ee I
ka
egendomarne, landsköfdingen Hr friherre af Schmidt,
samt kommittrade, nu aflidne Hr generalkonsuln Dehn
och äfven aflidne Hr revisorn Widegren, att hafva
tillsyn öfver ILjuså egendom och revidera räkenska-
perne derstädes (72 9), och under den 49 i samma
månad, att vara förvaltare öfver Svartlå egendom och
Hedensforss sågverk, samt att hafva öfverinseende öf-
I ver Ljuså sågverk, emot 300 Rår Bko lön inalles,
Itre kofoder samt 3 lNis8 talg till kontorsljus (Ae 40) 3).
ww Mr vv
we er
De nu uppräknade uppdrag och dermed gemenskap
egande angelägenheter äro de hufvudsakliga, som varit
Grave successift anförtrodde. Likväl visa handlin-
garne, att han derjemte under tiden varit anlitad för
vissa, tillfälliga biträden och, för utförandet deraf,
gjort en och annan resa inom verkens område 9).
Huru svårt eller omöjligt det varit för vederbörande,
att tillfredsställa Graves ombytliga och jemt stegrade
anspråk, eller att sätta gräns för hans oroliga verk-
samhet, alstrad af öfverspända begrepp om egen större
skicklighet och förmåga, framlyser öfverallt i hans egna
relationer, ehuru mycket han sökt bemantla sitt för-
farande och undskylla den ringa aktning, han visat
I de personer, som egde öfver honom befalla 40). Också
luppsade han, innan kort eller redan den 20 Mars
1828, sina befattningar såsom inspektor vid Svartlå,
I Edeforss Ljuså och Hedensforss och erhöll bifall der-
I till, enligt generalkonsuipbetins bref till Hr löjtnan-
ljde April (2: 27)14). Se-
ten Ström, den 3 denpål
j dan jemväl Hr lendshöfdingen, friherre af Schmidt och
kommitterade den 28 derpåföljde Jali uppsagt honom
Ifrån arrendet af Svartlå, men Grave fortfarit att der-
städes vistas till inemot hösten år 1831, återvände han
I till Stockholm vid den tiden, samt uppträdde genast
I med pretentioner, dem ban nästan ifrån första stunden
jskaffa ökad näring 42). Pe mångfaldiga utvägar och
Ibemedlingar, genom hvilka han bemödat sig att göra
15) Och den Höge Egaren uppbyggde icke Svartlå
af sitt antagande i verkens tjenst synes hafva förbe-
redt, och åt hvilka han, under tidens längd, sökt,
genom underhållna stridigheter med förvaltningen för-
bruk och her ännu icke på 135 år byggt eller börjat
bygga; likväl blef jag uppsagd, hotades :med vräk-
ning och kunde med möda erhålla laga fardag till
flyttning. EHvarken den i ettlagligt kontrakt lofvade
inspektionen och naturligtvis än mindre någon an-
nan ersättning för den mig tillfogade förlusten, kunde
jag utverka mig. Att kontraktet verkligen blifvit
uppsagdt, ehuru man föregifvit motsatsen, upplyses
af bil. litt. T, genom den af Kongl. kommissionen
derå tecknade uppsägningen, införd i Aftonbladet
JA 4110. Ytterligare erkännes samma factum längre
fram i Tit. Staaffs relation.
6) Jag beklagar Hr advokatfiskal Staaff, som har
åter råkat framkalla den erinran, att jag blef nar-
nad på denna inspektion, liksom på allt det öfriga
af kontraktet.
7) Införd i Aftonbladet för den 46 Maj, Je 112,
Afven uti-den förekommer förespeglingarn, icke
mindre lysande, än dem jag omnämnt i första
noten här ofvan.
8) Och dessa uppdrag fullgjorde jag äfven; det oupp-
fyllda är återigen den lön, jag skulle få; denna
förvandlades, som allt annat, i en underdånig for-
dran, hvilken, genom stämningen den 27 sistlidne
Mars, till Stockholms Kämnersrätt, jag nu sökt ut-
bekomma.
9) Det låter visserligen alitför obetydligt, att fordra
godtgörelse för blott en och annan resar. gjord
inom verkens område,, men för den, som känner
Områdetn, t. ex., att det är 22 mil emellan gruf-
vorne och masugnen, etc. etc., lärer det kanske icke
anses så obetydligt. Reseräkningen är likväl icke
betydlig, och kanske är detta orsaken, att man icke
nedlåtit sig att honorera den.
410) När Tit. Staaff uppbjuder sin skicklighet, att
mota alla sådana mina fordringar, för hvilkas gil-
tighet blott moraliskt bindande, men icke juridiskt
tvingande skäl kunna presteras, så måste jag lemna
hans handlingssått otadladt, emedan en- del jurister
antagit, att en fullmäktig måste bestrida hvarje
fordran, som ej kan drifvas till utmätning; men
då Hr advokatfiskalen i ett civilt mål, och sedan
han tydligen ådagalagt, att kan ej ämnar låta an-
dra skäl, än de blett och bart juridiska gälla, likväl
söker göra motiverna till mina handlingar misstänkta,
så synes han mig hafva gått längre, än sakförare i
allmänhet anse tillständigt. Innan Hr advokatfiskal
Staaff kan visa, att jag vid något tillfälle, under
den tid jag var i tjerst, vägrat uppfylla hvad mig
ålegat, eller att jag sökt betaga förmännen deras
beslutande rätt, eller inleda dem i kostsamma och
outförbara företag, eller på något sätt sökt ställa
min skicklighet öfver andras, som förstodo sig på
bruksrörelse; och innan Hr advokatfiskalen förmått
tillintetgöra de goda vitsord, jag erhållit, just af
dem, som, vid brukens drift, voro m na vedersa-
kare: — så bör, om jag ej för mycket misstager mig,
— Hr advokatfiskalen icke bilägga sina invändnin-
gar med omdömen om mina motiver. En inspektor
vid ett bruk kan nog komma i kollision med ega-
ren, utan att det nödvändigt sker af förhäfvelse från
den förres sida. När nämligen inspektorn står i
ansvar för allt som göres eller underlåtes, när han
ansättes af alla, som med bruket hafva affärer, men
egarn låter allt fattas, alla öppet gifna eller tyst
förutsatta vilkor för bruksdriften blifva ouppfyllda,
så uppkommer en kollision, om än inspektern är
aldrig så beskedlig. Om jag någon gång hindrat
disponenterna och kommissionernap att förfara med
all den makt, de tycktes ega, så kom det sig stun-
dom deraf, att jag måste förutsätta. det egaren ej
kunde vara belåten med det. som skedde till bans
skada men oftast deraf, ott man brukade sätta
mig i sticket för hvad man gjorde. För öfrigt har
jag ju blott begärt en kompromiss,, en domstol,
som afgör om mina handligar svara mot mina
pretensioner: är det då Hr advokatfiskalens mening,
att, utan undersökning och bevis, säga till våra
domare, att mitt handlingssätt är sådant, att det icke
kan eller får undersökas? Mot mina förmän sökte
jag ådagalägga min aktning genom uppfyllande af
mina skyldigheter; något skäl till speciel eller per-
sonlig aktning för de personer, med hvilka man
satte mig i beröring kunde jag aldrig upptäcka, och
märkte aldrig i deras uppförande, att de på allvar
gjorde anspråk derpå.
4) Innan kort uppsade jag, emedan jag innan
kort upptäckte, att man ej mot mig uppfyllde sina
förhindelser. och emedan iac ninnan karta hlaf lag.
t WU WP FA pm