet, att Öfverståthållareembetet
skall vara på en gång ordförande i magistraten, och
med sitt iembete utgöra en instans öfver densamma.
Men .oaktadt detta är både i sig sjelf orimligt och emot
Svenska lagens anda i öfrigt, så torde det vara en af
de-punkter, hvari det är syårt att få en koncession
åt sunda förnuftet beviljad.) Då således ägarne till
de ifrågavarande vefsluparna hafya så många auktori.
teter för sig, tyckes det, att de borde få vara i oqvald
besittning af sin trafik.
Icke destomindre har det tilldragit sig, att Öfver-
ståthållare-embetet i början af denna vecka förbjudit
ägarne af dessa slupar, att vidare lägga till med dem
på de ställen, som de förut fått sig. anvisade, hvilket
förbud lärer tillkommit under anförande af det skä-
let, att de göra intrång vid bryggorna och åstadkom-
ma svårigheter för de öfriga båtarnas landning. Det
är äfven möjligt, att sådant någongång kan Hafva varit
fallet, men det synes deck ä andra sidan hårdt, att
båtarnas ägare skola hindras från begagnandet af en
trafik, hvarå de en gång erhållit rättighet, för hvilken
de betala utskylder, och hvilken, likaväl som sjelfva
båtarna, utgör deras egendom. - Vi hafva derföre, på
vefslupägarnes begäran, trott oss böra omnämna saken.
I sammanhang härmed torde en annan anmärkning
icke vara ur vägen. Det är ostridigt, att de gamla
roddarbåtarnas förtjenst i sednare tid-minskats genom
vefsluparna m. m., och detta är beklagligt, så mycket
mera, som de förra till största delen ros af fattiga
qvinnor, hvilka deraf hafva sin nästan enda bergning.
Men den förändring, som häruti uppstått, är en af
dessa förändringar, som tiden medför och som är o-
möjligt att emotstå då de vinna publikens tycke.
Bättre, än att envist söka protestera och lägga hinder
i vägen för hvad som utgör en verklig förbättring,
vore det således i vår tanka för de protesterande, att
sjelfve följa med tiden, och för auktoriteterna att un-
derlätta tillfället dertill: Det är ock förundransvärdt,
att sådant icke långt för detta skett i ifrågavarande
fall, då dertill likväl finnes ett ganska lätt medel. Om
neml, t. ex. de roddarbåtar, som äro stationerade vid
Skeppsbron för att gå till Djurgården eller andra Jän-
gre distanser, indelade sig så, att hvarje båt afginge
på bestämda -tider, t. ex. en för hvarje fjerdedels
timma till Djurgården, och detta mot en viss ringa
afgift för personen, motsvarande vefsluparnes, så skulle
publiken dermed vara högligen belåten, trafiken be-
M er