der de stora porfyrarbeten, som vår nuvarand
Konung skänkt till detta minnesvärda rum, befir
nas förvarade. Alla detaljer äro utförda med-y!
tersta fullkomning. Bland de i taflan förekom
mande figurer ser man en fransysk officer, son
visar för en svensk, klädd i Första gardets uni
form, den af vår Konung till Henrik IV:s födel
serum förärade pvorfyrvas. Omkring denna tafl
synes en krets af medaljonger, i kame-stil,! före
ställande alta de Kongl. personer, som varit född
eller vistats i Pau. Det hela omgifves med ei
blomstergnirland af yppersta skönhet. — Enlig
hvad det förljudes lärer detta dyrbara bord komm:
att uppställas i lustslottet vid Rosendal. (Sv. Biet.
— — — LL —
3
Fo Att entusiasmen i Kalmar icke varit ring:
vid de unga Danska och Svenska studenternas be
sök derstädes, inhbemtas af följande, af Kalmar.
posten meddelade berättelse om det sätt, hvarpi
den gamla unionsstaden mottog den ungdom, som
dit öfverförde förhoppn nzarne om en ny, på an-
dra grunder fotad förening:
Festen gynnades af det vackraste väder. Efter en
månad af rask och blåst var man nästan frestad at!
tro, det våren här ställt möte med de unga akade-
miska gästerna. Vid Iris ankomst på redden, hade
samtliga här befintlige fartyg hissat flagg, och dess sa-
lut besvarades ej mindre från batteriet på kavaljeren,
än från ångskonerten Gauthiod, och af några, mindre
kanoner, som blitvit å vallarne uppförde. De utsedde
värdarne afgingo genast, i en med Svensk och Dansk
flagg sirad slup, till ångfartyget, för att, å stadens
invånares vägnar, inbjuda ankomlingarne till en på
ett landtställe straxt utom staden arrangerad frukost.
En talrik menniskomassa klädde vallarne och kajen
och påminna vi oss aldrig, vid något tillfälle på de
sednare tio åren, hafva sett rörelsen så liflig och en-
thusiasmen så allmän, som vid detta glada besök af
vännerna från andra sidan sundet. Efter hand an-
lände. i serskilde, i beredskap. hållne farkoster, de
unge Årgonauterna, och satte sig genast, med sången
och studentfanan i spetsen, uti marsch, för att bese
kyrkan, men att den icke, såsom vår vän Barometern
velat förege, besågs under muntra Sånger,, kunna
vi, i egenskap af ögon- och öronvittnen, försäkra.
Derefter ställdes tåget. till slottet, för hvars gamla
hvalf det säkert klingade besynnerligt, att höra Dan-
ska och Svenska uttalet blanda sig tillsamman i Teg-
ners sköna sång: Kung Carl den unga hjelte. Uni-
önssalen — spanmålsmagasinet besågs, och en eller
annan Dansk förundrade sig billigtvis deröfver att det
nya Sverige, under hotet af ett missvextår, har så
god råd på säd, att vi tvingas dermed fylla till och
med våra gamla minnens salar. Efter ett temligen
långt uppehåll i de frejdstora ruinerna, aftågade man,
alltjemt under sång, omgifven och efterföljd af en
folkmassa, som här nästan förtjenar namn af oerhörd,
till parken vid Rostad, der frukost intogs samt tvenne
skålar, en för samtlige gästerne, en för Danskarne en-
skildt, af för till ället utsedd talare föreslogos och me !
lifligt yttrede sympathier emottogos. Härefter upp-
trädde åtskillige taare, ,hvaribland flere af Danska
litteraturen högt förtjente, en Ploug, en Hage, en
Barfod, en Poulsen, och utvecklade, i vältaligt. varmt,
lefvande föredrag, nödvändigheten för de Skandinavi-
ska rikena att hålla tillhopa, fastän icke derföre att,
hvad man i politico-statistiskt hänseende kallar, före-
nas. Till de politiskt förskräcktes lugnande kunna vi
försäkra, att sådant verkligen var förhållandet, och att
man helt enkelt utgick från den synpunkten, att: hålla
folken verkligen tillsamman: äro: sympathierna dem
emellan fasta och starka: nog faller det i nittonde år-
hundradet temligen. af sig sjelft, att oförvillade och
tänkande konungar måste hylla samma Ååsigter, a!
klokhet, om icke af egen drift. Med ett ord, tonen
i alla talen var värdig och sann, utan att falla in i
den af bitterhet, utan att en halfdragen anda af klan-
der kunde spörjas emot det bestående — en gränn-
lagenhet, så mycket mera att värdera, som anlednin-
gar måhända icke behöfde sökas, och ungdomen van-
ligen, i uppbrusningen af sin inre känsla, icke spar
sina ord. Flere af talarne afbrötos flerfalldigt af bi-
fallsrop. Hvar ädel, stor tanke kunde vara säker at!
här finna återsvar.
Emellan två och tre eftermiddagen debarkerade de
unge gästerna, under välönskningar från den talrika
mängd, som samlat sig på kajen, för att bjuda dem
farväl.p
—