Ce Ti BUT TES TI AIM! TT, SRKYTIUSGTIL ola I tJyv-
sten inställa. Det med He Grave upprättade och af
honom frivilligt underteknade kontrakt borde mer än
tillräckligt tillintetgöra hans uppgift om de stora löf-
ten, framl. Hr krigsrådet Röslein och undertecknad
skulle honom förespeglat för alt förmå honom cmotta-
ga en tjenst, hvaraf han var i behof.
Nu återstår det att visa, huru inspektor Grave full-
gjorde de pligter, han sig åtagit, dervid först före-
kommer, att han sig ej på överenskommen tid itjen-
sten inställde, utan måste allvarliga skriftliga anma-
ningar användas, för att förmå honom derntill, hvilket
tillkännagaf mindre ordentlighet och pålitlighet, hälst
han ej kunde flörebära någon antaglig ursäkt för sin
försummelse. Slutligen anlände han dock till Sunds-
vall, der jag hade mitt hemvist, och efter att af mig
hafva emottagit nödiga föreskrifter, fortsatte han re-
san till Selets bruk i sällskap med bokhbållaren Berg-
man, af hvars tjenst jag ej var i behof, som Hr Gra-
ve osannt uppgifver, utan af honom ocftergifligt for-
drades såsom ctt vilkor för inspektorstjenstens emot-
tagande, hvarmed Grave sig ovetande gjorde mig en
stor tjenst, då Bergman, såsom en utmärkt skicklig
bruksbetjent, blef en värdig efterträdare af bruks-
inspektorstjensten vid Selets bruk.
Att Inspektor Grave skulle efterkomma mina före-
skrifter, hade jag så mycket större anledning att för-
moda, som han ofta derom skriftligen erinrades, samt
att i öfrigt med ordning och drift fullgöra det värf,
han.sig åtagit, hvarom bans meddelanden vittnade.
Det var förmodligen ett sådant meddelande, som för-
anledt afl. Krigsrådet och Riddaren Rösleirs den 48
April 1825 aflåtna och i Aftonbladet atryckta skrif-
velse, som Hr Grave tror innebära ett ojälaktigt vitt-
nesbörd om dess uppfyllda pligter. Den målning,
som framkallade berörde skrifvelse, hade dock samma
fel, som hans nu ifrågaställda berättelse, nemligen att
ej öfverensstämma, med sanningen, om han gifvit när-
mare akt på Hr Krigsiådets yttrande, att den Höge
Agaren ej bedömer menniskor efter granna och väl-
ljudande fraser, men efter deras gerningar och verk-
liga bemödanden, skulle han deruti funnit en profetia
om hvad som hända skulle, han borde kommit att
betänka att sanningen snart mäste afslöjas, och att
hans skicklighet och drift borde vitsordas genom hand-
ling, ej genom sjelfberöm, helst den som bär stora
förtjenster på tungan, sällan har några i verklighe-
ten. Då jag ett par månader efter Hr Graves an-,
komst till Selets bruk mig derstädes inställde, fann
jag allt lemnadt vind för våg; af mina föreskrifter
var litet eller intet iakttaget, och af egna pligter få
uppfyllda, enär, enligt smeders och bruksarbetares be-
rättelser, Grave måst vistats å brukskontoret och säl-
lan befunnits der hans närvaro mest varit af nöden;
och då jag, efter tagen kännedom om detta förhål-
lande, åltvarligt förehöll honom hans beteende, blef
jag öfverhopad med de gröfsta otidigheter, under för-
klaring, att han som bruksinspektor väl kände hvad
som honom ålåg, samt att han ej ämnade lyda hvad
jag honom föreskref. så framt det cj af honom gilla-!
des; och då jag tillika kommit i erfarenhet af dess
overksamhet, frågar jag den oväldige hvad jag hade
att göra vid ett slikt förhållande, då jag, som hade
mig anförtrodt öfverinseendet och i sådan egenskap
var den Höge Agaren ansvarig för förvaltningen, icke
möjligen kunde motsvara det mig lemnade nädiga
förtroende genom Graves bibehållande vid tjensten. Jag
begag nade derföre den mig gifna rättighet att honom
derirån skilja, hvarmed han syntes vara fullkomligen
nöjd, samt emottog för 3 å 4 månaders tjenst ett
helt års lön uti anvisning på den Kongl. byrån å 697
Rdr 32 sk. 2 rst. Bko, som han äfven uppburit.
Detta skedde så kort efter min ankomst fill Bru-
ket, att jag ännu ej hunnit gå ner i masugnen, som:
var under blåsning, hvarest jag fann af Grave vid?)
tagna åtgärder, som vittnade om insigt i detta var)
och då inspektorstjensten vid Strömsunds masugn var
blifven ledig, erbjöd jag honom inspektion öfver mas-
ugnarne vid Selet och Strömsund med boställe å sist-
nämnde ställe, samt åtnjutande af de löneförmåner,
hvarom han sem Bruksinspektor vid Selet kontrahe-
at, hvilket anbud Hr Grave jemväl efter kort be-
änkande antog, och erhöll deruppå min skriftliga!
örsäkran med förbindelse å, dess sida att nedresa ef-!
er dess familj och skyndsamligen sig i tjensten in-J:
tälla. S
Att Hr Grave, nästan i samma ögonblick, han skilj- j!
les vid den ena befattningen, anförtroddes en annan, !
nåtte ådagalägga, att det ej var någon hämnd emot l!
Trave, som föranledde mina handlingar, utan blotti
len Höga Egendomsegarens intresse, då Grave, somås
ryligen lemnat en masugnsinspekt:on för en dylik!
mploj var användbar, så öfverlemnade jag honom så !
nycket heldre denna inspektion, som den årslön der-:
ned besparades, hvarå Grave anvisning erhållit; , men l
Frave, som vilsefördes af hämnd för den inbillade
kymf, han lidit, bröt lika hastigt förbindelser, som !
van uti dem ingick; och, i stället för att resa till hem-!
ten, begaf han sig till Stockholm besvärade Hans!
(ongl. Höghet Kronprinsen med klagomål öfver d tl!
örmenta våld, som:-honom öfvergått, och uppträdde
lerjemte såsom anklagare emot mig och aflidne krigs-4
ådet Röslein genom insidiösa och nedriga beskyll- t
lingar, föregifvande bedräglig dispotition af anslagen,
n. m., som vid den undersökning, som af Hr öfverste 1
syllenhaal anställdes, enär han, åtföljd af inspektor
Grave, kort derefter, till Selets bruk ankom, fannss
ppdiktadt och ogrundadt,- hvilket bör stämpla HrlLu
rrave med det förakt, en sådan bandling förtjenar. Ie
Hr Graves försök, att åtlerinställas i tjensten vidlc
elet, gick härigenom förloradt, men deremot blef han I r
f bemälde Hr öfverste antagen till inspektor vid Mel-s
lersteins bruk, mot förbindelse att nedresa efter sin e
amilj och sig i denna tjenst inställa; men ban be-li
l
ä
4
agnade ej denna, honom beviijade förmån, utan valde
eldre att nedresa till Stockholm och fortsätta sina
lagomål, hvarom, med det mera, som derefter sig
illdragit, hansrelation innehåller vidlyftiga uppgifter. i
Hvad jag nu anfört, bestyrke; af de, uti Kongl. I
yrån befintliga handlingar, och öfverensstämmer nå-!
ot nära med Hr Graves egna berättelser, endast a-
ikande deruti, att han vägrar sig hafva antagit delå
onom erbjudne befattningar; men om förhållandet !
fven skulle varit sådant, må han ju tillräkna sigh
jelf, att han sig deraf ej begagasade, utan heldre!
lottställde sig för de äfventyr. hans relation innehål-1
er; imedlertid har härigenom blifvit upplyst, att
rrave, som genom eget förvållande förverkade sin
örsta tjenst, emot åtnjutande af ett års lön, blifvit!
mfattad med en oförijent välvilja, som hans egenlt
erättelse och denna tillrattavisning nogsamt intyga. If
De beskyllningar, Hr Grave af hämndlystnad, samt ) d
ör att göra uppseende med sina klagomål, mig och
fidne kriesrådet Röslein pådiktat. som nu färct. efter